Niva: RB Leipzig krossat – jag njöt i fulla drag
För er som börjat glömma bort vilka som är skurkarna i den här såpan.
Där är RB Leipzig – de underlägsna, de utvisade, de utklassade och de utvisslade.
Där är de, tillbaka i den enda roll de verkligen passar i.
Om jag tycker att det var trist att vi blev berövade på seriefinalen? Om jag ändå inte känner lite med det unga, oerfarna RB Leipzig?
Ni måste skämta.
Jag njöt i fulla drag, skrockade förnöjt mest hela tiden. Jag knöt näven varje gång det blev mål, och känner absolut inget behov av att konstruera fram några förmildrande ursäkter runt Emil Forsberg bara för att han är svensk.
”Hahaha”
Och nej, i en sådan här text finns det inte alls någon journalistisk skyldighet att låtsas vara objektiv. När RB Leipzig spelar för serieledning i Bundesliga ser jag det tvärtom som min plikt att ta ställning både före, under och efter.
Bayern München 3-RB Leipzig 0.
Ha. Hahaha.
Givetvis är jag medveten om att det egentligen var dags att skifta fot, rent dramaturgiskt.
Folk är redan trötta på invändningarna och upprepningarna, på det där sättet som vi snabbt blir numera. En klubb som existerar enbart för att göra reklam för energidryck? Ett styre som utstuderat underminerat sisådär ett århundrade av idrottslig föreningsdemokrati?
Jag klarar inte av att följa med i de tyckarvågorna
Äh, det var förra årets narrativ. Nu vill vi lyssna på en fräschare berättelse.
Nu vill vi höra om succénykomlingen som ruskar om i den tröga tyska toppen. Om de snabba, raka anfallen, om den innovativa scoutingen och den futuristiska träningsanläggningen.
Men ni får ursäkta mig, för jag klarar bara inte av att följa med i de tyckarvågorna.
Jag tycker alltid att det är intressant att lyssna på kloke klubbyggaren Ralf Rangnick, och jag bländas också när Emil Forsberg forsar in i straffområdet. De är sympatiska, skickliga yrkesmän som inte ska hållas personligt ansvariga för hela den här idrottens ideologiska utveckling – men det hindrar inte att jag vill att deras klubb ska förlora varje match de spelar.
Framtiden är väl deras, men den här kvällen var min.
Forsberg stängde bara ner den helt
Från första minut var det uppenbart att FC Bayern München hade för avsikt att demonstrera vad det egentligen är som givit dem 26 mästarsköldar genom åren.
Carlo Ancelottis lag har sannerligen inte seglat fram genom hösten, men ikväll fullföljde de sin 4–3–3-plan så som den är tänkt att spelas. Uppvarvat, fokuserat, noggrant.
RB Leipzig lyckades med några återerövringar och hittade fram till halvannan halvchans. FC Bayern tog tag i ett par bollar och gjorde två mål.
Matchen var avklarad och färdig redan efter 25 minuter, så på så sätt avgjorde inte Emil Forsberg den. Han stängde bara ner den helt.
Några möjligheter att skylla ifrån sig eller överklaga domslutet har han såklart inte. Inför säsongen har toppligornas domare fått direktiv att visa ut för precis den här typen av cyniskt spelförstörande, och häromsistens fick exempelvis Granit Xhaka i Arsenal rött kort för en betydligt mildare kontringsdödare än denna.
Emil Forsberg gjorde bort sig, RB Leipzig föll ihop – och runtom i världen var vi många fotbollsfundamentalister som fnittrade förtjust.
Är värt att fira
När andra halvleken började vecklade Südkurve ut ett omfattande banderollhav under rubriken: ”Fussball bedeutet für uns...”, ”Fotboll betyder för oss...”.
Nedanför fanns ett trettiotal olika värdeord och paroller. ”En förening livet igenom”. ”Medbestämmande”. ”Supporterkultur”.
Och okej, det är klart att man gör sig rätt sårbar för mothugg då den egna klubben spelar på försäkringsbolagets Allianz Arena och ett läktarhörn bildar någon sorts one piece-tifo för telekombolaget T-Mobile.
Men det är fortfarande skillnad på klubbar och klubbar, på lag och lag.
FC Bayern München är en fotbollsförening som strävar efter att tjäna pengar. RB Leipzig är en reklamkampanj med bollen som verktyg. Det är upp till oss betraktare att hålla reda på även framöver.
Mästarna från München är ett lag färdigt för att vinna Champions League, medan uppkomlingarna från öst borde vara några säsonger bort ifrån att ens kvala in till turneringen. Det är spelarnas och ledarnas ansvar att hålla på plats.
RB Leipzig kommer inte att försvinna. De kommer att häva sig närmare och närmare bergets topp, och en dag når de förmodligen hela vägen upp.
Den 21 december 2016 var inte den dagen. Det är värt att fira.