Bank: Tondövhet, SvFF – ni har inte råd
Publicerad 2024-02-23
Det var en torsdag i februari 2024:
På DN Debatt skrev två etablerade experter inom idrottspsykologi att ”pseudovetenskap har ingen plats inom seriös idrott”.
Pia hade namnsdag.
Och på fotbollsförbundet hade den nya ledningen just inspirerats av en föreläsning om människors fyra färger.
För att citera en före detta svensk förbundskapten som citerade en amerikansk före detta vispoet:
The times they are a-changin’.
På 2000-talet har fotbollen förändrats på så många sätt, både vad gäller ägande, strukturer och arbetssätt. En av de stora revolutionerna är möjligheterna till och prioriterandet av evidensbaserad kunskap.
Tekniskt och taktiskt har sporten flyttat in i datamaskinen. Oavsett om det gäller rekrytering, analys eller kartläggning av motståndare så vänder man sig bort från upplevelsen och in mot algoritmer, siffror, data.
Gamla metoder är inte värdelösa
Man känner mindre, vet mer.
Beslut fattas fortfarande i affekt – det är trots allt sport – men det är en accepterad sanning att framgång oftare nås genom genomlysning, analys, fakta. Till och med mjuka värden (säg, känslorna under en straffsparksläggning) gick visst att analysera, mata in i maskinen, och få ut ett ramverk kring.
Det betyder inte att gamla metoder är värdelösa.
Det går fortfarande att låta en talangscout använda ögonen, det går fortfarande att använda horoskop för att må bättre eller slagrutor för att hitta en mening med livet. Det är bara inte lika sannolikt, eller hållbart.
Att tro är ofta jättebra. Att veta är nästan alltid bättre.
Lätt att förstå spelarna
När Sveriges dåvarande förbundskapten Pia Sundhage (grattis på namnsdagen!) 2014 sedan valde att anlita livscoachen Mia Törnblom som mental tränare – eller… hon var inspiratör, inte ledare, förklarade hon själv – fick beslutet hård extern kritik. I efterhand framkom det, bland annat i Nilla Fischers självbiografi ”Jag sa inte ens hälften” (Bazar förlag, 2023), att även spelarna varit milt sagt tveksamma.
Lätt att förstå. De hade vant sig vid datoriserade, evidensinriktade, professionaliserade arbetssätt i sin vardag – och kom hem till ett landslag som skulle ladda för mästerskap med feedbackövningar ledda av en leende livscoach. På herrsidan fick U21-förbundskaptenen Håkan Ericson samma sorts kritik när han använde sig av pseudo-vetenskapliga metoder för mental träning, vilket ledde till att SOK drog in stödet till just den delen av träningen.
Så blev det 2024.
I februari publicerar DN Debatt en artikel författad av psykologiprofessor Magnus Lindwall och idrottspsykologiske rådgivaren Magnus Winter, där de varnar för att svensk idrott blottar sig för pseudovetenskap och kvacksalveri.
De föreslår att RF och SOK ska kvalitetssäkra, att klubbar och specialidrottsförbund funderar på vad man kan göra. Att ägna sig åt modeller som kategoriserar människor/idrottare utifrån godtyckliga kriterier leder till slumpbeslut och bortslösade resurser, menar de.
Historien är full av berättelser om idrottare som erövrat världen med egensinniga metoder.
Cheferna inspireras av färgkodsföreläsare
Framtiden? Sannolikt tillhör den de som arbetar med stringens och vetenskap.
Där finns bakgrunden till uppgifterna om intern irritation som nu sipprar ut från Svenska Fotbollförbundet. Den nya ledningen tar avstamp, och väljer att låta sina chefer inspireras av Annika R Malmberg, som på sin egen hemsida presenteras som ”en i särklass unik talare” (eventuellt inte inom området språkbehandling då). Malmberg är en auktoritet och ett affischnamn inom just de områden som ger den nya generationens idrottspsykologer eksem.
De varnar för teorier om ”personlighetstyper”, de propagerar för evidensbaserad mentalt arbete.
Och så ser de cheferna inspireras av färgkodsföreläsare.
Om de blir upprörda? Om det är en märklig signal att skicka ut i rörelsen? Det kan man väl, som de säger i Göteborg, räkna ut med rôva och en krita.
Det är ingen stor sak, det är ingen skandal, det är inget som behöver ha någon betydelse alls. Men det är definitivt en tondövhet inifrån en organisation som faktiskt inte har råd med särskilt många tondöva infall alls längre.
Trender ska vändas, opinioner ska styras rätt, och – just det! – en förbundskapten ska anställas.
Undrar om de väljer en skogsgrön eller eldröd typ?