"Det bästa är värmen och vinnarkulturen"
Uppdaterad 2022-12-02 | Publicerad 2016-10-26
Möt MFF:s anonyme tränare på väg mot guldet
MALMÖ. I kväll kan han stå som allsvensk mästartränare.
I så fall den mest anonyme vi haft på 2000-talet.
Därför: lär känna Allan Kuhn lite mer, dansken som utsetts till århundradets fotbollsspelare, firar ett SM-guld med en burkcola, har en stuga nära Ullared och menar att förlusten i cupfinalen mot Häcken är hans största motgång i livet.
Vem f-n är Allan Kuhn?
Den frågan ställde sig många när den danske 48-åringen i januari presenterades som ny tränare i Malmö FF, föreningen med tidernas största plånbok i svensk fotboll efter två år i Champions League och som kunde välja och vraka bland de stora, skandinaviska tränarnamnen.
Tio månader senare har Kuhn ena handen på Lennart Johanssons pokal och kan redan i kväll greppa den med den andra om MFF vinner mot Falkenberg samtidigt som Norrköping förlorar mot Elfsborg.
Ändå ställer vi oss fortfarande frågan:
Vem f-n är Allan Kuhn?
För säkrar MFF guldet i kväll, eller på söndag eller söndagen därpå, så har vi nog inte haft en mer anonym mästartränare i allsvenskan på... ja, åtminstone 2000-talet.
Janne Andersson, Åge Hareide, Nanne Bergstrand, Tom Prahl, Jörgen Lennartsson, Rikard Norling och Sören Cratz var alla stora tränarprofiler i allsvenskan sedan flera år när de vann guld på 2000-talet.
Roland Nilsson, Conny Karlsson, Stefan Rehn och Jonas Olsson hade alla haft, om inte annat, framgångsrika spelarkarriärer innan de blev mästartränare.
Magnus Haglund och Mikael Stahre var unga och heta och Sören Åkeby/Zoran Lukic var mycket, men inte direkt anonyma, när de gjorde Djurgården till mästare.
Det skulle vara Kjell Jonevret då. Men nog hade vi bättre koll på ”Kjelle” i Djurgården 2005, inte minst efter att han tagit klubben till tredje kvalrundan till Champions League mot Juventus året före, än vi har på Allan nu.
Slutat läsa tidningarna
Därför satte sig Sportbladet ner med MFF-tränaren inför de avslutande etapperna av guldracet för att få veta lite mer.
Vad är det bästa med att vara tränare i MFF?
– Det är hela föreningen, allt som finns på plats här. Den värme och vinnarkultur man möter varje dag här tillsammans med spelarna och ledarna, att få vara med i den och vidareutveckla den. Att komma till jobbet varje dag och tycka att det är jätteskoj och jobba med spelare som hela tiden vill bli bättre. Att ha en ledargrupp som tycker det är skitroligt.
Kuhn pratar ofta om ledargruppen. Och den är stor. Ute på träningsplanen finns, förutom Kuhn själv, nästan alltid målvaktstränaren Jonnie Fedel, fystränaren Ben Rosen, som är mycket aktiv också i fotbollsdelen, samt de två assisterande tränarna Olof Persson och Jens Fjellström. Dessutom är sportchefen Daniel Andersson ofta med, ombytt och deltagande. Sedan har vi det medicinska teamet och materialförvaltare.
Blir det inte för många tränare?
– Nej, det kan det aldrig bli. Vi går ner på detaljer. Danne har ingen roll utan är med för att han tycker det är roligt att få komma ut och vara en del av gänget.
Vad är det sämsta med att vara tränare i MFF?
– Finns det något?! Jag läser inte tidningarna längre och det gör jag för att vara så fokuserad som möjligt. Jag slutade med det när allsvenskan började. Jag vill inte bli påverkad i de beslut jag tar.
Så du saknar att kunna läsa tidningarna?
– Ja, det gör jag faktiskt, haha.
Det tydligaste karaktärsdraget hos Kuhn är att han alltid verkar glad, även om skrattet kan uppfattas som lite nervöst och inställsamt.
Vad gör dig riktigt arg?
– När någon är oärlig mot mig eller min familj. Det är det värsta jag vet.
Förresten: vet du vem Anders Kraft är?
– Nej.
Nyhetsankaret på TV4 som är så väldigt lik dig till utseendet – kolla själv här på bilderna.
– Jag känner igen honom nu och jag ser vad du menar. Jättetrevligt!
Uppvuxen på Bornholm
Företrädaren Åge Hareide hyllades som en av MFF:s största tränare genom tiderna, i paritet med Bob Houghton och Roy Hodgson, efter att fört klubben till två raka gruppspel i Champions League.
