Stina Blackstenius om systern, nya sambolivet och tuffa uppbrottet
Uppdaterad 2020-06-10 | Publicerad 2020-06-07
GÖTEBORG. Fotbollsspelaren Stina Blackstenius har efter ett abrupt uppbrott från Linköping landat mjukt i Göteborg.
Här finns en guldglänsande utmaning, en stad att förälska sig i, ett nytt samboliv och systern Nina Koppang.
– Det ska bli kul att ta igen lite systertid efter alla år, säger anfallaren.
100 % fokus på damallsvenskan – se djupanalyser, tabelltips och intervjuer med alla lag på Sportbladetplay.se
Bakom Stina Blackstenius rygg skymtar vi Götaplatsen. För knappt ett år sedan var paradgatans ändhållplats ett kärleksfullt, gult hav när tusentals människor hade samlats för att hylla sina bronshjältinnor från VM.
Bröstet fylls av värme när Stina Blackstenius passerar området.
– Man har svårt att ta in att det var så mycket folk nu när det är så tomt. Det var så himla stort, allt var helt perfekt, säger hon.
24-åringen spatserar på Avenyn ackompanjerad av spårvagnarnas gnissel och glädjetjut från befriade studenter i spridda skurar.
Promenaden i centrala stan är ovan. Coronaperiodens begränsningar har inneburit att Stina Blackstenius rört sig från den tillfälliga bostaden i Lerum till Valhalla IP, Kopparbergs Göteborgs näste.
– Jag har inte fått lära känna stan sedan jag flyttade hit, säger Stina Blackstenius.
Flytten innebär dock att hon kommit fysiskt närmare två personer som står henne nära; sambon Philip Håman och systern Nina Koppang.
– Att både det privata och jobbet kan förenas känns väldigt bra. Vi ska flytta in i en lägenhet om en månad som ligger i Munkebäck, säger Stina Blackstenius.
Göteborgsflytten blir också en kär återförening med halvsystern Nina Koppang.
– Det är jättekul, vi har inte bott nära varandra på många år. Hon flyttade som väldigt ung, när hon skulle börja gymnasiet här. När coronaperioden lagt sig kommer jag kunna följa hennes utveckling på handbollsplanen närmare, men jag har varit och träffat henne lite redan.
Systern är, liksom Stina, framgångsrik och har varit uttagen i de unga landslagen i både fotboll och handboll, som hon till slut valde. Hon spelar i Sävehof och Stina Blackstenius är övertygad om att syrran valde rätt sport.
– Det tror jag, det känns som att hon har tagit stora kliv. Hon är vänsterhänt, lång och stark, säger Stina.
Bara familjen kände till den hemliga övergången
Vi landar för ett samtal på den restaurang som sponsrar spelarna i Göteborgs damallsvenska lag. Det är första gången som Stina Blackstenius nyttjar möjligheten och hennes namn får läggas till på listan som klubben skickat in.
Övergången avgjordes i skiljenämnden efter en tvist mellan Kopparbergs Göteborg och Linköping och beskedet kom i början av april.
Med facit i hand berättar Stina Blackstenius om känslorna kring övergången och det märkliga uppbrottet.
– Det var en jobbig process. Allt var så ovisst, man visste ingenting, men ville ändå vara professionell och göra sitt jobb, säger hon.
Hur många kände till diskussionerna mellan klubbarna?
– Min familj visste, men mer än så hade jag inte pratat om det. Jag talade också mycket med Philip och fick hjälp från honom.
Visste inte spelarna i Linköping?
– Nej, det tror jag inte. Det var viktigt för mig att jag inte skickade några signaler eftersom jag var i Linköping och tränade med laget. Just då hade jag en hel säsong framför mig i klubben och att gå runt att prata om en situation som jag inte visste hur den skulle sluta kändes inte rätt.
Själva uppbrottet blev märkligt.
– Man vill inte lämna på ett sådant sätt och det blev inte det optimala avslutet när jag varit i Linköping i så många år. Beslutet kom samma dag som vi gick på semester och det var många som började röra sig hemåt. Jag åkte till arenan för att hämta mina grejer, men nästan ingen var där och det blev lite speciellt.
Varför valde du Göteborg?
– Jag har alltid tyckt att det känts spännande med Göteborg och nu har de kommit tvåa två år i rad. Det känns som att klubben har något på gång. Jag har alltid pratat om vikten av att ha trygghet och när jag flyttade hem från Montpellier valde jag tryggheten i Linköping, men när jag fick frågan från Göteborg tänkte jag att det kanske var bra för mig att få en annan typ av utmaning. Att testa något nytt, som ändå var inom Sverige, säger Stina.
Vet hur man firar i Göteborg
Konkurrensen med Pauline Hammarlund och Rebecka Blomqvist i Kopparbergs kommer att vara stenhård. Fysiska Stina Blackstenius, vars signum är spelet i djupled, ser fram emot att utvecklas i lagets ambition om spel via mittfältet.
– Jag skulle vilja utveckla spelet inne i boxen, att vara stark där när inspel, instick och inlägg kommer. Och att bli lite mer trygg i det felvända spelet och vara med i spelets uppbyggnad.
En liten känning i låret har tvingat Stina Blackstenius att backa i träningen de senaste dagarna, men det är fortsatt långt till premiären mot Kristianstad den 28 juni.
Målet i allsvenskan är högt: Kopparbergs Göteborg ska vinna SM-guld.
– Det är alltid svårt med den typen av stämpel, men man känner av stämningen i laget om att vi vill gå långt. Varje träning driver oss framåt, säger Stina Blackstenius.
Blir det guld har Stina Blackstenius en sak klart för sig.
Hur man firar fotbollsframgångar i Göteborg.
100 % fokus på damallsvenskan – se djupanalyser, tabelltips och intervjuer med alla lag på Sportbladetplay.se
PODD Så funkar det när Allsvenskan drar igång igen
På söndag, den 14:e juni så är det dags för allsvenskan att dra igång igen. Hur ska fotbollen kunna rulla igång utan att smittspridningen ökar igen - och kommer de allsvenska klubbarna klara av en säsong där publikintäkterna försvinner?
Det reder vi ut i det här avsnittet av Aftonbladet Daily.