Bolin: De tio största flopparna i serien...

Göran Bolin

Utan ris blir rosorna aldrig värda något.

Därför lite ris nu.

Här är de tio största flopparna i superettan hittills.

MATTAN

Underlaget på Studenternas går i vanliga fall inte att klaga på, men i toppmatchen mot AFC var det under all kritik. Som ett illa skött potatisland. Dessutom: ingen hade orkat ta bort linjer och markeringar från den match i amerikansk fotboll som hade spelats där nån dag tidigare.  Å Sirius har ambitioner att spela i allsvenskan 2017…

MISSARNA

Sirius Ante Björkebaum sumpade öppet mål mot Öis i helgen. Ljungskiles Ahmed Suleiman fick inte träff på bollen två meter från mållinjen i matchen mot Halmstad i går.

Så där har det sett ut i upptakten. För att tala klarspråk: det bränns åt helvete för mycket framför motståndarmålet. Dessutom begås det i motsvarande utsträckning hårresande misstag i eget straffområde.

De lag som tvättar bort den här typen av synder först är att gratulera till en topplacering.

SÖDERTÄLJE

Både Assyriska och Syrianska sågs som spännande outsiders till tätkänning inför seriestarten. Nu parkerar AFF som tabelljumbo och SFC balanserar på slak lina till det näst nedersta strecket.

Vad det främst beror på?

I AFF:s fall sedvanlig tränarturbulens. I SFC:s fall att man inte ansträngde sig ännu hårdare för att locka till sig ett boxmonster. 

SKADORNA

Dalkurds prestigevärvning Dusan Djuric har vi bara sett till sporadiskt, AFC:s John Mensah och Gais Dan Keat inte alls.

Lägg sen till att både Varbergs backterrier Erik Lund och Trelleborgs tilltänkte skyttekung Salif Camara Jönsson är borta på obestämd tid och kvalitén sjunker obönhörligt.

Trist, såklart.

SPELKVALITÉN

Jag snittar tre matcher per omgång och…det är inte mycket grannlåt man fått hittills för besväret. De flesta tränare pratar alltid inför varje säsong om att de vill kontrollera matcherna med bollinnehav, men när det kommer till kritan är det nåt helt annat som gäller: ta hem laget, försvara till varje pris, och så får vi se om vi får nån offensiv omställning eller nån fast situation som vi kan utnyttja.

Sirius, Öis och AFC följer inte strömmen. Man får tacka för det lilla.

SNITTET

AFC har ett hemmasnitt på 352 betalande åskådare och det är naturligtvis inte en siffra värdig näst högsta divisionen. Men det är omöjligt att klandra klubben och laget, som spelar underhållande fotboll och som i Othman El Kabir och Omar Eddahri har seriens kanske två bästa offensiva spelare.

Jag vet inte riktigt vad som ska till för att locka folk till Skytteholm, men hur som helst: klubbens nye marknadschef har fått nåt att sätta tänderna i.

SKÅNE

Förvisso inte lika haussade som lagen från Södertälje, men likväl en liten besvikelse. Ängelholm har efter en fin start fyra raka torskar och är nu under nedre kvalstrecket. TFF:s trend är en annan – och ljusare – men laget har ändå gjort minst antal mål i serien.

Man kan tycka att det stolta fotbollsdistriktet Skåne borde ha lite mer bakom allsvenska bjässar som MFF och HIF.

JÄMNHETEN

En del tycker att det är charmigt att nästjumbon gjort lika många mål som serieledaren och att tabelljumbon piskar serieledaren på bortaplan. Inte jag. Jag vill ha åtminstone ett par, tre lag som verkligen visar att de inte bara vill till allsvenskan utan även har kapacitet att hävda sig där.

Det har jag fått varje år tidigare som jag har bevakat serien.

Det har jag inte fått denna säsong. Inte än i alla fall.

AVHOPPEN

Eller snarare sparken då. Tor-Arne Fredheim, lovsjungen i alla tonarter när han var i Ljungskile, fick sju matcher på sig att visa vad han gick för i Assyriska. Sen rök han.  AFF har en rätt sorglig historia av sparkade tränare, och frågan är ju vem som är näste man till rakning, och om det över huvud taget finns nån som vågar riskera att sätta sig i katapultstolen på Jallavallen.

BOLIN

I nåt avseende var jag rätt på det; jämn serie, AFC en skräll, Frej i botten, men det är ju knappast så att man kan luta sig bakåt och klappa sig för bröstet.  Kan inte göra annat än att på stående fot lova bot och bättring.