Månsson: Magnifikt – om MFF-ledningen fattar rätt beslut kan det bli SM-guld

Sportbladets Oskar Månsson om Malmö FF:s storseger

Om man hade tävlat i kärlek så hade allsvenskan redan varit avgjord.

För åh, vad det älskades i Malmö i går.

Kan bara hjärta få lite sällskap av hjärna så blir det himmelsblått guld även i grenen som kallas fotboll.

Jag vet inte om det berodde på den ljumma sommarkvällen eller de små lätta molnen, men det var något speciellt med luften i går.

Visst, det är lätt att vara generös när man vinner med 4–0, men så mycket kärlek vetitusan om jag upplevt i ett fotbollslag förut.

Det var bromance, eller vad det heter, överallt.

Paren:

Miiko Albornoz + Jiloan Hamad = sant.

– Vi jobbar alltid bra ihop, det finns en kärlek där, sa Miiko.

Rikard Norling + Jimmy Durmaz = sant.

– Jag ju gift men det är så nära kärlek man kan komma, sa Rikard.

Jimmy Durmaz + Jimmy Durmaz = sant.

– Jag gör två mål och är fantastisk. Jag är , sa Jimmy.

Jag och min kollega Marcus Wulcan satte visserligen bara på Jimmy, han mattades en aning efter paus, men annars godkänner jag samtliga äktenskap.

För Malmö var magnifika i går.

Ivo Pekalski trillade igång anfallen, Wilton väggade sig fram kors och tvärs och sköt två mål, Mathias Ranegie vann varenda duell och på högerkanten nöjde Albornoz och Hamad sig inte bara med att tokdominera – de gjorde det dessutom med klackar och tunnlar på minst vartannat tillslag.

Ågren har viktiga beslut att fatta

Så, hur var det då med hjärnan?

Man brukar prata om att allsvenskan är två säsonger i en, att vår och höst måste betraktas som en varsin del i en större helhet och det är ett synsätt som jag delar alla dar i veckan. Besluten som sportchefen Per Ågren kommer att fatta i juli och augusti kommer ha långt större betydelse för säsongens utgång än enskilda spelarprestationer i enskilda matcher.

Ta Durmaz till exempel. Han har redan skrivit på för Genclerbirligi, men om Malmö vill så kan de behålla honom året ut. För vad är fyra miljoner, det sägs handla om ungefär det, i förhållande mot sjutton allsvenska matcher för den formtoppade yttern?

Ganska lite skulle jag vilja säga.

Så länge Durmaz behåller motivationen har jag svårt att se varför det ekonomiska skulle gå först när klubben har guld i sikte.

Lyckas Ågren med sin huvuduppgift (att behålla en tillräcklig trupp) och Norling med sin (att behålla en tillräcklig kontinuitet) så tror jag att Malmö vinner the whole shit i år.

AIK??

Ja, två frågetecknen är på sin plats.

”Vi vill se AIK!” ropade ilskna bortasupportrar efter det tredje målet och det är lätt att förstå dem, både vad gäller besvikelsen och identitetskrisen.

I fjol släppte AIK in minst mål i serien och fram till gårdagen var man bäst i kategorin även i år. Att AIK går minus fyra på en halvlek är med andra ord en smärre skräll och enligt Nebojsa Novakovic kunde det ha stått 8–0 redan där.

Riktigt SÅ illa var det kanske inte, men att samtliga spelare underpresterade i första halvlek är vi fullt överens om.

Undvek den totala katastrofen

Nej, det här var en rejäl tankeställare. I många matcher har AIK litat på press, försvarsspel och tålamod – man har helt enkelt nött ut sina motståndare, manglat hem sina poäng. I går, när Malmö fick hål på AIK direkt, hade man ingen som helst motmedicin, inte i någon del av spelet.

Det enda positiva för AIK var att man undvek den totala katastrofen – hade Malmö gjort 5–0 i början av andra så vet jag inte var det hade slutat – och även om Andreas Alm hävdade motsatsen så tror jag att det kan visa sig viktigt.

Det var inte ett exempel på kärlek, men väl på viss karaktär.