Frändén: De är redo att spela en CL-final redan i morgon
MADRID. Hemmasupportrarna bad om glädje, klubbpresidenten om en poäng och Fernando Torres om bollen.
Atlético Madrid lyssnade, bockade av önskelistan och lyckades slå Bayern München av bara farten. Receptet var det vanliga: Att aldrig slå av på farten.
Atlético Madrids läktartifo före match mönstrade uppmaningen ”Skänk mitt hjärta glädje” över nästan hela ena långsidan.
Att det här är en klubb med hjärta är känt sedan länge, de senaste årens nyhet är att de blivit bra på att också distribuera glädje.
Det fanns farhågor från sydtyskt håll att Bayern München, trots en lyckad säsongsupptakt i ryggen, skulle få bekänna färg i Madrid. Carlo Ancelottis stjärngäng har haft en enkel promenad i Bundesliga i höst, men de hade inte heller ställts mot något tyngre motstånd under italienarens styre. Det är då man både vill och inte vill möta Atlético Madrid.
Starka på hemmaplan
Klubbpresident Enrique Cerezo sa på förhand att allt utom förlust var ett bra resultat för hemmalaget, oklart varför, när ens klubb vunnit de senaste 25 av 30 hemmamatcherna i Europa. Efter en dryg kvart rosslade maskineriet igång. Bayern Münchens bästa läge kom från Thomas Müller, men Jan Oblak var inte på sitt generösa humör i Atlétis mål. Yannick Carrasco gjorde en ensam räd på Bayerns planhalva,och avlossade ett skott rakt på Manuel Neuer. Minuterna efteråt var Fernando Torres två hårstrån och öppet mål från att ge hemmalaget ledningen med en nick i stolpen. Det gick undan nu och det var riktigt roligt. Mest för hemmalaget, näst mest för hemmapubliken. Öronbedövande är ett slitet ord, vi får nöja oss med att konstatera att Vicente Calderón låter som en hord med förfriskade hästar när de hejar fram sitt lag och det är de relativt ensamma om i Spaniens toppskikt.
Bayern München blev ovanligt stressade, började spela småfult och räknade in tre gula kort i första halvlek. Nu är de ju inte sämre än att de kan värka fram målchanser ändå. Det här är ett lag som nästan alltid äger bollinnehavet, de går inte att spela ut (om man inte heter Barcelona 2015 och alla stjärnor står helt rätt, framför allt Leo Messi) och Carlo Ancelotti fick se ett litet lyft slutet av första halvlek. Dessvärre för italienaren fick han också se ett väldigt vackert bakåtmål. Med tio minuter kvar att spela plockade Antoine Griezmann upp ett bolltapp från Thiago och frispelade vackert Yannick Carrasco, en av världsfotbollens mest sevärda doldisar, som drog sig vänsterut i straffområdet och dundrade in en projektil via bortre stolpen. Det var vackert, men framför allt var det välförtjänt.
Saknade lite av sin identitet
Atlético Madrid kan det här med att stänga matcher, men de kan också se skillnad på ett mittenlag i la liga och en gigant från Tyskland. Diego Simeone tänkte inte försvara sig mot Bayern München i 45 minuter och när andra drog igång var taktiken intakt från första. Hugga. På. Varje. Boll.
Carlo Ancelotti behövde en motreaktion och fick några rätt lovande tecken. Han tillämpar en lite mer klassiskt ortodox fotboll än sin föregångare Pep Guardiola, man har lov att slå en och annan långboll om det känns rätt. Med en ambitiös Franck Ribéry och en Thomas Müller med 37 mål på 81 matcher i Europa saknade Bayern München inte chanser kväll. Men de saknade skärpa, de saknade Robert Lewandowski (som trots allt var på plan) och de saknade, såg jag rätt, lite av sin identitet?
CL-final nästa?
Atlético hade sin intakt, de kontrade vidare och hade kunnat punktera matchen när Antoine Griezmann istället brände en straff i slutminuterna.
Ska man plocka fram ett offensivt glädjeämne i hemmalaget är det lätt att luta åt Yannick Carrasco, men jag vill prata lite om barnet längst fram. Loserlaget El Niño lämnade för nästan ett decennium sedan finns inte längre och sett till Torres kvalitéer och fysik torde Atléticos nya stil inte passa honom särskilt väl. Men Torres har gjort läxan, han slet, pressade och vinkade och blev alldeles ifrån sig när han missade att sno åt sig en svår boll från Bayerns backlinje.
Hjärtat finns där, kunnandet likaså och möjligen också en hemvändare med stigande form.
Bayern München behöver slipa på sin spelidé när de ställs mot kompakt aggressiva lag som i kväll.
Atlético Madrid känns märkligt färdiga för att spela en Champions League-final redan i morgon bitti.