Hoppa till innehållSportbladet

Dagens namn: Kristian, Krister

Nordkoreanska flickfotbollsundret – därför är de så framgångsrika

Publicerad 2024-11-08 14.10

Efter att ha vunnit U20-VM så tog Nordkorea även nyligen hem F17-VM.

De är uppenbarligen världens bästa ungdomslandslag på damsidan oavsett ålderskategori.

Men hur kan de vara det?

Är det här världens sämsta fotbollslag?Är det här världens sämsta fotbollslag?

För att ge hur-frågan kontext så ska man veta att Nordkorea är ett av världens mest isolerade länder och en totalitär diktatur höjd i dunkel från omvärlden. Man ska också ha i åtanke att det nordkoreanska U20-landslaget återvände till internationellt spel först i våras, efter att inte ha spelat matcher sedan 2018 (bland annat på grund av total isolering under coronapandemin).

Med andra ord är det svårt att till fullo ge svaret på hur nordkoreanska flicklag, inte bara en utan flera gånger, kunnat få fram världsmästerskapsvinnande fotbollslandslag.

Men de facto är de världens framgångsrikaste flickfotbollsnation.

Segern i U20-VM i Colombia tidigare under hösten var landets tredje genom tiderna i turneringen. Enbart Tyskland och USA har lika många VM-bucklor.

Dessutom följdes den titeln upp med ett guld i F17-VM när man besegrade Spanien i finalen på straffar i söndags. Också deras tredje titel – fler än något annat land har lyckats ta.

Nordkoreansk fotbollsframgång på damsidan är dock inget helt nytt fenomen.

Stängdes ut efter dopningsskandal

Inför att det första riktiga VM:et på damsidan spelades 1991 så startade Nordkorea en medveten satsning i landet för att bygga ett starkt fotbollslandslag. Spelarna fick husrum och jobb i huvudstaden Pyongyang (något som anses eftertraktat med tanke på skillnaderna i levnadsförhållandena i huvudstaden kontra nordkoreanska landsbygden) och satsningen bar någorlunda frukt. 2001, 2003 och 2008 vann de nordkoreanska damerna asiatiska mästerskapen. 1999 och 2003 kvalade de in till VM. 2007 gick de hela vägen till kvartsfinal. Men i samband med VM 2011 tog deras framfart abrupt slut.

Detta då fem spelare i det nordkoreanska landslaget fastnade i ett dopningstest. Vilket fick som följd att Fifa stängde ut dem från VM 2015.

Sedan dess har man inte sett skymten av de nordkoreanska fotbollsdamerna i internationella sammanhang.

Fram tills nyligen.

Men frågan är när vi faktiskt får se dem igen.

”Sätt att visa deras makt”

Samtliga spelare i de nordkoreanska landslagen spelar i den inhemska ligan för inhemska klubbar. Förutom när de är ute och spelar internationella turneringar så är de hemma i Nordkorea, där endast Nordkorea vet vad som händer och på vilket sätt de tränas.

Och även när de blir seniorer så kommer de med största sannolikhet aldrig att spela för andra klubbar än arméklubben April 25 Sports Club eller andra nordkoreanska fotbollsklubbar.

Vilket sannolikt kommer vara en anledning till att världens bästa flicklandslag inte kommer kunna växa ut till världens bästa damlandslag. I och med att de helt enkelt aldrig kommer få testas mot bästa möjliga motstånd på vardaglig basis i de största ligorna.

Dock är enbart framgångarna på ungdomsnivå är ett ändamål i sig för den nordkoreanska regimen.

– Internationell idrott är ett av få sätt de kan visa deras makt, existens och identitet för omvärlden så denna typ av framgång är, för deras del, en viktig händelse där de kan vifta deras flagga framför en internationell publik, säger Dr Jung Woo Lee, lektor i idrottspolitik vid Edinburghs universitet, till DW.

”Högdisciplinerat och systematiskt”

Enligt Lee så kan den nordkoreanska framgången på ungdomssidan ha att göra med inställningen till ungdomsidrotten.

– I europeiska idrottsorganisationer ligger fokus i ungdomsfotbollen på att ha roligt. I Nordkorea, även om du är 13 eller 14 år gammal, så utsätts du för en högdisciplinerad, systematisk och professionell träningsregim. Så att de kan nå framgång i ung ålder, säger han.

2027 är det VM i Brasilien. Och som sagt tyder det mesta på att det nordkoreanska U20-succélaget inte kommer vara lika dominanta där – i och med att framgångarna i ungdomsturneringarna är ett mål snarare än ett steg på vägen.

Men... Vem vet?