Fagerlund: Havertz en riktig striker
LONDON. Han kom, han sågs – och till slut fick han sitt erkännande.
För ett år sedan hade nog få ens vågat drömma om att Kai Havertz skulle tangera rekord satta av Robin van Persie.
Nu är det knappt någon som tvivlar längre.
Som det kan bli i Premier League.
Det sägs att ”alla lag kan slå alla” i Englands högsta liga, lite så där lagom klyschigt.
Efter en första halvlek på The Emirates där Arsenal körde över allt och alla, var det nog få som satt där och tänkte: ”Jaja, håll i er, ett hungrigare Southampton kommer ut efter pausvilan”.
Så långt hade Arsenal lagt beslag på 69 procent av bollen och skapat 14 avslut. Det enda som fattades var verklig magi på sista tredjedelen, en oväntad löpning eller varför inte en lyckad fast situation.
Sedan avväpnades Raheem Sterling i 54:e minuten, Southampton ställde om och Cameron Archers skott styrdes in i målet bakom David Raya.
Arsenal-supportrarna började svettas i den krispiga höstsolen, och oroligt skruva på sig när de såg de extatiska bortafansen fira som om det inte fanns någon morgondag.
I efterhand känns det som att smällen var precis vad hemmalaget behövde. Som om varenda spelare hällde en flaska kallt vatten över skallen, skakade av sig motgången och löste situationen precis som ett topplag ska göra.
Inte minst lagets tyska maskin.
Havertz en riktig striker
För bara något år sedan löd snacket att Kai Havertz var en bra lösning för stunden, i väntan på att ”en riktig striker” skulle anlända och frälsa Arsenal.
I första halvleken mot Southampton låg Havertz strax bakom Gabriel Jesus, en konsekvens av att mittfältaren Martin Ödegaard fortfarande saknas.
Men det är inte där 25-åringen gör sig bäst längre – helst ska han ligga så långt fram som möjligt, och outtröttligt leda anfallslinjen.
När Havertz i rent ursinne dunkade in kvitteringen blev han första spelaren att göra mål i sju raka matcher på The Emirates sedan Robin van Persie 2012.
Visst, Kai Havertz är ingen Erling Haaland, men han är perfekt för Mikel Artetas flexibla och hårt jobbandes Arsenal. Ordet ”nödlösning” är numera utraderat från vokabulären. Det har han själv sett till, genom att låta insatserna tala.
Däremot vrålar supportrarna gärna varmt om Havertz och hans bravader, hyllningar han sannerligen förtjänade i dag.
Sedan övergick de till att ropa inhopparen Gabriel Martinellis namn, som efter en utdragen VAR-granskning noterades för 2–1-målet.
– Hur går det?! Är han okej?! undrade upphetsade anhängare, utan tillgång till skärmar, medan domarna i Stockley Park drog i sina linjer i vad som kändes som flera minuter.
Det var påtagligt hur lättnaden sköljde över dem när vi på pressläktaren till slut gav en tumme upp.
Ridå för Russell Martin?
När Bukayo Saka tryckte in 3–1, med hjälp av Arsenals energiska inhoppare, var det ridå för Southampton, möjligen för sista gången för Russell Martin.
Det sägs att ledningen inte är nöjd över vad tränaren har uträttat så här långt (en ynka poäng på sju matcher), och han upplevdes som pressad när han vankade av och an i sitt tekniska område, ständigt gläfsandes på domaren.
I slutändan är det ett tufft uppdrag att få med sig poäng på The Emirates denna säsong, till och med när målen rullar in.
När spelarna nu går ärevarvet inne på arenan, lapar i sig supportrarnas kärlek och de sista solstrålarna, kan jag inte låta bli att återigen tänka hur annorlunda en sådan här match hade slutat för, låt säga, fem år sedan.
Alla kan slå alla i Premier League – men nuförtiden är det sällan någon besegrar Arsenal.