#15 - To hell with the rest of the world
Publicerad 2019-01-15
Simon har skissat en egen fotbollsklubb i Novosibirsk. Johanna har sökt jobb på strippklubb.
Januari har inte övertygat dem om att 2019 är något att ha, men i väntan på att fotbollsvärlden blir bättre diskuterar de hur de skulle vilja ha den.
Football Radical är här med ett nytt avsnitt.
I samma ögonblick som HJK-anfallaren Riku Riski valde att avstå finska landslagets läger i Qatar med hänvisning till… tja, rimlighet?, så ställde han indirekt också en massa frågor till alla andra fotbollsspelare:
Hur ska man tänka kring det här med moral?
Sportbladets Johanna Frändén och Simon Bank välkomnar utspelet i sin podcast Football Radical och kommer med inspel som spänner över konståkningsradikalen Johnny Weir och kungafamiljen, men mest landar i en arkeologisk Las Vegas-utgrävning som får Cristiano Ronaldo att framstå som världens minst sympatiska fotbollsspelare, en symbol för allt som gått fel i fotbollsvärlden.
Något måste hända.
Johanna konstaterar i alla fall att damfotbollens stora ligor är jämnare än på evigheter, vi får veta att det tagits historiska steg i Italien, där kvinnor som spelar fotboll nu till och med uppmärksammas i pojk- och flickrummen. Men det går för långsamt, för trögt – så varför inte riva allt och börja om?
”Har faktiskt sökt jobb på en strippklubb”
Efter korta överläggningar beslutas att Football Radical ska starta sitt eget, inverterade Red Bull-projekt: Football Radical Novosibirsk kommer att ledas av Eric Cantona, tränas av världens äldste 47-åring, ha med Francè Totti på något slags medhängarhörn, och innehålla precis lagom många långsamma, bångstyriga, gamla spelare som passerat zenit.
Andrij Arsjavin har ju gjort det rent bokstavligt (passerat Zenit alltså) och får också en plats i FR Novosibirsk. Andra saker Arsjavin gjort rent bokstavligt: Lämnat en strippklubb mitt i natten, ridandes på en stulen häst.
– Jag har faktiskt sökt jobb på en strippklubb en gång, avslöjar Johanna Frändén, och vill man veta mer om det får man väl helt enkelt se till att lyssna på veckans avsnitt av Football Radical.
Där får man också höra ett försvarstal för Neil Warnock, en dröm om en tid då Charlton-kaptener skrev arbetsmarknadsanalyser i Marxism Today och lätt försenade notiser kring Ingmar Bergman-året.
Det finns mer: Sergej Djagilev och Ballets Russe! Ossie Ardiles! Bobo Vieri! Och så ett fotbollssvängigt, palestinskt techno-set som avskedsmarsch ut mot bättre tider.
