Bank: ”God vilja” är inte en slogan för revolution
Världen är inte rättvis, fotbollsvärlden är inte jämställd, marknaden styr och pengarna bestämmer.
Sverige har ett fotbollsförbund som vill förändra sin sport.
Men de vill göra det med förnuft.
Inga revolutioner har någonsin gått ut på gatorna under slogans som handlar om ”förslag till utvecklingsåtgärder”.
Det ligger i kampens natur att man inte vill ha en del av kakan, att om man äntligen nått fram till megafoner och mikrofoner så vill man skrika att nu, nu vill man ha hela jävla bageriet.
I somras reste jag runt i ett Frankrike som vibrerade av kraften från hundratals berättelser om flickor, tjejer och kvinnor som mött tusen sorters motstånd på sin väg till VM-scenen där de sågs och syntes och spelade. Det är först när någonting har hänt som allt kan hända, och det finns ju bara ett ekonomiskt, ideologiskt argument kvar mot att kvinnors och mäns fotboll ska spelas i helt olika världar.
Det argumentet är exakt två ord långt. ”Marknaden styr”.
För att ta ett dagsfärskt Football Leaks-exempel så säger marknaden att Martin Ødegaards pappa förtjänar mer än dubbelt så hög lön som landsmaninnan Ada Hegerberg. Hans Erik Ødegaard skulle vara hjälptränare för Real Madrids elvaårslag, Ada Hegerberg skulle vara världens bästa fotbollsspelare i Lyon.
Tusen år av obalans
Är det okej?
Ja, för marknaden styr. Ja, för att Real Madrid och Lyon är företag, för att deras kunder och finansiärer visar att det är så de värderar män och kvinnor.
Nej, för att det är ett sinnessjukt resultat av tusen år av obalans mellan könen.
Folkdomstolen brukar undra varför damfotbollsspelare gnäller så mycket. Den rimliga frågan är varför de inte gnäller mer, varför de inte gnäller hela tiden.
Nu är det Svenska fotbollförbundet som står inför Diskrimineringsombudsmannen, det hade varit enklare om det varit världen. SvFF verkar i en värld och en fotbollsvärld som accepterat att mäns idrott är värd mer än kvinnors, som styrt historien åt det hållet. De har inte stått i främsta ledet och piskat på, de har till och med drivit det där som på annat håll kallas ”feministisk utrikespolitik” med engagemang inom Fifa och Uefa.
Siffrorna som de redovisat för DO visar att förbundet principiellt och procentuellt ersätter damer och herrar på snarlika nivåer, att de till och med ansträngt sig för att kompensera för snedstyrningen på sina håll.
Politik är att vilja, SvFF har i alla fall velat visa god vilja. De investerade tungt i att ge landslaget goda förutsättningar under VM i somras, för att ta ett exempel.
”God vilja” är kanske inte heller en slogan för revolutioner, men jag ser faktiskt inga skäl att korsfästa ett förbund som åtminstone försöker ta steg åt rätt håll.
Väldigt länge har förbundets ledande män varit duktiga på att vända ytterkläder beroende på sammanhang och publik. Ibland har svensk fotboll varit ”folkrörelse”, ibland har den varit marknadsanpassad, så sent som igår kväll inleddes en herrlandskamp med att man kablade ut tv-bilder av folksporten fotboll som är till för precis alla.
Det finns ett värde i att idrott är jämlik, att en folkrörelse arbetar stenhårt för att ge alla lika möjligheter att förverkliga sig själva. När det handlar om kvinnors fotboll är tusenlappar till a-landslagsspelare en minimarginell av ett system som nu utmanas, det är inte ens toppen på ett fallosformat isberg.
Varför då?
Men är det viktigt?
I det här fallet undrar jag om inte frågorna är viktigare än svaren. Att statliga myndigheter får ta ställning till hur folkrörelser ska förhålla sig till obalans, att fotbollsspelare får fundera på om ”marknaden” är det enda argument som betyder något, att du och jag får diskutera hur det kommer sig att en norsk nioårings främsta kvinnliga förebild är en stjärna som tjänar 400 000 i månaden medan hennes främsta manliga förebild är en stjärna vars pappa får dubbelt så mycket för att hjälpa till att träna småpojkar.
Att Svenska Fotbollförbundet sätts under press är en följd av ett halvt sekels feministisk strid vid sidlinjen. Det är bra, och det hade varit ännu bättre om de visat alla sina kort, om de varit öppna med siffrorna hela vägen.
Nu hänvisar de till sekretess och avtal när de hemlighåller vad de betalar kvinnor och män som drar på sig en landslagsdräkt, och om historien har lärt oss något om hemligheter så är det att de tjänar status quo bättre än revolutioner.
Det är först när vi ser hur världen ser ut som vi kan fråga ”varför då”.
Varför är kvinnors fotboll värd en promille av mäns fotboll? För att marknaden tycker det, för att publiken tycker det, för att det är så det helt enkelt är.
Varför då?