I DAG KAN DE VARA TILLBAKA

Kristoffer Bergström

Asper: Drömmen har alltid varit att ta mitt älsklingslag Mjällby till toppen igen

Hällevik. Man lämnar Listerlandet med ett gummiband i ryggen.

En efter en har Mackan, Asper, Bagarn och de andra dragits tillbaka hem för att ordna en mycket större återkomst.

I dag kan Mjällby bli klart för allsvenskan.

Ett monster strök runt gatorna i Hällevik.

Pälsen var gulsvart, det trivdes i buskarna och ryktas på nätterna ha klöst och bitit ihjäl kaniner. Besten rev upp känslor, blev omskriven i lokaltidningen och skickades slutligen till ett nytt hem hundratals mil bort. Ändå tyder två saker på att den återkommer:

De som lämnar Listerlandet brukar göra det.

Och raskatten Tysons husse heter Christian Wilhelmsson, är uppvuxen i byn och förväntas inom någon säsong flytta ifrån Saudiarabien.

Om Chippen kommer hem redan till våren får han spela i allsvenskan. Visst, googlar du fram Mjällbys officiella hemsida står ”en Blekinge-klubb i division 2” överst, men det borde snart bytas mot ”vinnare av superettan 2009”. För slår de idag Qviding samtidigt som Sundsvall och Åtvidaberg förlorar är avancemanget klart trots att sex omgångar återstår. Annars får champagnen vänta en vecka till, eller två.

Ändå tror inte Mattias Asper att den moroten räcker för Wilhelmsson.

– Nej, han har många år kvar ute i Europa. Den enda jag kan tänka mig komma hit är Tobbe Linderoth, Anders bor ju här uppe. Annars får vi hitta nya stjärnor, säger han.

”Jag gillar grannsämjan”

Målvakten går längs en tom strand, klagar på ilandfluten tång och säger att han som barn hellre badade en bit bort. I riktningen han pekar ligger centrum, fiskemuséet och hamnkrogen Dagmars som i dag stänger klockan fyra. Och öppnar till påsk.

En perfekt lunk om man de senaste åren bott i Stockholm, Malmö, Spanien, Turkiet och Norge.

– Jag har hela tiden känt att jag vill hit. Det handlade mer om att övertyga min sambo att det var rätt beslut. Hon är mer urbaniserad, jag har alltid känt mig som en lantis, säger Asper.

Ja, du har kvar dialekten.

– Den har aldrig försvunnit. När jag kom till Stockholm hörde ingen vad jag sa, det gör man här. Visst kan det bli instängt, särskilt om man är två meter och ser ut som jag gör, men jag gillar grannsämjan.

Asper tar en grusstig upp mot Strandvallen.

Som tvååring skjutsades han dit av pappa som var juniortränare, fyra år senare började han i ett pojklag och tog allt oftare cykeln. På den tiden pumpade en lokal fabrik in miljoner i a-laget som pendlade mellan allsvenskan och andraserien.

Nu belamras de gula läktarna av småsponsorernas skyltar som vittnar om ett bredare stöd.

Det märktes tydligt den åttonde juli när Mjällby mötte AIK i svenska cupen. Efter att ha slagit ut Malmö och Hammarby föll de gulsvarta visserligen med 1–2, men trots att Hällevik har 750 invånare såldes 6 661 biljetter.

Kom hem

Patriotismen syntes också på träningen före Aspers promenad. Där på b-planen nötte de kantanfall och bland alla egenfostrade juniorer bildade veteranerna det intressantaste mönstret:

Patrik Rosengren, Marcus Ekenberg, Daniel Nicklasson och Johan Svensson har alla varit i Mjällby, lämnat för Kalmar, Helsingborg, Gais eller Öster, och nu återvänt. Och passet leddes av huvudtränaren Peter Swärdh som efter sju år i Helsingborg och två i Åtvidaberg i våras sökte upp rötterna.

– Egentligen är jag från Hässleholm, men när man växt upp där har Mjällby alltid varit den bästa klubben. Därför känns det på sätt och vis som att komma hem, säger han.

Hur bekant var det att komma hit?

– Man känner igen alla personer runtomkring. Kontinuiteten sitter inte i tränaren utan i de andra, och de är samma som förr. Logiskt sett borde Kristianstad varit bäst i området, men kunnandet är störst här. Ja, och samma människor ställer upp vid sidan av med att klippa gräset, måla läktaren, skruva upp skyltar.

Under storhetstiden på 80-talet var Mjällby uppe i allsvenskan tre gånger, men föll hela tiden ur direkt. Peter Swärdh känner självklart till historien men tittar helst inte ditåt. Han tittar hellre mot Gästrikland.

Bor nära föräldrarna

– Som nykomlingar i allsvenskan måste man förstärka det man redan är bra på. Se hur Gefle har jobbat, där har vi att lära. Vi behöver inte värva sex spelare utan hellre tre som är bra. Stommen måste få vara kvar, säger han.

Ni har en stark defensiv och djupledslöpande anfallare. Är ni egentligen ett kontringslag som råkat vara så överlägsna i år att ni framstått som råoffensiva?

– Ja, säkert. För att hålla en ledning måste man ha bollen, men vi är starka i försvaret och har en tydlig idé om anfallsspelet, även om det inte varit lika varierat sedan Erton (Fejzullahu) lämnade.

Höstsolen har nått trädtopparna, borta vid parkeringen är Mattias Asper på väg att dra för att hämta barnen. I våras tog han upp plugget till natur- och mattelärare igen och trots att han bara släppt in tretton mål i årets superetta är karriären snart över. Kanske innan hemsidan uppdaterats, säkert innan Chippen återvänt med Tyson.

– Mitt och Bagarns kontrakt går ut, vi får se hur vi gamlingar gör. Drömmen har alltid varit att ta sitt älsklingslag till toppen igen och man vill ha en värdig avslutning... men... men, det vore en stor bravad att hålla kvar laget i allsvenskan också, säger han.

En sak redde vi aldrig ut: exakt var har du köpt hus?

– Jag bor uppför backen, en kilometer till mina föräldrar.

Oj. Vad säger psykologen om det?

– Äh, det här är en liten by, det går inte att komma längre ifrån dem.