Asahara: ”Barça såg ut som Barça igen”
Det går att ställa många extremt frågetecken kring Atlético Madrid.
Men framförallt finns det återigen utropstecken i mängder att hitta i Barcelona.
För Barça såg ju faktiskt ut som just Barça igen.
Visst har även ett generellt undermåligt Barcelona haft tillfällen de senaste åren där de kunnat få Camp Nou-publiken att drömma och njuta.
Frågan är dock när de senast fick jubla, drömma och njuta likt de gjorde när Dani Alves stod där vid sidlinjen med ett självgott ansiktsuttryck och utsträckta armar.
Brasseveteranen hade precis gjort 4–1 i Barçafavör hemma mot Atlético Madrid, i en match som på förhand kändes som den hetaste och intressantaste på länge i La Liga – och som också blev det och lite till.
En match som inte bara var ett vägskäl i en fortsatt oviss kamp om topp fyra-placeringar.
För Barcelona var och blev den framförallt en nystartsmöjlighet som hette duga efter ett produktivt januarifönster.
38 år ung och dum
När Alves stod där som 4–1-målskytt och insupade intryck så hade redan Jordi Alba hunnit volleypicka dit en självklar kandidat till årets mål. Kraftpaketet Adama Traoré, ett av alla vinternyförvärv, hade redan hunnit presentera sin speed och spets för sina nya fans på ett väldigt spännande och lovande sätt. Ynglingarna på mittfältet såg ut som de brukar. Gamlingarna lite varstans på planen såg ut som de en gång brukade.
Ett på förhand ovisst toppmöte gick mot en demolering. Ett på förhand ovisst toppmöte var allt annat än ovisst.
Barcelona mådde bra. Barça såg ut som Barça.
Och Dani Alves var 38 år ung.
Ung och dum.
De har hittat både och
Den helt obegripliga stämplingsefterslängen mot Yannick Ferreira Carrascos vadtrakter hade varit ett odiskutabelt rött efter VAR-granskning även om bevismaterialet hade förmedlats med teckenspråk i stället för videorepris. Och det i ett skede av matchen där Luis Suarez (vem annars?) precis reducerat för Atlético och väckt liv i den där ovissheten kring matchen på nytt.
För nej, allt blir inte helt som förr över varken en natt eller ett januarifönster.
Men Pierre-Emerick Aubameyang såg ganska pigg och alert ut i sitt första Barçaframträdande. En icke-inbytt Ousmane Dembele behövde inte bli annat än icke-inbytt. Risken för något annat än vital seger stannade vid en risk.
Det mot ett Atlético Madrid som bevisligen fortfarande saknar tydlig grundtanke eller riktning.
Barcelona? De verkar blott behövt ett matematiskt utmanande vinterfönster och en skicklig sportchef för att hitta både och.