Juventus gömmer sin smutsiga byk proffsigt

ROM

Juventus går ut på delle Alpi-stadion i kväll för att göra mos av liga-uslingen Roma.

I tabellen skiljer tio poäng mellan ettan och nian.

Utanför planen är det oavgjort i fråga om dåligt rykte.

Men Juventus döljer det bättre.

Roma fortsätter att framstå som de stora klubbarnas ”enfant terrible”, talangfull men odisciplinerad, nyckfull och på ruinens brant ekonomiskt.

Juventus däremot, kan konsten att låtsas som det regnar. Även i de mest pinsamma situationer.

I måndags yrkade åklagaren på drygt tre års fängelse för klubbens läkare, Riccardo Agricola och drygt två år för vd:n Antonio Giraudo i rättegången om doping i Juventus på 1990-talet. Åklagarens yrkanden har gett upphov till en och annan artikel i italiensk press och borde, tycker man, ge klubbledningen en viss huvudvärk.

Men det är inte någon stor skugga som faller över Juventus, inte någon besvärande skamfläck som påverkar spelarna eller ”i tifosi”. Rättegången behandlas snarare som en irriterande och vass småsten i skon, som en envis mygga eller något annat obetydligt förtret som är lätt att skaka av sig.

Rättegången, hur den har bedrivits och vilken täckning den har fått i medierna, säger väldigt mycket om Italien, om italiensk fotboll i allmänhet och om Juventus i synnerhet.

Spelarna visste inget

Här anklagas alltså landets mest ärorika klubb för att under några år på 1990-talet ha tvingat sina spelare att systematiskt använda Epo. Spelarna fick aldrig veta vad det verkligen var i sprutorna de fick.

Här anklagas Juventus läkare för att tillsammans med sin vän apotekaren Giovanni Rossano ha förfalskat recept och lyckats införskaffa 281 olika läkemedel direkt från grossistfirmorna. Flera av dem är förbjudna av inhemska och internationella antidopingorgan, några får bara säljas till sjukhus och ett fyrtiotal inverkar på nervsystemet.

Läkemedelslagret hos Juventus motsvarade ungefär det som brukar finnas i förrådet på ett mindre sjukhus. Med den stora skillnaden att Juventus spelare inte lider av några (kända) sjukdomar.

I en normal rättsstat borde dessa avslöjanden vara förödande för Juventus. Domen har visserligen inte fallit ännu. Men ingen av de åtalade förnekar att läkemedlen fanns där. Vad de förnekar är att de användes systematiskt i syfte att dopa spelarna. Och under alla omständigheter ”gjorde vi bara vad alla andra gör”.

Åklagaren menar att så inte är fallet. Juventus gjorde betydligt mer än de flesta andra klubbar. Men inför domen är det snarare åklagaren som riskerar hängning än Juventus. Han anklagas av flera av fotbollsvärldens opinionsledare för att ha gjort rättegången till en show för att skada Juventus.

Frågorna är många

Han kritiseras för att utredning och rättegång har tagit mer än sex år och för att han har låtit sig intervjuas i utländska tidningar. Att intervjuerna i fråga aldrig har behandlat något som inte redan var känt, spelar ingen roll. Åklagaren har velat bli känd internationellt, det är hela saken, menar kritikerna.

Därmed har sakfrågan kommit bort i diskussionen. Moral och etik ska vi inte tala om. Under den period som rättegången handlar om, tog Juventus några ligaguld och vann även Champions League mot Ajax. Tränaren var Marcello Lippi, som nu tränar det italienska landslaget. Vad händer om domstolen fäller Juventus ledning? Ska klubben få behålla de misstänkta segrarna? Ska Lippi få fortsätta träna ”gli azzurri”?

Det är en månad kvar till dom. Uppriktigt sagt tror jag inte att Juventus ledning är särskilt orolig. I Italien är misstron mot rättsväsendet så stor, att inte ens en fällande dom skulle göra särskilt stor skada. Det kommer alltid att finnas ett läger som är övertygat om Juventus oskuld och ett läger som hävdar motsatsen.

Maskinen rullar vidare

Mot bakgrund av Juventus ställning i italiensk fotboll är det bara naturligt att klubben har fiender, kommer det att heta.

Segermaskinen Juventus kommer alltså att rulla vidare, förhållandevis ostörd. Som nu, överlägsen efter sju omgångar i ligan, segerviss, stark, störst, bäst och vackrast, med vår egen osannolike Zlatan som russinet i kakan.

Det enda orosmolnet är möjligen om Uefa skulle ha något att säga om segern i Champions League 1996. Men då måste Juventus först ha fällts för doping i högsta instans och innan dess har det gått sex år till. Minst.

Don’t worry, be happy. Skuggan som faller på planen på delle Alpi i kväll, är bara framkallad av strålkastarna.

Kristina Kappelin (sport@aftonbladet.se)