”Allt hat gjorde att jag inte ville snacka mer...”

Martin Mutumba om sitt usla 2010, glädjen över att vara tillbaka i AIK – och varför han inte gillar att synas i medierna

helskärm

Snart tystnar det om Martin Mutumba, men i går pratade AIK:s senaste nyförvärv.

Sportbladet träffade guldhjälten från 2009 för att snacka om succéåret, säsongen som kommer och det som passerade däremellan.

– Martin Mutumba var sämst ifjol, säger 25-åringen.

Rubriken till den här texten kan bli den sista i sitt slag på ett bra tag. Martin Mutumba ska i sin återkomst till svensk fotboll inte prata, eller i alla fall säga så lite så möjligt, till pressen under säsongen som kommer. Det slår han tydligt fast.

– Jag är glad att vara tillbaka, men det finns inte så mycket att säga, förklarar han inledningsvis när han kommer ut från sitt fyspass – kroppen är inte redo för matchspel riktigt än – på träningsanläggningen Karlberg.

Sånär som på ett skägg är det mesta sig likt hos Martin Mutumba. Och det är inte så konstigt egentligen: det var faktiskt inte mer än ett halvår sedan den tekniske yttern under uppmärksammade former lämnade AIK för ungerska Videoton.

Nu är han tillbaka.

– Jag är glad som fan. Det var länge sedan jag var så här glad. 2009 kanske, säger han.

– Det är inte så mycket som har hänt här. Det var som att komma hem.

Nobbar morgonsoffan

Men i medierna ska det alltså vara tyst framöver.

– Man måste visa saker innan man snackar, annars kommer folk säga att jag är killen som bara pratar. Sitter jag i morgonsoffan – vem fan är jag att sitta där och säga saker? Om jag gör 15 eller 20 mål kan jag sitta där och snacka. Vem fan är jag att ha en blogg som alla ska läsa? Okej, kanske för att jag är en kul människa. Men Gerndt eller Avdic har gjort riktigt många mål – dom kan ha en blogg. Martin Mutumba 2010? Han var sämst 2010 .

Känner du så?

– Jag var i Ungern och det var fiasko. I AIK gjorde jag inga poäng och var allmänt dålig. Jag var med i VM-studion och allting. Sådana grejer, det är inte jag.

Att du håller en låg profil – hänger det ihop med hur laget resonerar eller är det något personligt?

– Bara personligen. Jag har blivit äldre och... jag har aldrig gillat att vara med i media. När jag gjorde min tatuering – jag har sagt det femtusen gånger – var det för att jag trodde så jävla mycket på det själv, att vi skulle vinna SM-guld. Folk kan säga att allsvenskan är världens sämsta liga men jag är stolt över att ha vunnit.

Men det verkade ändå som att du tyckte det var ganska roligt när tatuerade dig och snackade med oss om det..?

– Ja, jag tyckte det var skitroligt och allting. Jag tänkte att fan vad kul det är, alla journalister är skitschyssta men sen när det går sämre, det är klart att de måste skriva sanningen: de kan inte skriva att Martin Mutumba var bäst på plan när vi förlorar med 10–0. Men alla kommentarer och allt hat från människor gjorde så att jag inte kände för att uttala mig mer. För annars tror folk att de känner mig. Och journalisternas texter gjorde mig sur för det är absolut inte så att jag alltid vill synas i media.

”Ge mig pengar”

– Jag är laidback, jag går inte runt och letar efter tillfällen att vara med i teve. Många gånger när jag varit med har jag fått pengar. Jag frågar alltid, varje gång ”ge mig pengar så är jag med”. Jag är inte med gratis. I Sverige får man inte så mycket pengar av att spela i allsvenskan, så är det bara.

Du har gått ner i lön jämfört med Ungern...

– Ja, nu är jag fattig (skratt).

– Nej, det är inte så bra pengar. AIK har inte så bra med pengar men vad ska man göra? Det kommer att gå runt ändå. Pengarna kommer i andra hand. Det är ingen hemlighet att man alltid vill spela utomlands för det finns inga pengar i Sverige.

Trots att Mutumba håller inne allt snack om sin egen kapacitet tror han att han lärt sig ett och annat under halvåret i Ungern.

– Det har gett mig skitmycket. Jag har alltid kommit tillbaka starkare och nu kommer jag tillbaka starkare än någonsin. Men jag vill inte säga för mycket...