”Plötsligt slutade barnet att sparka”
Publicerad 2022-08-05
En dryg månad har gått sedan Österspelaren Oliver Silverholt och hans sambo Nathalie förlorade sitt ofödda barn.
Nu berättar han om sorgen.
– Det har varit många sömnlösa nätter, säger han.
Helgens Sporthöjdare 5-7 AugustiGraviditeten var fullgången.
Olivers och Nathalies första barn skulle komma till världen.
Det blev inte så.
Söndagen den 26 juni förvandlades nio månaders väntan och förväntan till en mardröm.
Oliver Silverholt hade tränat med laget i Växjö när Nathalie hörde av sig och sa att något inte stod rätt till. Så i stället för att följa med laget till bortamatchen mot BP i Stockholm körde han hem till Falkenberg och sedan direkt in till BB i Varberg.
– Barnet hade varit väldigt livligt i magen och sparkat mycket, men plötsligt så var det inga sparkar mer. Vi åkte in till BB och gjorde en massa tester och det visade sig att hjärtat inte slog längre, berättar Oliver Silverholt.
”Fattade inte”
Sorgen och chocken var total.
– Första timmarna fattade man inte vad som hade hänt. Man satt bara och stirrade in i en vägg. Det gick inte att greppa. Sen tänker man att man ska få åka hem och liksom landa i det hela, men då är det ju en födsel som ska genomföras också som vi, framförallt Nathalie, var tvungen att ta sig igenom. Det är ganska sjukt om man får säga så, men hon löste det som en jävla hjälte.
En dryg månad har gått sedan tragedin inträffade.
Silverholt berättade om sorgen först för Smålandspostens fotbollssida minboll.se och gör det nu även för Sportbladet.
– Jag vet fortfarande inte hur man hanterar sorgen, men vi får göra det ihop. Det har varit många sömnlösa nätter de senaste veckorna, men vi har fint stöd från våra föräldrar, familjer och nära och kära, säger Oliver.
Även i Fotbollssverige har stödet varit stort, berättar han.
– Spelare som man bara mött några gånger och inte ens känner har hört av sig och skickat hälsningar. Det är småsaker som hjälper en att ta sig igenom det.
Fullt på BB
Födseln var planerad till den 16 juni, men dagarna gick utan att någonting hände.
Det bestämdes att Nathalie skulle sättas i gång på midsommarafton (24 juni), men fullbelagt BB både i Varberg och Halmstad gjorde att man fick skjuta på det till måndagen den 27 juni.
Söndagen den 26:e dog barnet.
– Vi hade en massa möten med ansvariga läkare efteråt och då var de ganska tydliga med att det här kanske inte hade hänt om hon hade blivit igångsatt på midsommarafton. Det blev såklart extra jobbigt att höra, säger Oliver.
Hur har det varit för Nathalie?
– Enormt tufft. Hon har gått och burit på vårt barn i nio månader och att sedan inte få … ja, utdelning eller vad man ska kalla det … är ju fruktansvärt.
För Oliver själv har fotbollen hjälpt i sorgearbetet. Han är tillbaka i spel sedan mitten av juli och har spelat från start i de fyra senaste matcherna.
– Det är skönt att ha något annat att tänka på i 1,5 timme. Även fast man vill trycka bort tankarna övriga 22,5 timmar så är hjärnan svår att kontrollera. Tankarna kommer tillbaka, men så fort man är ute och springer där på planen och jagar efter en boll så tänker man på något helt annat. Det är skönt.