Stahre: Det måste vara lite på gränsen...

Michael Wagner

Blåvitts tränare om bråk på träningen, favoritskap och säsongspremiären

ALBIR. IFK Göteborg har storvärvat för att det ska hända något på planen.

Med Mikael Stahre, 36, som ny tränare kommer det att göra det – och vid sidan om.

Brytningen med en del av det så traditionella blåvita syns på flera plan.

– Jag vill att det ska spreta lite, att spelargruppen är levande. Hellre det än att vi går omkring som en stor jävla lycklig familj hela tiden, säger Stahre.

Sportchefen Håkan Mild har öppnat den stora plånboken, värvat färdiga, etablerade spelare, en eftertraktad tränare i Mikael Stahre och inom kort faller även den sista pusselbiten Nordin Gerzic definitivt på plats.

Det har fått de flesta andra klubbar att unisont peka ut Blåvitt som årets allsvenska jättefavorit – redan i januari.

– Jag representerar en klubb som vunnit en massa titlar, som är stor och har förväntningar på sig. Jag vet om det. Jag räknar med höga krav på mig och spelarna. Ambitionen är att vara topp-3, men jag vinner mycket hellre än kommer trea, säger Mikael Stahre.

Elfsborg och Jörgen Lennartsson siktar på övre halvan.

– Hahahahahaha.

Blåvittränaren tvingas ställa ner kaffekoppen och säger efter en stunds funderande.

– Det är upp till Elfsborg att säga som de gör. Men de har varit med i toppen flera år i följd, de lägger ner riktigt grova pengar på att värva, det dräller av landslagsspelare och de har den kommande förbundskaptenen som tränare. Det är klart att de ska vara med bland de allra största favoriterna.

Men Elfsborg joggar inte hem det (Stahre sa det om Boråslaget inför 2009 när hans AIK vann till slut)?

– Utan att använda det ordet så har Elfsborg, och säger man något annat så är man inte klarsynt, ett väldigt bra lag.

– Sedan finns Helsingborg, som mästare, Malmö FF, AIK som var starka i fjol och Kalmar FF där Nanne gör ett bra jobb – alltid med också. Och vi själva så klart.

”Gäller tolka signalerna”

I kväll kommer det första testet för det nya IFK Göteborg med försäsongspremiären mot Spartak Moskva i Copa del Sol.

– Man får inte glömma att det är först de senaste dagarna som vi börjat spela 11 mot 11 på full plan under träningarna och att vi möter ett jävligt bra lag. Men det är inga ursäkter för att vi inte ska försöka vinna varenda match.

– Någon gång måste vi börja få lite svar. Det enda jag är helt säker på: oavsett hur försäsongen går så kommer det inte ha en avgörande betydelse för hur det går i allsvenskan sedan. Det handlar mer om att tolka signalerna som de här matcherna ger.

Är laget klart och redo?

– Jag har ju tjatat om mina bärande väggar, det grundläggande som spelarna ska kunna, hemma som borta. Sedan klär jag det med mer detaljer. Först de bärande väggarna, därefter spel-idén, taktiken och spelarna. Nu har vi börjat krafsa i alla lådorna.

Philip Haglund och Emil Salomonsson kom redan i mitten av förra säsongen. I höstas Stahre själv, sedan John Alvbåge, Daniel Sobralense och Kjetil Wæhler.

Nu fattas bara att nyförvärven kompletteras med Gerzic.

– Vi har ett bra lag i dag, men vi söker en central mittfältare. Det innebär inte att vi tar första och bästa. Vi vill ha en bra spelare.

– Nordin Gerzic är en bra spelare och han spelar i Örebro, säger Stahre.

Den i Blåvittsammanhang oortodoxa nykomlingsgruppen stämmer på något sätt samman med ett mönster kring Mikael Stahre från tidigare klubbar.

Gillar du att värva starka personligheter?

– Jag vill först och främst ha bra fotbollsspelare. Det kan handla om människor som har bra självförtroende, som tror på sig själva men som ändå kan klara av de riktlinjer som gäller i ett lag. Det finns alltid spelare som kräver en större bubbla kring sig själva.

Nära slagsmål

Häromveckan var det nära slagsmål mellan Philip Haglund och Tobias Sana under en träning i Göteborg.

Under den spanska vårsolen i går började Haglund och Elmar Bjarnason käfta med varandra.

– Det var verkligen absolut ingenting. Det måste vara lite på gränsen. Uppnår man inte det, och klarar av det på träning, så blir det väldigt svårt att göra det under matcherna. Jag ser hellre att spelarna triggar varandra ibland än att vi går omkring som en stor jävla lycklig familj. Det måste finnas lite instinkt och aggressivitet.

– Någonstans måste spelargruppen vara levande. Det ska finnas en känsla i laget man har. Lite spretigt skadar det inte att det är. Men det ställer också krav på ledarskapet hos tränarna.

Klarar du det?

– Andra får bedöma. Även om det gick som det gjorde i Grekland för mig så kände jag att spelarna hela tiden lyssnade. Det var en viktig bekräftelse för mitt ledarskap. Det fanns många andra faktorer som påverkade.

– Men ja, jag tycker jag är en bra tränare. Men jag är bara 36 år. Om tio år kommer jag vara riktigt, riktigt bra när jag samlat på mig ännu mer erfarenhet.