Fagerlund: Ett av Uniteds stora problem
När publiken på St James’ Park vrålar unisont händer något med spelarna, hela arenan smälter samman till en andlig enhet.
Frost, en lång skadelista eller tätt spelschema – inget kunde stoppa Newcastle ikväll.
Allra minst Manchester United.
Åsynen av Nick Pope som grimaserade när han linkade av St James’ Parks frusna gräs var det enda orosmolnet över arenan denna lördagskväll.
Målvaktens namn läggs nu till på en redan oändligt lång skadelista, vilket innebär att ett tungt ansvar vilar på ersättaren Martin Dubravka, beroende på hur illa ställt det är med engelsmannens axel.
I övrigt hade Newcastle-supportrarna mycket att fira. Exempelvis att tränaren Eddie Howe var intelligent nog att identifiera Anthony Gordon som en framtida storstjärna en gång i tiden, vilket han sannerligen är.
Inte ens förbundskapten Gareth Southgate kan blunda för 22-åringens prestationer de senaste månaderna. Även om Marcus Rashford nog hoppas att han gör det.
Varma trots minusgrader
Det rök kraftigt om spelarna när de vandrade mot omklädningsrummen i halvtid och ställning 0–0.
En bitande kyla har slagit klorna i England de senaste dagarna, i Newcastle föll det till och med en gnutta snö.
Manchester Uniteds mittbackar – Harry Maguire och Luke Shaw – lär ha varit rejält varma trots minusgraderna. Duon stod för en stabil prestation utefter omständigheterna, bortalaget hade nämligen förtvivlat svårt att hålla bollen borta från eget straffområde (totalt 40 procents bollinnehav under första halvleken).
Så långt var det en påtagligt direkt tillställning på St James’ Park, med raka passningar och löpningar genom respektive lagdelar. Hemmalagets ena mittback, Fabian Schär, var en av de som emellanåt ryckte tag i bollen och rusade i riktning mot målet.
Rashford sämre när han tänker
Ett av Man Uniteds stora problem var Tino Livramento, eller kanske snarare Marcus Rashfords oförmåga att följa vänsterbackens offensiva löpningar under de inledande 45 minuterna.
Ibland framstår det som att Rashford är en sämre spelare när han får för mycket tid att tänka.
Det fanns ett tillfälle under första halvleken då tonårige mittfältaren Kobbie Mainoo bestämde sig för att slå en boll i djupled mot yttern, vilket ledde till ett bra inspel eftersom Rashford bara behövde springa och sikta mot straffområdet, inga krusiduller.
Omedelbart efter pausvilan märktes det att han hade blivit tillsagd att jobba hemåt betydligt oftare. Det hjälpte däremot inte Man United att få kontroll över matchen, i stället slog Kieran Trippier ett inlägg från andra kanten som nådde formstarka Anthony Gordon.
Att Newcastle förtjänade ledningen rådde det ingen tvekan om. En kort stund senare plockade Ten Hag av både Rashford och Anthony Martial (minst lika intetsägande insats) för Antony och Rasmus Höjlund, ett försök att väcka liv i sitt lag.
Vem bär ansvaret?
Det är tydligt att detta är två lag som vill ungefär samma sak med sitt spel: Pressa högt och flytta bollen snabbt. Trubbel skapas om pressen är osammanhängande, om spelarna är det minsta osäkra kring vem som förväntas göra vad.
Newcastle utnyttjade den osäkerheten hos bortalaget och tycktes ofta spela med en man mer i sina anfall, ett resultat av motståndarnas strukturella bekymmer.
Vem som bär ansvaret? Självfallet Erik ten Hag, men även spelarna (tilläggas bör att det även här finns en gedigen skadelista). Det kommer skrivas spaltmeter om Man Uniteds undermåliga insats, Roy Keane lär gorma på nytt om hur detta vore oacceptabelt för 20 år sedan.
Fiender runt varje hörn
Medan Newcastle spelar fotboll som om hela världen är emot dem, som om det finns fiender runt vartenda hörn, framstår Man United lite för ofta som splittrat i sin identitet i högprofilerade matcher.
Vilket knappast är ett nytt problem. Faktum är att klubben inte har vunnit borta mot ett lag på den övre halvan av tabellen (plats 1-8) i Premier League sedan oktober 2021.
Om Ten Hag var första anställningen efter Alex Ferguson hade jag vrålat ”byt ut!” vid det här laget, men efter en hel hög med diverse tränare de senaste tio åren – nederländare, portugis, norrman, tysk osv – är det omöjligt att hugga fast att ett skifte skulle göra verklig skillnad.
Oavsett var Newcastle (trots sina många skador) ett bättre fotbollslag ikväll. Framför allt är det en klubb med en tydlig vision, hur kontroversiella ägarna än må vara. De värvar smart, oftast för en överkomlig peng som i fallen med Gordon och Livramento.
Däri ligger även nyckeln för Man United långsiktigt sett, vilket har konstaterats många, många gånger förr.