Frändén: Men vänta, vilka är i så fall Tyskland?
PARIS. Den franska fotbollsmaskinen maler på. Les Bleus har blivit ett lag som alltid löser sina matcher till slut.
Men vänta, vilka är i så fall Tyskland?
Joachim Löw gör bäst i att undvika statistiken när han söker svar på frågan. Kan han ändå inte låta bli får han se ett landslag som aldrig varit sämre.
Efter den brutala 0–3-genomklappningen mot Holland hängde frågan i luften. Dagen före matchen mot Frankrike formulerades den också till Joachim Löw på presskonferens: Om Tyskland fick stryk mot Frankrike, skulle han lämna jobbet då?
I kväll kommer Löw, på ganska goda grunder, att kunna peka på framsteg i arbetet och hoppfullhet i mörkret. Han kommer för all del ha rätt. Om det nu inte vore för att han tränar Tyskland, ett landslag där man inte letar efter ljuspunkter vid förlust.
Mot Frankrike på Stade de France hade han alldeles oavsett tagit in den senaste tidens kritik.
Tyska medier tillbringade lejonparten av juli och en bit in på augusti med att smälta katastrofen och, i princip varje morgon på nytt, ställa sig frågan: Vad hände egentligen?
Ingenting, är kanske det bästa svaret. Joachim Löw har fortsatt att ta ut rutinerade spelare som blivit bekväma. Av de ansvariga för katastrofen mot Sydkorea i VM har ingen av veteranerna riktigt behövt bära hundhuvudet. Och Löw har fortsatt envisas med sina smått nostalgiska laguttagningar, med förödande resultat som följd.
Fick slutligen spela landslagsfotboll från start
I Paris i kväll var det som att omvärldsbilden kommit ikapp Tysklands förbundskapten. Halva startelvan från Hollands-haveriet i helgen var petad. Leroy Sané, som ratades under förvånande former inför VM i Ryssland, fick slutligen spela landslagsfotboll från start.
Och Tyskland började bra på Stade de France. Bra som i beslutsamt, med näven knuten i fickan och blicken riktad halvhögt framåt. Det fick vara nog nu, med måltorka, förbundsbråk och blame games.
När Toni Kroos slog in 0–1 på en svajig straff till gästerna var det ett mål Tyskland hade samlat ihop till, ett resultat de bara bestämt sig för att ta med sig till pausvilan.
Didier Deschamps fick förra veckan en varning om vad för mycket VM-yra kan göra, när Les Bleus höll på att gå på en nit mot Erik Hamréns Island. Ett piggt inhopp av Kylian Mbappé räddade då 0-2–underläget till ett mindre genant oavgjort resultat.
Räddar Jogi Löws jobb tills vidare...
I kväll spelade Frankrike 45 minuter utan att riktigt se ut att ta Tyskland på allvar. Efter en första halvlek av tveksamma beslut och titt på boll var fransmännen tillbaka på jorden igen. I andra halvlek gjorde de det som numer får betraktas som jobbet: De varvade upp motorn, la in en högre växel och lät lagmaskineriet nöta ner gästerna.
Det ser kanske lite mer glamouröst ut än så när Frankrike spelar fotboll. Antoine Griezmanns kvitteringsmål med vriden skalle på ett inlägg av Lucas Hernandez är bland det vackraste man kan kräva av en tisdagskväll i oktober. Men över en längre tid är det här den känsla Les Bleus förmedlar till omvärlden och en roll de måste förlika sig med. Tråkmatch mot Danmark i VM, underläge mot Argentina och motig start Tyskland? Det spelar ingen roll, Les Bleus är ett lag som löser sånt.
Huruvida Tyskland alls är ett lag kan man förstås diskutera. Det faktum att man undvek fiasko mot Frankrike räddar säkerligen Joachim Löws jobb tills vidare, men det är ingen vacker resultatrad han ser om han väljer att titta efter. VM-debaclet inräknat har Tyskland vunnit tre av de senaste 13 landskamperna. Sex matcher har slutat med förlust. En poäng på tre Nations League-matcher ger en klar sistaplats i gruppspelet. Turneringen får betraktas som över för die Mannschaft.
Tyskland har inte varit sämre någon gång på den här sidan av 1940-talet. I kvällens match mot Frankrike fanns för all del några positiva tecken, om man tittar på allt utom det som den tyska resultatinriktade fotbollen varit så genuint bra på att leverera. Det är väl trots allt det Joachim Löw får fokusera på. Don’t mention the score.