Niva: Just nu finns det inget fotbollslandslag i Frankrike

Erik Niva

BLOMFONTEIN. Hur uppnår man största möjliga skada på kortast möjliga tid?

Fråga det franska fotbollslandslaget.

Fråga Raymond Domenech.

På två VM-veckor har de raserat allt det som Michel Platini och Zinedine Zidane hade byggt upp.

Hade det franska folket fått välja hade de lagt ner fotbollssporten idag.

helskärm

Farsen fortsatte in i det sista.

Raymond Domenech avslutade sin allra sista match som förbundskapten med att vägra skaka hand med Carlos Alberto Parreira. Därefter ägnade han hela sin sista presskonferens åt att vägra förklara varför.

– Jag har redan svarat på den frågan.

Det hade han inte, och därför fick han den igen och igen. Andra gången smilade han bara förnöjt. Tredje gången hotade han med att resa sig och lämna lokalen.

– Jag har ingen intention att svara på den frågan. Finns det någon annan?

Minst omtyckt – någonsin

Han kom som en pompös teaterapa, han gick som en pompös teaterapa och han ställde till så oerhört mycket skada däremellan.

Det kan mycket väl vara så att Raymond Domenech är den minst omtyckte förbundskapten genom alla tiders samtliga kategorier. Jag kan i varje fall inte komma på någon som lyckats göra sig själv såhär impopulär i en stor fotbollsnation.

Ett tag efter att de blå släppt in sitt andra mål mot Sydafrika avslutade en av de franska journalisterna ett samtal på sin mobiltelefon. Han hade pratat med någon därhemma, fått en rapport om reaktionerna.

– Ute på barerna jublades det när Sydafrika gjorde mål.

Om Domenech ska hitta någon tröst – om han nu bryr sig ens det minsta lilla – så är det väl att han inte längre är ensam.

För bara ett år sedan hölls han mer eller mindre ensam ansvarig för det franska landslagets fullständiga förfall. Efter en lång svit av skandaler har han nu i alla fall fått sällskap av några andra som han kan dra med sig neråt i fallet.

Har det inte varit handsfusk och affärer med minderåriga prostituerade har det varit myterier, strejker och en total oförmåga att hantera alla kriser.

Och voilà – numera ogillar det franska folket förbundsledningen och spelarna nästan lika mycket som de föraktar Domenech.

De vänder sig helt enkelt emot allt som överhuvudtaget har det minsta lilla med det här landslaget att göra. Efter att ha sett detta är det lätt att förstå dem.

Tog inte ens den sista chansen

Frankrike fick en allra sista chans att återupprätta ett litet skärvfragment av sin förlorade heder, en enda 90-minutersmatch innan det var dags att åka hem och möta alla dem som de har svikit.

De struntade i den. Också.

Givetvis hjälpte det inte med en hårt dömd utvisning på en obalanserad Yoann Gourcuff – han som mobbats ut av sina lagkamrater, ifall vi nu ska lyfta upp ännu ett lager av den här sorgliga soppan – men Frankrike hade förlorat den här matchen oavsett om de hade tio eller arton spelare.

Vissa spelare förbjöds att spela.

Andra vägrade.

Några var visserligen ute på planen också, men de uträttade inte nämnvärt mer än de som blivit kvar på andra sidan linjerna.

Under två VM-veckor har fransk fotboll saboterats inifrån. Det här var en sista, demonstrativ kapitulation av ett lag som har upphört att existera.

Mycket är förstört

Till hösten ska Laurent Blanc försöka bygga ihop det igen, men han kommer vara tvungen att börja med helt tomma händer.

Alldeles för mycket är förstört för att det ska vara värt att försöka samla ihop skärvorna, alldeles för många broar är nedbrända. Hur många av de här spelarna kan någonsin komma på tal för att representera sitt land igen? Hälften? Ens det? Just nu finns det inget franskt fotbollslandslag.

Just nu finns bara en före detta förbundskapten som verkar njuta av att bli hatad och en spelargrupp som avsiktligt svikit de människor som brukade stå bakom dem.