Asaharas tre tankar: Juventus behöver en ny räddningsaktion
Förväntningarna höjs på Arsenal för varje vecka. Precis som det motsatta för Juventus (även om de faktiskt vann).
I Clasicot? Där var det inte en stundande (?) Ballon d’Or-vinnare som glänste mest.
Här är Makoto Asaharas tre tankar från den gångna fotbollshelgen.
Här tappar Djurgården i guldstriden - AIK starkast i derbytFörväntningarna höjs på Arsenal
Med tabelläget i åtanke är väl detta egentligen inte att sticka ut hakan särskilt mycket – men det ska ändå sägas.
Nu är en topp fyra-placering och en Champions League-biljett verkligen ett absolut minimikrav för Arsenal.
Den rödvita Londonklubben lyckades faktiskt att rycka i Premier League-toppen tack vare Manchester Citys förlust på Anfield. Tio omgångar in på säsongen har de ett fyra poäng stort försprång ned till konkurrenterna.
Hittills är det total braksuccé för Mikel Arteta, Edu, klubbledningen och hela föreningen – inget snack om saken.
Med det sagt så var kanske inte den röriga söndagsinsatsen mot Leeds något att hänga i julgranen.
För i ärlighetens namn förtjänade hemmalaget betydligt mycket mer än de fick på Elland Road.
Men just att de inte fick det säger en hel del om detta Arsenal.
Ett Arsenal för ett par år sedan hade förlorat matchen alla dagar i veckan på att just vara Arsenal. Ett Arsenal för ett par år sedan hade inte haft marginalerna med sig och aldrig fått Gabriels röda kort (i mitt tycke korrekt) ”bort-VAR:at”. Patrick Bamford hade inte dragit en straff utanför mot ett Arsenal för ett par år sedan.
Marginaler på rätt sida i stället för fel. Poäng som trillar in på beställning i stället för saknas. Ett Arsenal i harmoni i stället för i lågor. I serieledning i stället för utanför Europa.
Nej, än ser jag Manchester City som guldfavorit på sikt trots allt. Och mycket ska krävas för att ändra den utgångspunkten.
Men för varje vecka känns Arsenal mer och mer som en reell titelkandidat.
Toni Kroos har en poäng
I kväll väntas (allt annat hade faktiskt varit en skräll) Karim Benzema ta emot sin första Ballon d’Or i karriären efter sin makalösa säsong med både ligatitel och CL-buckla i Real Madrid-skrud.
Om man också skulle ge ut en guldboll för de inledande veckorna av säsongen 2022/2023 så skulle Benzema vara en ganska bra bit ifrån att vinna den.
Hans uruguayanska lagkamrat skulle vara desto närmare.
”Fede Valverde top 3 i the world right now”, tweetade mittfältsstjärnan Toni Kroos efter 3–1-segern mot antagonisten Barcelona under söndagen.
Även om man kan med goda skäl kan argumentera för att både en målgalen City-norrman och ett gäng megastjärnor i PSG övertrumfat alla under säsongsinledningen så har tysken en poäng.
För Fede Valverde har varit kort och gott magnifik under hösten med sin unika stil som bara han besitter.
Han är någon form av hybrid mellan en box-to-box mittfältare och en högerytter. Eller för den delen högerback om situationen kräver det. Han är briljant i duellspelet, blixtsnabb, passningssäker och, denna säsong, även målfarlig som få. Han lever så väl på sin energi och kämpaglöd som sin tekniska kvalitet. En lagspelare så väl som en artist.
Att säga att han är världens bästa spelare just nu är kanske att ta i. Men Real Madrids bästa, här och nu, vågar jag faktiskt säga att han är.
Dags att riva av Allegri-plåstret
Denna, egentligen ganska okontroversiella, take kommer med ganska dålig tajming då Juventus faktiskt ändå vann Turinderbyt borta mot Torino i helgen.
Men det är fortfarande ett Juventus som med all sannolikhet dundrat ut ur Champions League redan i gruppspelstadiet efter ett bedrövligt genomfört gruppspel och en kostsam förlust mot självaste Maccabi Haifa. Det är ett Juventus som redan är så gott som avhängda från Scudettostriden med tio poäng och sju placeringar upp till ett Napoli som är Europas mest underhållande för tillfället.
Det är ett Juventus som kort och gott är för dåligt på alla sätt och vis.
Framförallt har de en tränare som bevisligen, i dagsläget, inte är rätt för dem.
Ledningen har, utåt sett, varit tydliga med att Massimiliano Allegri sitter säkert på sin post trots de skrala resultaten (så väl i fjol som i år). Den egentliga anledningen till det, om man ska tro det som rapporterats, är att Juventus helt enkelt inte har råd att sparka honom och hitta en vettig ersättare.
Men precis som Dusan Vlahovic-värvningen (han som på egen hand löste säsongens första bortaseger i derbyt) för ett knappt år sedan så är detta ett läge där ”La Vecchia Signora” måste göra något drastiskt.
Den dyra serbrekryteringen i vintras, som kraftigt begränsade klubbens finansiella muskler under efterföljande sommarfönster, var ett måste där och då och vitalt för att Juventus faktiskt lyckades ”rädda” fjolårssäsongen genom att knipa topp-fyra och CL-plats.
En ny räddningsaktion behövs nu. Och det i form av att få in nytt ledarskap vid sidlinjen. Allegris andra Juventusupplaga har inte bara svårt att ta poäng utan är till och med svåra att hålla sig vakna till (så fantasilöst är det). Och förväntningarna på vad man borde kräva av Juventus sjunker sakta men säkert för varje match.
Jag vet inte om lediga stortränare som Zinedine Zidane, Mauricio Pochettino och Thomas Tuchel faktiskt skulle vara intresserade av jobbet med tanke på läget klubben befinner sig i. Men om inte Agnelli, Nedved och gänget åtminstone har hört sig för där redan så är det nästan tjänstefel.
För än finns det fortfarande en säsong att rädda.