Har du fått för lite kredd?
– Ingen aning.
Men många menar att MFF ska vinna allsvenskan med den truppen och de pengarna ni har, nästan oavsett vem som tränar laget?
– Det tycker jag är lite fel. Speciellt med de utmaningar vi hade i slutet på vårsäsongen med skador och avstängningar och som vi också haft nu i slutet på höstsäsongen. Där tycker jag att spelare och ledare tillsammans har gjort ett mycket bra jobb. Så enkelt är det inte att vinna en allsvensk match, det såg vi ju i lördags, haha. Men vad som stått i tidningarna vet jag ju inte för jag läser dem inte.
Känner du någon uppskattning ändå?
– Absolut! Både av spelare och ledare och alla runt omkring.
Kuhn är född och uppvuxen på Bornholm, den lilla ön sydöst om Skåne som tillhör Danmark och där hans föräldrar fortfarande bor kvar. Han beskriver barndomen som fantastisk.
Han lämnade Bornholm 1987 som 19-åring för Lyngby BK, en storklubb på den tiden där han blev dansk mästare 1992 och spelade med till 1997. Då värvades han till Örgryte där han blev kvar i drygt tre år.
Han gjorde fem juniorlandskamper men karriären hölls tillbaka av två korsbandsskador under åren i Lyngby.
2009 utsågs Kuhn till århundradets bäste spelare på Bornholm.
– Det var en fantastisk känsla när jag fick motta priset. Bornholm har inte haft 1000 miljoner fotbollsspelare men det är över en period på hundra år så det är många. Det är över huvud taget det jag är mest stolt över i min karriär som fotbollsspelare och -tränare. Helt klart.
Hamrén en förebild
Under sina tolv år som tränare i danska ligan jobbade han mest som assisterande, framför allt i Ålborg.
Har du någon förebild som tränare?
– Jag har tagit lite av alla jag har haft, både som spelare och assisterande.
Det är ju ett klassiskt svar.
– Ja, men inte minst Erik Hamrén, som var den som jag jobbade med först, under fyra år i Ålborg. Vi blev mästare ihop 2008. Han tränade mig som spelare i Örgryte också så honom har jag en fantastiskt bra kemi med. Jag har lärt mig mycket av Erik om ledarskap.
Hamrén fick utstå mycket tuff kritik under sin sista tid som förbundskapten.
– Ja, tyvärr.
Kritiken mot Hamrén blev nästan hånfull till slut.
– Det var för jävligt, det blev jag förbannad på. Det förtjänade han inte, även om jag är ”part i målet”. Svensk media kan vara tuff ibland, tuffare än i Danmark.
Det tycker du?
– Ja, det tycker jag absolut.
På vilket vis?
– Man passerar gränsen ibland. Att kritisera en dålig insats är sin sak men det behöver inte bli personligt. Titta på vad Erik gjorde bra – han fick tillbaka Zlatan i landslaget och gjorde flera fina resultat.
Skulle du vilja jobba med Hamrén igen?
– Ja, helt klart. Sen får vi se vem som ska vara huvudtränare och assisterande den här gången, haha.
Vem är den bäste spelaren du har tränat?
– Den var svår... den bäste jag spelat mot är Allan Simonsen, i den danska ligan när jag var ung och han var gammal och hade återvänt hem till Vejle. Preben Elkjaer var också i Vejle. Det var jättestort.
– Jag har haft många bra spelare som tränare. En Markus Rosenberg på topp är en fantastisk spelare, ledare och kultfigur. Rade Prica var fantastiskt bra när jag tränade honom i Ålborg.
Kuhn har kvar huset i Ålborg, där yngsta dottern Victoria går tredje ring på gymnasiet. Frun Pernille pendlar mellan Ålborg och Malmö.
– Själv har jag bara varit i Ålborg två gånger sedan jag blev tränare här. Men äldsta dottern bor med sin man precis på andra sidan Öresundsbron. Vi försöker samla familjen så ofta vi kan.
Noga med kosten
Var det något vi visste om Kuhn så var det att familjen betyder oerhört mycket för honom. Han hoppade till exempel av som huvudtränare i Midtjylland 2009 för att han ville ha mer tid med familjen och det var döttrarna och frun som övertalade honom att tacka ja till MFF.
– Vi är tajta också med mor- och farföräldrar och svärsöner. Vi tar hand om varandra i både med- och motgång.
Pernille jobbade tidigare som en typ av presskoordinator i danskt musikliv. Bland annat tog hon under flera år hand om vinnaren av den danska melodifestivalen de första dagarna efter segern.
