Flinck: Per Ågren är en säljare av Borgs kaliber
Uppdaterad 2018-08-10 | Publicerad 2013-08-29
Malmö FF:s sportchef förtjänar kredd
MALMÖ. Han har fått ta mycket skit.
Men efter en rad succéköp visar Per Ågren att han kan sälja också – dyrt.
Vad kan 35 miljoner kronor göra för sportchefens ställning i MFF?
Per Ågren har kritiserats mycket och ofta sedan han blev sportchef i Malmö FF:
Han sålde bort guldet i fjol, enligt vissa.
Han är/var den onde i konflikten med Rikard Norling, hävdar andra.
Hans ställning i klubben är alldeles för svag, menar några.
I sådana lägen kan jag inte låta bli att försöka vända lite på perspektiven. Efter matchen mot IFK Göteborg i söndags började jag titta lite på värvningarna han gjort sedan han anställdes senhösten 2010:
Erik Friberg, Simon Thern, Miiko Albornoz, Mathias Ranégie, Tokelo Rantie, Robin Olsen, Matias Concha, Erik Johansson, Emil Forsberg, Magnus Eriksson, Benjamin Fadi, Petter Thelin och Guillermo Molins.
Tror inte att jag missat någon och jag hittar inte ett enda blindskär.
Fadi och Thelin är det alldeles för tidigt att bedöma utfallet på. Ja, Molins också även om han redan har hunnit visa klassen på sina två matcher.
Concha? Hemvändare som betyder mer utanför planen än på.
Resten har allihop höjt sig minst en nivå sedan de satte sin signatur på ett MFF-kontrakt bredvid Ågrens och fått nyckelroller i laget.
Långt fram i scoutingarbetet
Okej, det är väl inga jättechansningar någon av dem men skulle vi plocka fram företrädaren, med rykte om sig som en mästare på värvningar (eller i varje fall försäljningar), Hasse Borgs ”record” så hittar vi garanterat ett antal (dyra) floppar under motsvarande tidsperiod.
Nu är det förstås inte Ågren själv som ligger bakom alla värvningarna. MFF som klubb ligger, med allsvenska mått mätt, väldigt långt fram i scoutingarbetet och här ska förstås både Rikard Norling och chefsscouten Vito Stavljanin namn nämnas.
Men om Ågren får klä skott för mycket annat ska han förstås ha kredd i de här sammanhangen.
Och knappt hann jag tänka tanken klart om Ågrens alla succévärvningar förrän han också visar sig vara en hästhandlare, förlåt säljare, av Borgs kaliber (även om Ranties agent, tillika ägaren av akademin Stars of Africa som fostrat Rantie och May Mahlangu, haft en nyckelroll i förhandlingarna).
Enligt min pålitliga källa, som vid lunch i går avslöjade att det var Bournemouth man sålt Tokelo Rantie till, ligger övergångssumman på hela 35 miljoner kronor.
Därmed kvalar försäljningen av Rantie in på en delad åttondeplats bland allsvenskans dyraste exporter genom tiderna (MFF och Borg är för övrigt säljare av fyra av de sju som ligger före). Det är bra jobbat på dagens marknad. På topp-13 hittar vi nu bara tre försäljningar efter 2009.
MFF får inte ens halva summan
Samtidigt säger det en del om hur mycket pengar det finns i de engelska toppligorna. Bournemouth är alltså nykomling i the Championship, om än med en stenrik ryss, Maxim Demin, i ryggen.
Poängteras ska också att MFF inte får alla 35 miljonerna. Långtifrån. De får inte ens hälften. För en halva tar akademin nere i Johannesburg och sedan finns det ett riskkapitalbolag som är delägare i hela MFF:s trupp.
Men i slutändan blir det förstås ändå ett viktigt tillskott i MFF:s ansträngda kassa.
Snacket om att MFF säljer bort ett guld (igen) hann ta fart på sina håll innan Rantie ens hunnit landa borta i badorten på den engelska sydkusten.
Men lägg ner det där direkt.
Det vore förstås tjänstefel av MFF att år 2013 inte sälja en spelare man betalade knappt fem miljoner kronor för i april när man får minst det dubbla fyra månader senare.
Och på planen ska inte tappet av Rantie jämföras med när Ranégie skeppades i väg i fjol. Då innebar det att Norling fick lägga om hela sitt anfallsspel. Det behöver han inte göra nu. Magnus Eriksson kan nog smeka fram bollarna till Guillermo Molins också, även om ”Gische” kommer med lite lägre hastighet än ”Tiki”.
Visst, MFF är inte lika starkt längre men lika fullt en stark guldkandidat.
Och ”tack vare” försäljningen av Rantie stannar Jiloan Hamad. Det är nog så viktigt.
Svaret på min fråga i ingressen ovan får vänta lite förstås. Men ni som följt mitt resonemang hit inser att jag är rätt övertygad om att Rantieaffären inte är till Ågrens nackdel direkt när det kommer till hans ställning i klubben framöver.