Fagerlund: Sverige dribblade bort sig själv
Uppdaterad 2018-06-13 | Publicerad 2018-06-12
LVIV. Sverige kom till Ukraina för att plocka bollen ur korgen och passa tillbaka den till Danmark.
I stället dribblade spelarna både bort sig själva och sitt uppdukade utgångsläge.
Nu gäller det för Peter Gerhardsson att använda sommarlovet till att samla ihop den här gruppen.
Det var på sätt och vis svårt att föreställa sig vad som väntade.
Eller, lite visste vi ju. Ukraina är inte den som leker inte-nudda-offensiv-planhalva likt Kroatien gjorde förra veckan, men hur mycket utrymme skulle ges, hur högt kunde motståndarna tänkas kliva? Dessutom var det här möjligen sämsta tänkbara tidpunkt att ställas mot ukrainskorna borta, bara dagar efter en förnedrande 1–5-förlust mot Danmark och med endast 90 minuter kvar att hålla drömmen om ett VM i Frankrike vid liv.
Sveriges främsta grupputmanare hade i och med segern mot Ukraina kastat bollen i grannens korg och nu låg den där och brände i väntan på avsparken under tisdagskvällen. På Lviv Arena spelade herrarna EM-slutspel inför fullsatta arenor 2012 (en klipsk kollega kom att tänka på Nicklas Bendtners berömda målgest som gick ut på att visa kalsongerna i marknadsföringssyfte – ja, det historiska ögonblicket inträffade faktiskt precis här) men nu hade det bullriga sorlet bytts ut mot ett lågt mumlande på sektionerna som bar knappa 1 000 åskådare.
Vädergudarna var inte glada
Innan vi helt sågar det ukrainska förbundets förmåga att locka publik ska tilläggas att någon hade förargat vädergudarna ordentligt den här dagen. Kanske var det Peter Gerhardsson själv, sedan han tillträdde som förbundskapten för snart ett år sedan har han stått längs vattensjuka planer mer än en gång, inklusive en helt inställd cupfinal i Portugal. Kommunikatören Fredrik Madestam tillade att ”det börjar bli svårt att skämta om det här nu” och alla drog nog en suck av lättnad när ovädret slutligen lugnade sig tillräckligt mycket för att matchen skulle blåsas igång.
Ingen Caroline Seger (skadad), ingen Hanna Glas (sjuk) och särskilt det förstnämnda avbräcket kändes smått oroande. I stället klev Anna Oskarsson in som wingback till höger och Hanna Folkesson fortsatte vikariera för lagkaptenen på det centrala mittfältet. Redan innan avsparken stod det klart att Ungern hade chockat Danmark i den andra gruppspelsmatchen och ledde sensationellt på bortaplan. Då verkade det mesta upplagt för den bekväma kväll samtliga hade i åtanke.
45 minuter senare var det vi svenskar som förbryllat såg dubbla gäng klädda i gult och blått vandra av planen, samtidigt som Danmark hade vänt på steken.
Plottrigt, slarvigt och låst
För Ukraina backade som väntat inte hem, de pressade stundtals aggressivt, högt, och svenskorna verkade inte veta hur de skulle hantera det. Inledningsvis lyftes några bollar i djupet över backlinjen, men för det mesta var spelet plottrigt, låst, och stannade på en kant varefter Kateryna Samson fick en ny inspark mest hela tiden. När Daryna Apanaschenko till slut lyckades såra det enda som har framstått som okuvligt än så länge – trebackslinjen – och rullade in 1–0 bakom Hedvig Lindahl var det inte överraskande men däremot oförståeligt.
I den andra halvleken bevakade Ukraina ledningen desto mer, medan Sverige var den som höll i bollen men utan att skapa överdrivet många chanser. Med halvtimmen kvar gjorde Gerhardsson sitt första byte, ut med Jonna Andersson och in med den så ofta pigga inhopparen Elin Rubensson. 3–4–3 förvandlades till ett sorts 4–2–3–1, men magin av det draget uteblev. Hörnorna avlöste varandra men utan att hota, för få fyllde på inne i boxen vid inlägg, och det var först med tjugo minuter kvar som Sverige fick en verkligt farlig möjlighet efter en stökig situation i straffområdet.
Sverige åkte till Ukraina för att plocka tre pinnar, men dribblade till slut bort sig själv.
Det är inte så man nu, trots 0–1-förlust, går på sommarlov med underkänt i betyg, förstaplatsen är fortfarande deras.
Men ett MVG är svårt att ge efter det här.
Ladda ner Sportbladets egna app du också