Laul: Vinner de derbyt, vinner de guldet
65 poäng.
För att vinna årets allsvenska behövs minst 65 poäng.
Vinner Djurgården derbyt mot AIK väntar en öppen autostrada mot SM-guldet.
– Nio poäng på nio matcher?
Dåvarande Elfsborgstränaren Magnus Haglund tittade förvånat på tv-reportern Nora Strandberg (idag Henriksson) inför allsvenska hemmapremiären mot AIK 2008.
Scenen, som skulle platsa i en förvecklingskomedi, fortsatte med några missförstånd till innan Haglund insåg att Strandberg räknade in fjolårets matcher också.
– Det har jag inte ens funderat över. I höstas var länge sedan. Nu har vi spelat en match... och då tog vi i och för sig en poäng, så det där med snittet är rätt, sa Magnus Haglund och sedan var intervjun över, men den har levt vidare på Youtube.
Det haglundska snittet
Elva år senare skriver vi allsvensk guldstrid 2019. Det återstår nio omgångar och då räcker nio poäng på nio matcher inte långt. Däremot om serieledande Djurgården dubblar det haglundska snittet sista nio så når de 65 poäng. För att få 65 poäng behöver Djurgården vinna sex av nio återstående matcher. De måste – sett till spelschemat – vinna mot: Helsingborg (h), Gif Sundsvall (b), Falkenberg (h), Östersund (b) och Örebro (h).
Det ska de klara.
Den uppmärksamme noterar att det där var bara fem segrar. Djurgården behöver som sagt en sjätte för att komma upp på guldpoängen 65. De måste också antingen vinna borta mot IFK Norrköping i sista omgången. Eller borta mot IFK Göteborg i näst sista omgången. Alternativt hemmaderbyt mot Hammarby i tredje omgången från slutet. Eller – ve och fasa – dagens bortaderby mot AIK.
Kan missa tre kurvor
Längs den återstående färden finns alltså fyra skarpa kurvor, Djurgården har råd att köra av vägen tre gånger, men inte missa alla fyra svängar.
Hur motiverar jag då att 65 blir guldpoängen? Jo, dels för att det är ganska troligt att Djurgården landar på 65 poäng. Dels för att Malmö FF och Hammarby måste vinna nio raka för att få mer än 65 poäng (åtta segrar och ett kryss funkar också, det ger 66 poäng). Men MFF ska spela Europa League i höst, och Hammarby har en svår uppgift redan i dag borta mot IFK Norrköping.
Återstår så AIK med svag målskillnad som behöver vinna åtta av nio för att nå över 65 poäng. Det är teoretiskt möjligt – men då måste de till att börja vinna mot just Djurgården i dag, åtminstone undvika att förlora. Annars lär uppförsbacken kännas alldeles för brant. Det handlar ju en del om psykologi det här också.
Guldstridsfans – håll en tumme för Gnaget
Alla som vill att guldstriden ska leva vidare bör alltså hålla en tumme för AIK (i smyg om så krävs). Talar för Gnaget på Friends gör första kvarten mot Celtic i torsdags. Där hittade de regerande mästarna plötsligt tillbaka till fotbollen de spelade mot Maribor i Champions League-kvalet. Sedan den förlusten i slutet av juli har AIK varit mer eller mindre ur slag, men första kvarten mot Celtic var en signal om att AIK-spelarna fortfarande kan nå sin högsta nivå.
För Djurgården väntar en liknande uppgift som i senaste omgången. Den enskilt viktigaste delen i segerplanen mot Malmö FF var att bromsa MFF:s inledningsenergi. Det lyckades Djurgården med genom att spela sig ur Malmös tidiga press.
Bengalavbrott? Ja tack säger Dif?
Mot AIK krävs andra verktyg för att lyckas, och känner jag Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf rätt så är de nöjda med en inledning med ständiga avbrott, frisparkar på mittplan, flygande benflisor och frustrerade hemmafans. Bengalavbrott tar Djurgårdsspelarna säkert tacksamt emot så länge det står 0–0.
Stänga igen bakåt, ett klassiskt derbykrig centralt och ta till vara på de enstaka chanser som bjuds framåt (någon chans blir det ju alltid) – den matchbilden tror jag Djurgården tar alla dagar i veckan.
AIK har skickligare spelare individuellt, men Djurgården har hittills varit ett mer välfungerande lag. Vi vet hur den typen av möten brukar sluta.
Finns en derbyplan
Derbyspöket då? Nja, det jagade Özcan Melkemichel bort i fjol och att Djurgården förlorat två derbyn i år handlar mer om fotboll och fysik än psykologi:
Hammarby utnyttjade att Djurgården var skadeskjutet och hade färre vilodagar genom att vrida upp tempot till max.
AIK utnyttjade två ovanligt svaga försvarsuppträdanden på ett kliniskt sätt när varken Marcus Danielson eller Erik Berg spelade.
Jag upplever snarare att ”Kim-Tolle” har en tydlig plan hur laget ska förhålla sig till den uppskruvade stämningen och massiva publikinramningen. Det finns en strategi för hur spelarna ska kunna ta fram sina kvaliteter i ett derby, och jag skulle tro att i dag kommer den handla om att skapa en fysisk och sårig matchbild. Vinna en närkamp går att göra även om nerverna inte är helt under kontroll. Då kan det vara svårare att sätta ett perfekt triangelspel i uppspelsfas.
Rikard Norling har som sagt ett spelarmaterial som är klart vassare rent individuellt – Larsson! Goitom! Obasi! Elyounoussi! Bahoui! Sigthórsson! – men Norling har haft märkbart svårt att få ut full effekt. Defensiven är fjärran fjolårets, anfallsspelet ojämnt. Att Gnaget ändå ligger tvåa i allsvenskan, på normal guldsnittspoäng (2,05), säger mycket om både spetsen och bredden han har att jobba med. Men 2,05 i snitt kommer inte att räcka i år – det lär krävas 2,2 i snitt för att ta sig förbi Djurgården.
Till att börja tre poäng i eftermiddag, ja framför allt inte förlora, för om Djurgården vinner på Friends då kommer de vinna allsvenskan. Jag kan i alla fall inte se något som talar emot Djurgården då. Det skulle möjligen vara en total kollaps eller en fullskalig skadekris på hela centrallinjen, men hur troligt är det?