– Nu tar hon hand om mig och våra tre döttrar. Det är huset i Ålborg, lägenheten här i Malmö och så har vi ända sedan min tid i Örgryte en sommarstuga i Källsjö, en mil från Ullared.
Ullared?! Då har du varit i köptemplet där några gånger?
– Alldeles för många gånger, haha. Men de har ju en sportbar där numera så där sätter jag mig och så får tjejerna handla. Sedan åker vi aldrig dit när det är långa köer. Vi ringer först och frågar hur mycket folk det är den dagen.
Allan och frun försöker vara noga med vad de äter och dricker.
– När jag tycker att jag gjort något bra så brukar jag unna mig en burkcola när jag kommer hem. Jag dricker aldrig cola annars.
Om det blir SM-guld – blir det mer än en cola då?
– Nej. Jag tar den i lugn och ro där hemma och njuter av situationen. Pernille tar ett glas vin och så tycker hon att jag är skittråkig, haha. Men det blir väl någon öl med ledarna och spelarna också först.
Lite annorlunda frågor nu som kanske berättar en del om vem du är – om du fick vara en annan person för en dag vem skulle du vilja vara då?
– Barack Obama. Jag tycker han är fantastisk. Jag gillar hans varma personlighet och tror på det han säger.
Vilken är din största framgång i livet?
– När jag träffade min fru och fick mina döttrar. Fotbollsmässigt är det att jag fått vara med och vinna det mesta både som spelare och tränare. Att vinna något tillsammans med andra är jättestort.
...och motgång?
– Fotbollsmässigt är det förlusten i cupfinalen i våras. Den får jag aldrig ur kroppen. Jag har försökt men den poppar ändå upp då och då. Den gör fortfarande ont. I livet i övrigt har jag inte haft några stora motgångar. Min mamma och pappa lever, likaså min storebror. Där har jag varit förskonad.
Vill käka med Obama
Vad skulle du göra om du fick vara osynlig för en dag?
– Resa till San Diego själv, gå runt på beachen och ha det mysigt. Jag har aldrig varit där men min dotter var där nyligen och berättade att det var helt fantastiskt.
Vilken är din käraste ägodel?
– Min vigselring. Jag har aldrig haft av den sedan vi gifte oss 1992.
Vilken historisk tid skulle du vilja uppleva?
– Vara på plats när Berlinmuren föll. Öst och väst möttes igen, det var fantastiskt häftigt.
Vad röstar du på?
– Jag röstar lite olika beroende på hur jag tycker att partierna gör ifrån sig. När jag var ung röstade jag alltid på socialdemokraterna för det gjorde mamma och pappa. Senast röstade jag på Radikale Venstre. Jag vill ha en social profil som också har koll på läget och är ansvarsfulla. Vi ska först och främst ta hand om de som inte mår bra i samhället, men det ska också vara okej att tjäna pengar om man gör bra ifrån sig.
Vilken känd person skulle du vilja käka middag med?
– Jag svarar Obama där också.
Om du inte hade blivit fotbollsspelare/-tränare, vad hade du gjort då?
– Då hade jag varit föreståndare på en ”efterskola”. I stället för att gå nionde eller tionde klass så går väldigt många i Danmark på efterskola i ett år. Man bor på skolan och reser bara hem på helgerna. Man går i skola men tar också tillvara sina fritidsintressen. Den kemi och energi som finns där är fantastisk. Det hade stämt bra med min personlighet att jobba där; att få saker att fungera och alla att må bra.
När var du berusad senast?
– För 15-20 år sedan kanske. Jag dricker aldrig så jag blir berusad.
När grät du senast?
– När min dotter gifte sig i somras, här i Malmö med en svensk faktiskt. Jag förde henne till altaret.
Tror du på Gud?
– Ja. Men jag är inte den som går i kyrkan varje dag.
Vem tycker du är roligast i världen?
– Dirch Passer, Danmarks störste komiker genom tiderna.
Vad är det närmaste du kommit att dö?
– Jag har väl egentligen aldrig varit nära att dö. Men jag, min fru och min bror flög från Köpenhamn till Göteborg i ett litet plan mitt under orkanen 1999 (döpt till Carola i Sverige). Det var hemskt. Det glömmer jag aldrig. Tio minuter efter att vi landat så stängde man ner all flygtrafik.
Vad skulle du göra om du vann tio miljoner kronor?
– Lösa lånen på huset så jag blev skuldfri och dela ut pengar till mina barn. Men om vi blir lyckligare vet jag inte.
Du får reda på att jorden ska gå under om tolv timmar – vad gör du då?
– