Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

– Jag vill njuta av sista tiden

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2006-04-25

Nu återstår de stora matcherna - sedan vänder "Henke" hem

Tillbaka Han ska spela avgörande matcher i La Liga och Champions League - sedan väntar Helsingborg och allsvenskan för Henrik Larsson.

BARCELONA

Det är bara de stora matcherna kvar.

Andra semifinalen mot Milan i Champions League, förmodligen final i Paris, La Liga-matcherna som behövs för att plocka de sista poängen som säkrar den givna seriesegern.

- Jag försöker göra det bästa varje gång jag får chansen och njuta av den sista tiden här nere, säger Henke Larsson.

Formen pekar uppåt Lårskadan är läkt, han tränar för fullt och viktiga matcher väntar. Henrik Larsson har flera anledningar att le just nu. Seger mot Milan i kväll betyder Champions League-final.

Jag ser en träning med Barcelona på Camp Nou. Ronaldinho gör, när de håller på med kvadraten, en sån där blixtrande "tvåfotsdribbling" med enbart högerfoten, dragningen som ingen annan i världen kan göra lika elegant. Finten är så snabb att lagkamraten inte hinner reagera överhuvudtaget, vilket är tur för annars kunde kors-, ledband och vrister ha rykt helt i onödan.

Två saker gör mig fundersam.

Det är två dagar till returen mot Milan och det är endast Sportbladets Marcus Ericsson och en fotograf till som följer träningen. Ändå vet jag att varje Barcelonatidning i dag kommer att ha runt 20 sidor inför matchen och kvällens träning är stängd för alla fotografer.

Superproffs

Märkligt.

Lika underligt är att superklubbarnas superklubb bara har en träningsplan. Visserligen får man syna den från riktigt nära håll för att upptäcka att det faktiskt är äkta gräs och inte konstgräs, så otroligt jämn är den, men ändå! Och för att komma in på den får dessa multimiljonvärderade superlirare ta sig upp via en skogssluttning full av elaka fällor som uppstickande rötter och lösa stenar.

Som sagt, ganska märkligt.

Jag leds in via Camp Nous katakomber till ett rum jag aldrig tidigare varit i och efter ett tag kommer en nyduschad Henke Larsson.

Det första han gör är att gå rätt fram och stänga av tv-apparaten.

- Sorry, säger han till dem som sitter och tittar.

Superproffset Henke ska ge en intervju och vill inte ha några störningsmoment.

Ingen knorrar det minsta.

Jag inleder med att fråga om lårmuskelskadan han dragits med.

- Känner ingenting. Nu är jag disponibel igen.

Vad är tankarna inför Champions Leaguesemifinalen?

- Jag har inte haft så himla många tankar ännu. För mig har det bara handlat om att bli så bra som möjligt, så att jag i alla fall blir disponibel. Det är klart att det är en otroligt viktig match, men samtidigt är det de matcherna man vill spela.

Kan man dra några slutsatser av uppställningen på träningen (Henke fick spela i vad man skulle kunna kalla B-anfallet)?

- Nej, han (Frank Rijkaard) brukar byta ganska friskt. Men vi får se om jag spelar.

Friare i 4-4-2

I så fall på högerkanten?

- Ingen aning. Det spelar inte så stor roll. Ingen idé att spekulera. Bara att köra på. Jag har spelat i alla tre positionerna och det är positioner jag känner väl till.

Du har sagt att man har större frihet som anfallare i 4-4-2, är det för att man får större ytor?

- I 4-4-2 spelar man mer centralt som anfallare, men man har chans att gå ut på kanterna. Spelar man som vi gör här har du egentligen bara bredden på straffområdet att jobba på som central anfallare. Det är annorlunda, men båda systemen har sina fördelar. Vi har ett fantastiskt lag med fantastiska spelare. Det är ganska lätt att spela med dem.

Nu är det de stora matcherna kvar, men snart är det slut härnere.

- Jag har inte börjat tänka så än, men nu när du säger det så är det inte mycket kvar. Samtidigt blickar jag inte långt fram. Nu är det Milan på onsdag, efter det är det Cadiz. Längre framförhållning än så har jag faktiskt inte.

Det kan sluta med en riktigt fin dubbel (seger i La Liga och Champions League).

- Det är dina ord. Än så länge har vi inte gjort någonting. Vi är bra med i båda tävlingarna. Sen får vi se i slutet av säsongen vad vi har räckt till. Milan har ett fantastiskt lag, men vi har tro på oss själva också.

Och sen är det VM!

- Ja, men så långt tänker jag absolut inte.

Du följer inte med vad som händer med de andra landslagsspelarna, det är ju lite problem?

- Det är ganska långt till första matchen.

"Inget att klaga på"

Ni har inte spelat tillsammans sen Irlandslandskampen och får bara två till innan VM. Räcker det?

- Vad det handlar om är vad du kan göra när vi kommer till VM. Om du då har spelat tio landskamper eller ingen landskamp spelar inte så stor roll. Det handlar egentligen bara om vilken form spelarna är i när vi kommer dit.

Du menar att ni är så inkörda i spelsystemet?

- Spelsystemet kan vi allihop. Det är inga nyheter med tanke på att de flesta har varit med i tidigare trupper och känner till vår spelidé. Det ska inte falla på det.

Motståndarna har du inte börjat fundera över?

- Nej. Jag har inte börjat titta på det överhuvudtaget. Klart att jag vet att det är VM i sommar, men jag känner att jag har fullt upp här med Barcelona och vad vi försöker göra här.

Vad säger du om säsongen hittills?

- Första halvan spelade jag betydligt mindre än jag hade hoppats på. Sen januari har jag spelat ganska mycket, så det har varit ok. Jag har ingenting att klaga på med tanke på min speltid och hur många mål jag har gjort i ligan. Spelet och touchen har kommit tillbaka, vilket tog längre tid än jag trodde det skulle ta.

Har du rotat dig härnere?

- Det är otroligt behagligt här. En stad som är fantastisk om du vill ha kultur, gå ut och käka, shoppa eller vad du vill göra. Det är en stad med otroligt många möjligheter. Vi trivs utmärkt men det är annat som kallar.

Kan du göra allt detta, kan du gå ut på stan obesvärat?

- Inga problem. Klart att nu sen januari då jag spelat blir jag mer igenkänd. Går jag ut på stan får jag skriva några autografer, men det var värre i Glasgow. Det är skönt att smälta in och bara få vara. Det är ganska viktigt ibland.

Zlatan - en världspelare

Du började att läsa mycket när du bröt benet.

- Man låg ganska mycket på soffan med benet uppe. Att titta på tv hela dagarna tröttnar man på. Jag började läsa då och det är jag otroligt glad för att jag gjorde.

- Det blir mest kriminalromaner, skönlitteratur, mycket Michael Connelly, Wallander har jag läst många, James Patterson, en ny författare. Men det ska hända någonting direkt för att jag ska fastna.

Och så lyssnar du på hiphop...

- Det beror på sinnesstämningen man befinner sig i. Är man aggressiv kan det kännas skönt att lyssna på hiphop. Jag lyssnar på allt. Klassisk musik om jag sitter i bilen. Är det något jag tycker är bra lyssnar jag. Då spelar det ingen roll vad det är för musik. Men jag är ingen kille som går ut och köper många skivor. Blir mest radio och MTV.

Har du någon kontakt med Zlatan?

- Vi pratar lite då och då.

Han har hamnat i en lång måltorka.

- Sånt som händer. Jag har inga som helst tvivel om honom. Han är en världsspelare. Låt det vara så lossnar det.

Vad blir den stora omställningen med att flytta hem efter så många år utomlands?

- Klart att det blir en stor omställning. Jag har bott i storstäder de senaste 13 åren. Det blir annorlunda, men det är både för- och nackdelar. Sverige är ett fantastiskt land men där är vissa saker som är bra och vissa som är dåliga.

Någon gång slutar du spela också, vad tänker du göra då?

- Ingen aning. Jag är mitt uppe i min karriär nu. Att planera och tänka framåt tar bort lite av fokus från det jag ska göra nu. Klart att man har idéer men det är inget jag satt igång redan med. Jag vet inte hur länge jag spelar.

Åtminstone ett par år till?

- Åtminstone ett par år till på hyfsad nivå, ja. Men om kroppen håller tror jag inte att jag slutar där.

Det blir Högaborg?

- Jag har sagt att jag ska göra de sista åren i Högaborg. Det vill jag. Men det blev ett för stort steg direkt nu, jag känner att jag fortfarande har mycket kvar att erbjuda.

Har du koll på HIF?

- Nej, ingen alls. Det är långt borta.

Och visst känns Helsingborg och HIF väldigt långt borta när man vandrar iväg från Camp Nou där världsklass är en förutsättning bara för att få vara med och leka på träningarna.

Det är helt enkelt en helt annan värld.

Följ ämnen i artikeln