”Jag tror knappt man förstår det”
Matchhjälten om när Sverige senast slog Tyskland i VM
Publicerad 2019-06-29
Senast Sverige besegrade Tyskland i ett mästerskap var 1995.
Då belönades den stora hjälten senare med Diamantbollen.
– Det kan självklart sätta sig en mental spärr, säger Malin Andersson.
Seger om stämplingarna: ”Fischer skulle kunna göra det”Tyskland är Sveriges stora spöke i fotbollsvärlden på damsidan.
Blågult har inte lyckats besegra stormakten i en tävlingsmatch sedan hemma-VM 1995. Tolv raka förluster har det blivit sedan dess, bland annat i EM-finalen 2001, VM-finalen 2003 och OS-finalen 2016.
Man har mötts i ytterligare nio landskamper sedan dess – träningsmatcher och Algarve Cup – och av dem har Sverige bara vunnit två mot Tysklands sex (en oavgjord).
Vände och vann
Men i VM i Sverige för 24 år sedan lyckades man alltså. Det var i den sista gruppspelsmatchen i Helsingborg. Bara fyra månader tidigare hade Pia Sundhage & Co förlorat mot Tyskland i EM-finalen (på den tiden spelades EM som enstaka matcher över två år och inte en sammanhållen turnering).
På Olympia såg Sverige ut att gå mot en ny förlust då tyskorna ledde med 2–0 i paus inför 5855 åskådare.
Men Sverige lyckades vända och vinna och bakom segern låg Malin Andersson, som sköt 1–2 på straff, assisterade till 2–2-målet och sedan tryckte in 3–2 i slutet av matchen.
Trots succén har Andersson, i dag 46 år fyllda, svårt att minnas målen.
– Vi har mött dem så många gånger och man blandar ihop målen. Men jag minns att jag satte straffen högt, kanske ribba in. Sedan slog jag en vänsterhörna som Pia Sundhage gjorde 2–2 på och så stötte jag in 3–2 centralt i straffområdet, säger hon.
Sverige fick revansch för EM-finalen i Kaiserslautern då Andersson, som landslagsdebuterat på sin 21-årsdag året före, också gjorde mål (på frispark).
Åkte ut mot Kina
Men VM blev ändå en blågul besvikelse efter att man åkt ut mot Kina på straffar i kvartsfinalen.
I slutet av året belönades Andersson med Diamantbollen, priset till Sveriges bästa spelare på damsidan.
– Den här matchen (mot Tyskland i VM) var säkert starkt bidragande till det.
Andersson skulle fortsätta i landslaget i tio år till och göra totalt 151 landskamper och 38 mål som central mittfältare.
Hon var med om att förlora många matcher mot Tyskland, bland annat EM-finalen 2001 och VM-finalen 2003.
Varför har Sverige haft så svårt för Tyskland?
– Det är ju en jättenation som varit bra på att prioritera damfotbollen under lång tid. Det är inte jättedåligt att förlora mot Tyskland men det är ändå förargligt att göra det för vi vill slå dem.
– Till slut blir det säkert mentalt också. Det kan självklart sätta sig en spärr. Det gäller att jobba bort den men man blir gärna påmind om det inför varje match, ni är ju bra på det i media (skratt).
Jämnt på lördag
Malin, född och uppvuxen utanför Kristianstad, bor i dag i Hällevik i sydvästra Blekinge, i Mjällbyland, och jobbar som internrevisor på Trafikverket.
Relationen till fotboll begränsar sig i dag till att följa sitt sexåriga tvillingpar som börjat träna så smått.
Hur går det på lördag?
– Det blir en jämn match och det är viktigt att vara fokuserade på fasta situationer, både offensiva och defensiva, mot Tyskland. Att Peter (Gerhardsson) vilat en del nyckelspelare tror jag kan vara en nyckel så här långt in i turneringen. Det var nog ett smart drag. Jag tror Sverige vinner med 1–0 på en fast situation.
Vad säger du om den resan damfotbollen gjort sedan du inledde din landslagskarriär för 25 år sedan?
– Den är enorm. Jag tror knappt man förstår det om man inte var med på den tiden. Jag tror knappt att mitt frisparksmål i EM-finalen 1995 finns på rörlig bild.
Hon fortsätter:
– Det går inte ens att jämföra. Nu har man publiksiffror som man bara kunde drömma om då. Jag är glad att jag fått vara med och se den här utvecklingen, säger Andersson.
Damfotbollens historia i Sverige