Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Martin, Martina

”Jag kommer att läsa varenda jävla rad”

Publicerad 2018-07-20

GÖTEBORG. IFK Göteborg-bibeln är i butik.

Nu hyllas den av en av föreningens största ikoner.

– Väldigt genomtänkt och proffsigt, jag kommer att läsa varenda jävla rad, säger Glenn Hysén, 58.

Blåvittbibeln är den tjockaste klubbibeln som Sportbladet har gjort.

Där finns dokument om Uefacupsegrarna 1982 och 1987, långintervjuer med profiler som Sven-Göran Eriksson, Ruben Svensson, bröderna Holmgren, Mikael Nilsson, Glenn Strömberg, Torbjörn Nilsson och stora dokument om Champions League-framgångarna.

Men trots utökat sidantal så fick vi aldrig till det med Glenn Hysén.

Så vi åkte hem till ärkeängeln i stället och snackade om Blåvitt och bibeln.

Vad betyder Blåvitt för dig?

- Åh herregud. Allt. Eller inte allt, men det är det man pratar om jämnt och ständigt. Så fort Blåvitt spelar så ser jag dem på plats, eller på tv om jag inte är i Göteborg. Jag missar aldrig en match, om det inte är extremt.

Hur känner du när läget är som det är nu för klubben?

– Dåligt, tråkigt. Jag lider med de som spelar. Och Poya. En skitgo gubbe, underbar människa. Jag lider med allihop när det går så jävla illa. Men jag kan inte få in i mitt huvud att det ska vara så här dåligt, ligga elva? Att de inte är topp tre köper jag rätt av, det materialet finns inte tyvärr. Men sexa-sjua någonstans borde de kunna ligga. Men det är inte försent ännu, de kan klättra. Jag lider med dem, de försöker ju och krigar som fan, men det skiter sig.

I Blåvittbibeln skyller Tobias (Hysén) på dig och din generation för att dagens supportrar har så höga krav på framgång?

– Haha, men då ska han ju inte gnälla på oss, utan på de som kom efter oss. På 90-talet, när de vann sex guld på sju år och spelade i Champions League hela tiden. Även om de inte vann något titel i Europa under de åren så var de minst lika bra som oss på 80-talet.

Tobias säger att ni två i princip aldrig snackar om Blåvitt?

– Nej, jag har medvetet gjort så. Jag vet hur farsan (Kurt) var när jag spelade. Han tjötade hål i huvudet på mig, bara för att han är så jävla intresserad. Jag har sagt till ”Tobbe” att han ska ringa honom så att han får tjöta i en kvart. Han är 85 nu, farsan. Låt honom tjöta lite.

I bibeln skriver vi om båda Uefacuptitlarna som du var med och vann. Men vilket är ditt största minne?

– Det är så jävla många. Men det som la grunden till allihopa, och som jag aldrig glömmer, är den första matchen jag spelade. 14 maj 1979, mot Norrköping. Efter 30 sekunder gav jag bort en straff. Men Conny Karlsson kom fram och klappade mig på axeln. ”Kom igen nu, gubbe. Det kan bara gå åt ett håll nu, det kan fan inte bli sämre”. Och sen gick det ju rätt hyfsat. Men det är svårt att rangordna. Det är klart att Uefacupen toppar allt, men första gången man vinner något är speciellt. Finalen i svenska cupen 1979 slog vi Åtvidaberg med 6-1 på Råsunda. De hade Thomas Wernerson i mål då, han hade ont i ryggen efter att ha fått plocka ut bollen ur målet sex gånger. Och första SM-guldet glömmer jag aldrig. Hammarby hade slagit oss här på Ullevi med 2-1 i den första finalen och trodde att saken var klar. Men efter en halvtimme ledde vi med 3-0 på Söderstadion.

Vad var störst, att vinna Uefacupen med IFK Göteborg eller engelska ligan med Liverpool?

– Äh, det är klart att Uefacupen är störst, det är inget snack om det. Europa League är stort nu också, men då var det ännu tajtare i och med att tvåan och trean i varje liga spelade i Uefacupen. De vi mötte där var lika bra som de som spelade i Europacupen.

Första intrycket av Blåvitt-bibeln?

- Jävligt bra läsning. Jag såg den första gången i helgen hemma hos en kompis i Vetlanda och den är riktigt proffsig. Det syns att ni har lagt ner väldigt mycket tid och tänkt igenom allt. Jag kommer att läsa varenda jävla rad.

Vi satte dig som femma på ikon-listan. Vilka är de fem största Blåvitt-ikonerna för dig?

– Oj! Två kan jag sätta direkt. För mig är Torbjörn Nilsson etta, vad än andra säger. Och så ”Bebben” tvåa. Bengt Andersson trea, han stod i många år och missade inte många matcher. Mikael Nilsson fyra, han har väl gjort flest matcher i föreningens historia? Och så ”Fölet” Berndtsson femma.