Dahlkvist: Nu så kör jag mitt race
Uppdaterad 2019-07-08 | Publicerad 2016-03-02
Rotterdam, Holland. På några månader har Sverige gått från fegt och utskällt till offensivt och fartfyllt.
Ingen personifierar förvandlingen bättre än Lisa Dahlkvist som varit bänkad och uträknad, men nu är den viktigaste spelaren i kampen om en OS-plats.
Snacka om berg- och Dalabana.
Efter tre minuter dundrar Hedvig Lindahl iväg en utspark över Woundensteins konstgräs. Lotta Schelin tar emot lyran och bryter in från höger till vänster. Crossen går till Olivia Schough och vidare till Magdalena Eriksson. På hennes inlägg nickar Lisa Dahlkvist in 1–0 mot Norge.
Målet är vackert, överraskande vackert, men målskytten är väntad. 29-åringen satte en boll också i genrepet mot Skottland, där hon var bäst på planen.
1–0-segern var Sveriges femte raka sedan de bytte formation till 4–3–3. De har hållit nollan i samtliga och gjort fjorton mål framåt.
Det är en remarkabel förvandling från sommarens haveri under VM i Kanada, där ett skadedrabbat svenskt lag uppträdde fantasilöst och fegt. 4-4-2-systemet var trubbigt. Lotta Schelin sköt inte ett enda skott på mål. Bästa spelaren, Therese Sjögran, skulle just pensionera sig och Pia Sundhage övervägde att sluta och lägga energin på barn och ungdomar i stället.
”Mycket upp och ner”
Lisa Dahlkvists pånyttfödelse är lika uppenbar. På VM 2011 kom hon fyra i skytteligan och Sverige vann brons. Men när Pia Sundhage tog över 2012 tappade hon sin plats på innermitten. Hon vann för lite boll, tyckte Pia. Behövde bli bättre på att styra spelet.
– Hon tyckte inte om min spelstil och tyckte att andra spelare var bättre, säger Lisa Dahlkvist.
Fanns det en period då du anpassade dig mer efter vad Pia ville ha än att gå på hur du själv vill spela fotboll?
– Nja. Lite kanske. Hon var inte riktigt nöjd med min spelarprofil som jag hade där och då. Hon ville forma sitt landslag med sin filosofi. Då passade inte jag just in. Då blir det att man får direktiv och när man är på bänken lyssnar man på direktiven och blir kanske lite låst. Sedan låser det sig ännu mer.
Grubblandet ledde bara runt i cirklar. Lisa försökte blidka tränarna vilket fick motsatt effekt. Hon spelade sämre och gled bort från startelvan till EM 2013.
Dahlkvist misströstade då.
– Klart att det går väldigt mycket upp och ner. Jag tog aldrig beslutet att sluta för jag fick lite speltid och höll ångan uppe. Men hade det varit under en längre period, i flera år, så hade man kanske inte orkat. Det är väldigt påfrestande att ha varit en startspelare och sedan få sitta på bänken. Det är svårt att hantera, säger hon.
Vad var vändpunkten?
– EM 2013 var inte så kul för mig. Det var efter EM, mot VM, skulle jag säga. När jag flyttade till Örebro.
Dahlkvist värvades från Örebro till PSG i höstas. I samma veva blev hon mamma, vilket gav distans till fotbollen.
– Det står inte och faller med om Pia har sagt att jag är bra eller inte. Eller om min tränare i Paris har skällt ut mig och kapat mitt huvud, säger Dahlkvist.
På truppresentationen inför OS-kvalet lyfte Pia fram hur viktig du har blivit för landslaget. Har du också känt det?
– Ja. När man får förtroendet från Pia och får vara med och starta så är det mycket lättare att kunna spela på sin känsla. De ger en… inte fria tyglar, men att man får spela på sitt sätt. Då blir det väldigt enkelt. I stället för att man tänker ”ska man få spela, ska man inte få spela?” och är lite presad över att man måste göra rätt hela tiden.
”Kör mitt race”
Hon lägger till:
– När jag var på bänken mycket kände jag till slut: nu skiter jag i vad som händer. Nu kör jag mitt race.
Berätta om målet mot Norge.
– Jag såg inte uppifrån som ni gjorde, men det var ett inlägg från Magda och jag blev ganska ren. Jag blev lite paff över att jag fick bollen där. Jag tryckte dit den med huvudet bara.
Det var ju superspel: Hedvig till Lotta till Schough till Magda och in i mål. Hur snyggt var det?
– Jag kommer inte ihåg att det var så fint som du berättar, men jag kommer att få se det på video efteråt. Det låter otroligt fint.
Kan du nu kort summera tiden från 2011 och fram till i dag?
– Det har varit en jobbig resa såklart. Sitta på bänken efter att ha fått spela mycket på VM. Börja jobba om. Få förtroende av en ny tränare och till slut kunna spela som jag gör nu. Jag känner mig fri på planen.