Bank: Fiasko mot Porto? Inte okej
De var bäst, de skulle bli ännu bättre, men här står Pep Guardiola och hans klubb 90 minuter från avgrunden.
Något är sjukt i FC Bayern.
Och de har ingen läkare.
Att tro är viktigt för alla fotbollslag, utan undantag, men det finns tillfällen och tränare som ställer större krav på tro än andra.
Vill du förstöra kan du göra det utan att tänka efter.
Vill du våga, vill du spela dig igenom ett minfält, ja, då måste du vara säker på att kartan du håller i leder hela vägen fram.
Pep Guardiola tog över ett FC Bayern som vunnit trippeln (liga, cup, Champions League) under Jupp Heynckes. Han fick världens bästa fotbollslag, han fick total ledarlojalitet i Mattias Sammer och Karl-Heinz Rummenigge, han fick egentligen allt han pekade på, och det var inte det här de ville ha.
En krasch mot Real Madrid i semifinal? Hm. Okej.
Ett fiasko mot portugisiska ligatvåan i kvartsfinal? Inte okej alls.
Den som följde Peps sista säsong i Barcelona såg en tränare som verkade åldras för varje match, med en spelartrupp som var på väg in i väggen och var i desperat behov av nya idéer, en ny röst. När han landade i Bayern var det som att se en gammal man bli förälskad på nytt.
Han ändrade sättet de spelade på, radade upp tyska klubbrekord, förvandlade världsbackar som Alaba och Lahm till världsmittfältare. I enstaka matcher spelade Guardiolas Bayern en fotboll som jag aldrig sett förut, som den där magiska matchen i Manchester, när de rullade boll i tre och en halv minut innan de stoppade in den i motståndarmålet.
”Är en final”
Men Bayern München gav honom aldrig nycklarna för att skapa sekvenser, de gjorde det för att bygga en era, en dynasti i den moderna fotbollen. Och då är det helt enkelt inte acceptabelt att åka ur mot FC Porto.
Men i kväll tar vi pendeltåget ut till Allianz Arena för att granska en mardröm i konturerna.
– Det här är en final, säger Pep Guardiola.
Det säger han alltid inför stora Champions League-matcher, men den här gången har han rätt. I fjol tvingades han navigera ett lag genom stormen när klubbpappan Uli Hoeness dömdes till fängelse. I år ska han steppa igenom ett minfält med en trasig trupp.
Häromveckan fick FC Bayern inte ens ihop en hel trupp, de hade bara fjorton hela och friska spelare. När matchen rullar igång i kväll lär fem mer eller mindre ordinarie spelare (Robben, Ribéry, Javi Martinez, Benatia, Alaba) saknas.
En effekt av att Guardiola under snart två års tid vridit upp reglagen för att bygga ett aggressivare, fysiskt starkare FC Bayern? Möjligen. När han tog över hamrade han in att det här var ett lag vars framgångar skulle avgöras på kanterna – i dag står han här utan både Ribéry (väl?) och Robben, klubbens i särklass starkaste en-mot-en-spelare.
Kan sin fotboll
Likafullt måste de tro. Det är en absolut nödvändighet.
De måste vara modiga, de måste lita på att en ensam Thiago kan driva passningsspelet och att de kan kontrollera bollinnehavet sådär som Pep vill; överbelasta en kant, blixtsnabbt vända till den andra.
För en vecka sedan gick det käpprätt åt helvete.
Portugal är ett litet land, men de har producerat den moderna fotbollens främste agent (Jorge Mendes), världens kanske främste matchcoach (José Mourinho), världens möjligen bäste spelare (Cristiano Ronaldo), några av världens främsta scouter och akademier.
De kan sin fotboll, och på Dragão lät Bayern Porto framstå som ett kontringslag i absolut världsklass.
Xabi Alonso, Dante och Boateng bjöd på varsitt mål, Ricardo Quaresmo trivela-trillade sig tillbaka till framtiden, Jackson Martinez reste sig från massagebänken och gick, och tränaren Julien Lopetegui visade allt han lärt sig under åren som spansk ungdomsarkitekt.
Porto kommer till spel utan klassytterbackarna Danilo och Alex Sandro nu, de har ingen riktigt stark försvarslinje, men de har allt som krävs för att straffa ett lag som slarvar.
Avgörs av förtroende
Pep Guardiola har för egen del gått igenom ett krig i veckan. Direkt efter bortamötet i Porto avgick den ikoniske Bayern-läkaren Hans-Wilhelm Müller-Wohlfahrt, som jobbat i klubben sedan 1977.
”Mull” kallas för mirakeldoktor av vissa, för kvacksalvare av andra. Hans arbete med den kritiserade kalvblodssubstansen actovegin rör sig i det dimmiga gränslandet till dopning, kritiserat men än så länge tillåtet.
Pep Guardiola är ett kontrollfreak, en manisk fotbollsman som vill bygga sitt lag och sin klubb av sina spelare.
Nu går han ut på minerad mark, matchen avgörs av misstag och kontringsspel, men mer än något annat av förtroende.
Litar FC Bayern på Pep Guardiola i kväll?
Och litar de på honom i morgon?