Bank: Han förändrade Sverige

Simon Bank

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Publicerad 2016-06-21

NICE. Han förändrade Sverige, han provocerade Sverige, han lyfte Sverige och han gjorde Sverige bättre.

Det är svårt att tänka sig ett Sverige utan Zlatan Ibrahimovic.

Och ja, nu måste vi.

Det fanns väl något slags symbolik i att frågan ställdes på nederländska. Det var i Ajax han blev vuxen, det var i Ajax hans liv som internationell fotbollsspelare inleddes.

Zlatan tog in frågan, han sa att han hade ett budskap som han ville lämna oss med just idag.

– Den sista matchen vi spelar i EM kommer att bli min sista match i svenska landslaget, sa han.

Sverige utan Zlatan.

Det spelar liksom ingen roll att det var väntat, att motsatsen hade varit en större överraskning, eller ens att Dagens Nyheter häromveckan avslöjade att det var så här det skulle bli.

Nu är det så här, dagen före en avgörande match i Frankrike, Zlatans Frankrike, meddelar Sveriges lagkapten att han slutar. Det utlöser en lavin av reaktioner och känslor, som det gör när något som blivit självklart tar slut.

Gjorde svenska flaggan till sin

Det ska skrivas analyser nu, långa kapitel att lägga till historieskrivningen kring sagan Zlatan Ibrahimovic. Pojken som kom från Rosengård och ingenstans, som fick utmana precis hela världen och som vann oftare än han förlorade.

– Vart jag än går kommer jag att bära den svenska flaggan med mig, sa han här nere i pressrummet på Allianz Arena.

Så är det ju, oavsett vad alla livrädda flaggvurmare med skräck för allt som är annorlunda tyckt och tycker. Han tog deras flagga, gjorde den till sin, och Sverige blev både bättre och annorlunda av det.

Det har inte alltid varit enkelt med Zlatan Ibrahimovic i landslaget. Det var inte enkelt när han skulle underordna sig, det har inte varit optimalt när han blev kung och legendar och ett eget solsystem som styrde både förbund, landslag och lagkamrater. Det har inte alltid varit snyggt när han använt sin nya position till att slå neråt, snarare än uppåt.

Mitt bästa minne: nästa match

Men när vi väger samman allt så kommer vi se att han utmanade en stelnad svensk självbild och ställde frågor som väldigt få hade svar på. Vi kommer att se en spelare som gjort fler landslagsmål än någon annan, en lagkapten som öppnade dörrar även för dem som är annorlunda, ett unikum som fick det att sjunga och skälva i syd och nord, i öst och väst, i alla världens kontinenter.

Vi visste inte ens att en landslagskapten kunde vara som honom. Vi lär inte få en landslagsspelare som honom på tusen år.

Jag sitter i Nice när jag skriver det här, Erik Hamrén pratar om Belgien, men jag hör inte vad han säger. Jag snabbsöker i huvudet efter minnen, nostalgi, ögonblicksbilder som kan beskriva exakt vem Zlatan var för Sverige, för landslaget.

En bomb i Budapest? En klack i Portugal? En förtrollad frispark i Parken?

Det räcker ju faktiskt ingenstans för att sammanfatta vad han gjort och vad han betytt.

Det är ju så här enkelt: mitt bästa minne av Zlatan Ibrahimovic har alltid varit nästa match.

Landslagssagans slut

Han stelnade aldrig, han uppfann alltid nytt, jag har varit trött på honom och förbannad på honom – men framför allt har jag varit oupphörligt och oavbrutet nyfiken. Vad händer nästa gång han får bollen? I nästa match? Det kunde bli en bicycleta från 30 meter, en bomb i första krysset, ett hat-trick eller ett irrationellt utbrott.

Vi visste aldrig, men nu vet vi att det är slut.

I morgon spelar Sverige en avgörande match i det mästerskap där Zlatan från Malmö för allra sista gången tar med sig den svenska flaggan och kör ner den i mittcirkeln. Sverige måste vinna, ingen tror att de ska göra det, alla tror att det tar slut här, men man vet aldrig med Zlatan Ibrahimovic, man har aldrig vetat med Zlatan Ibrahimovic.

Nu ska vi skriva den här landslagssagan till slut, den kommer att ha fler fantastiska kapitel än någon annan svensk fotbollshistoria någonsin haft.

Men nästa match är mot Belgien. Det är mitt bästa minne av honom.