Rasmus Elm: ”Jag har inte mått så bra”

helskärm

Magsjukdomen celiaki tvingade Rasmus Elm till ett uppehåll på nästan ett och ett halvt år.
Nu har 27-åringen kommit igång på fotbollsplanen igen, men han skyndar långsamt.
– Skulle det gå för fort så kommer jag inte förlåta mig själv, säger Kalmars mittfältare.

Historien är välkänd för många vid det här laget. Rasmus Elms envisa magsjukdom tvingade honom att ta en längre paus från fotbollen. Trots att han vunnit ryska ligan och utsetts till seriens bästa mittfältare fanns det till sist bara ett alternativ: att bryta kontraktet med CSKA Moskva.
I vintras flyttade den 39-faldigt landslagsmeriterade mittfältaren ”hem” till Kalmar för att långsamt försöka hitta tillbaka till fotbollen, och nu går saker och ting åt rätt håll.
När Kalmar föll mot AIK på Friends arena spelade han en halvtimme i sitt femte framträdande för året. Kalmar fick ett lyft genom genom hans inhopp och reducerade hemmalagets 2-0-ledning, men någon poäng blev det inte.

Hyllades av Alm

Efter matchen fick Elm beröm från AIK:s tränare Andreas Alm, som menade att det funnits två delar av matchen: en utan Rasmus Elm och en med honom.
Rasmus vill hellre förklara scenförändringen med matchens utveckling.
– Det blir så när vi får tryck på dem. De vill inte försvara sig, det vill väl inget lag. Jag vet inte vad jag ska svara på det (Alms beröm), men det är bittert även om de bränner en straff. Vi förtjänade ett mål. Även om vi förlorat med 3-2 så förtjänade vi ett mål i alla fall.
Hade du känslan att ni skulle få in den?
– Ja, men det känslan har man väl alltid när man pressar på? Det blir inte alltid som man tänker. Men det kändes ändå som vi hade bra press. Vi etablerade oss och vann tillbaka boll.
Hur kändes kroppen?
– Känns okej, det blir bättre och bättre. Sedan ska man vara klok. Huvudet vill en sak, jag vill gärna spela, men det gäller att veta sina begränsningar när man varit borta i 15-16 månader. Då får man smyga igång. Jag vill inte börja om igen.
Du har hoppat in fem gånger nu. Är det stor skillnad från första gången?
– Ja, första matchen ville jag mest känna på det. Nu svarar kroppen någorlunda på det sätt som jag vill. Sen är det bitar som jag vill blir bättre på. Det är ett steg i rätt håll.

”En sjuk har en önskan”

När Elm är redo för att starta en match vill han inte spekulera i.
– Redo och redo. Svårt att säga, jag får stegra hela tiden. 45 minuter, sedan 60: man bygger på hela tiden. Man kan inte slå på stora trumman direkt.
Det är tio matcher kvar. Har du något mål med dem?
– Nej, egentligen inte. Säger kroppen ifrån när jag spelar 45 så är det bara att ta ett steg tillbaka. Skulle det går för fort så kommer jag inte förlåta mig själv, höll jag på att säga.
Vad är det du känner när du når gränsen?
– Mår jag inte bra så kan jag inte spela och jag har inte mått så bra. Nu mår jag okej och kroppen fungerar, så det får jag vara nöjd med.
På vilket sätt mår du inte bra då?
– Jag har varit sjuk, det är väl tillräckligt? Det har varit magen, hela paketet, hela uppenbarelsen. Jag gick ner en massa kilo och var rejält dåligt och då vill man bara må bra igen. En sjuk har en önskan – eller hur?
Är det kul att spela fotboll igen?
– Ja, det är skitkul. Alltså, jag vinner gärna. Men själva fotbollen är precis lika rolig som förr.
Låt säga att du kommer tillbaka till max: kommer du vara starkare mentalt än du varit tidigare?
– Jag tycker att jag varit mentalt starkt även då, men det blir på ett annat sätt. Man drar lärdomar, utvecklas som människa. Jag kommer uppskatta fotbollen mer.

– Blir man sjuk eller rejält skadad så kommer man till insikten.

”Skulle bara tillbaka”

Även om det är en bit kvar för Elm till toppformen så trivs han på ett annat plan. Att komma hem till Kalmar har gett ett socialt lyft.
– Det är skönt, det är ett annat liv än Ryssland (skratt). Nu är alla tre bröder hemma med sina familjer så det är väldigt skönt. Om allt faller på plats och jag mår bra så vill jag ge mig möjligheten att komma ut (till en stor liga) igen. Om jag vill alltså, det är inte säkert att jag vill.
Att ni är tre bröder på plats, det måste vara någon som ni snackat om länge? ”En vacker dag…”
– Så är det ju. Jag hade inte kommit hem om det inte blivit så här. Men visst fan är det kul.
Annars hade det väl varit svårt att hinna hem innan (den fem år äldre brodern) David slutar?
– Ja, han börjar bli sliten, haha. Det är jävligt roligt att få chansen till det här även om man önskar att det vore under andra former.
Jag antar att du funderat på ett liv utanför fotbollen. Hur mycket sådana tankar har du haft?
– Nej, det kan jag faktiskt inte säga att jag gjorde. Det fanns inget annat, det fanns inga alternativ. Jag skulle bara tillbaka.