Asahara: Världens mest svårslagna lag i motvind
Det kunde blivit resultatet som Bayern München behövde – även om det är tveksamt om ens det skulle räcka.
I stället blev det ett mardrömsresultat.
För nu finns inte ens hoppet om en falsk Real Madrid-trygghet att luta sig mot i returen.
Det gick inte att ta miste på Kim Min-Jaes frustration när han såg Vinicius Junior rulla in 0–1 på Allianz arena efter 24 minuters spel.
Man kan förstå koreanens frustration – både på sig själv och på hans förstasäsong i Tyskland i allmänhet.
Även om Toni Kroos passning var magnifik, perfekt, och välavvägd som ett vattenpass så skulle ju inte den där ytan få finnas i Bayerns, fram tills dess, sysslolösa försvar.
Frågan är om den hade funnits om Matthijs de Ligt hade varit frisk och startat i en mer samspelt backduo med Eric Dier. Och den frågan kan man ställa sig även om ”Monstret” Min-Jae, sett till vad han sysslade med i Napoli förra säsongen, objektivt egentligen borde vara Bayerns bästa tillgängliga mittback.
Det har han inte varit i München dock. Precis som hela FC Bayern inte varit den dominanta kraft de är så vana vid att vara säsongen 2023/2024.
Men de är fortfarande FC Bayern. I en Champions League-semifinal.
Den typ av motstånd som Real Madrid alltid behandlar med respekt. Ibland kanske lite för stor.
Fortsatte på kvartsfinalslidandet
Det spanska ledordet för 120 tillbakapressade minuter i Manchester var att lida. Utifrån tisdagens inledande 20 minuter såg det ut som att det skulle bli planen även för semifinalen. Bollen vågade knappt in på offensiv planhalva. Leroy Sané sprang i halvcirklar runt Lucas ”Cafucas” Vazquez, som inte direkt såg inte ut den reinkarnation av en brasiliansk högerbacksikon som han gjorde i ett Clásico nyligen.
Det var ingen medveten underlägsenhet a la det som utspelade sig på Eastlands för ett par veckor sedan. Men Real Madrid kan onekligen bemästra att vara tillbakatryckta även på detta vis.
För de bayerska hel- och halvchanser som skapades brändes. Leroy Sané fick inte till den sista touchen. Harry Kane fick inte fart på sitt avslut.
Sedan såg Toni Kroos en lucka åt andra hållet.
Så som den blott den tyske maestron har en förmåga att se.
Toni Kroos ser det mesta
2014 såg han vad han kunde bli och vad han kunde åstadkomma om han som Bayernfostrad lämnade Bayern i relativt ung ålder (en flytt väldigt få tyska megastjärnor i hans sits hade valt att göra).
Efter att ha sett både det ena och det andra under sin karriär så såg han också fjolårssommarens spelarmassflykt till Saudiarabien för vad det var.
Han såg också ytan som fanns för Vinicius Junior mitt emellan ett inte så samspelt mittlås.
Där och då, när Vini Junior gjort det yttersta av smörpassningen, kändes det nästan som Real Madrid redan fått en fot i finalen.
Det var nästan så att Real Madrid kände det också och glömde bort vilket lag de faktiskt mötte.
Publikinfernot galopperade igång
Den andra halvleken hade knappt hunnit börja innan allt började studsa rätt för Bayern snarare än åt motsatt håll.
Leroy Sané avslutade en soloräd med ett av de distinktare förstastolpsavslut som man sett.
Lucas Vazquez tog kol på alla Cafú-liknelser när han orutinerat petade ut ett fälleben för Jamal Musiala i straffområdet.
Harry Kanes straffträff var precis så välriktad som den behövde vara.
Ett rött publikinferno galopperade igång på allvar när den ikoniska Bayernmåljingeln spelades på repeat.
Vips var Real Madrid tillbaka i sitt lidande stadie igen.
Men de trivs ju där. Och med 90 långa minuter hemma på Santiago Bernabeu att vänta nästa vecka så var nästan känslan att det här inte var ett allt för jobbigt resultat att ta med sig till en retur. De bytte ju faktiskt till och med ut sin notoriske sista minuten-matchhjälte Jude Bellingham vid ställningen 1–2.
Men det skulle faktiskt bli något av ett drömresultat i stället.
Släckte Vinicius den sista Bayernlågan?
Om Kim Min-Jaes misstag på 0–1 var av positionell karaktär så var hans ödesdigra misstag vid 2–2 desto tydligare. Livtaget om Rodrygo gick inte att missa. Domare Leandro Tross....jag menar Clement Turpin tvekade inte peka.
Nu orkade inte ens den stackars koreanen vifta frustrerat – utan blickade bara tomt upp mot ett publikinferno som svalnat likt en majbrasa vid midnatt.
Vinicius Juniors straffkyla släckte sedan den sista, busvisslande publiklågan och fastställde sedan ett resultat som Real Madrid lär vara betydligt belåtnare med att ta med sig till en retur än vad Bayern är.
För med likaläge i en hemmaretur så lär Real Madrid fortsätta behandla FC Bayern för vad FC Bayern egentligen kan och ska vara – utan risk att vaggas in i någon falsk säkerhet likt inledningen av tisdagens andrahalvlek.
Så klart Bayern har alla möjligheter på pappret fortfarande. De är ju ändå FC Bayern.
Men jag har väldigt svårt att se dem rucka på ett lag som är världens mest svårslagna i motvind.