Plötsligt gick något galet med Dif-tifot

Oskar Månsson: Strålande tifofajt – tills något gick galet

På planen inledde AIK strålande, bara för att kollapsa när det drog ihop sig.

På läktaren gjorde Djurgården precis samma sak – när det handlade om tifot.

”Öronen höll på att trilla av” – Månsson betygsätter derbyklackarna

Det här var tänkt att bli en lång krönika om gungande derbyläktare.

Visst störde det evighetslånga bengalavbrottet som gjorde att andra halvlek sköts upp en halvtimme, men det fanns också en hel del fint att skriva hem om: sångerna, stämningen, den massiva ljudnivån.

Men just som jag satte punkt för min text startade rusningar på långsidan mittemot mig. Ordningsvakter och poliser fick rycka ut, konfrontation uppstod, en bengal kastades från den övre sektionen till den undre.

Om det kan du läsa här, och jag tänker inte fördjupa mig mer i det här, men det var i alla fall oerhört tråkiga scener som fick avsluta ett dittills mestadels positivt derby.

Ett präktigt antiklimax

När det kommer till tifofajten var det desto värdigare, men det innebär inte att allt gick som det var tänkt. Fem minuter före avspark rullades en ståtlig kreation – ett jättelikt klubbmärke med lika stora stadsvapen på sidorna – ut på Sofialäktaren. Med flaggor i mörk- och ljusblått såg det ut att bli en riktig fullträff, men plötsligt så gick något galet.

Exakt vad vet jag inte, någon som läser kanske har bättre koll, men flaggorna var tvungna att vecklas in. När spelarna vandrade ut på planen var dukarna ihopknycklade längst ner på läktarna, så av en väldigt stor ansträngning blev just ingenting.

Ett präktigt antiklimax för Sofia tifo, som annars radat upp mästerliga kreationer på sistone.

Men på stillbild ser det åtminstone vackert ut.

Ljudmässigt var Djurgården annars i särklass. Nu hade de förstås den självklara fördelen i att vara hemmalag och fylla upp tre av fyra sektioner, men trycket höll i sig i tre raka timmar – ja, det började faktiskt långt före avspark. Ljudväggen när Djurgården öste på med hörnor på s­lutet var öronbedövande, ett tag kändes det nästan som att supportrarna fixa ett mål på egen hand bara genom sin röst­styrka.

Luften gick ut norra helt

AIK:s tifo var däremot mästerligt.

Det verkar vara lite av AIK-specialitet att växla mellan två olika kreationer, och den här gången blev det en fullträff – perfekt ackompanjerat av sång och flaggor på både under och övre sektionen.

Tajmingen var också fulländad, från fem minuter före avspark till fem minuter in i matchen. Att Nils-Eric Johansson petade in ledningsmålet nästan direkt gjorde inte saken sämre.

Men sedan tappade den norra läktaren i intensitet och det var inte förrän i början av andra halvlek som AIK:arna vaknade till liv, bara för att mattas på nytt mot ­slutet. När 2–2-chocken kom hade luften gått ur den norra läktaren helt – men det var å andra sidan kanske inte så konstigt.

”Öronen höll på att trilla av” – Månsson betygsätter derbyklackarna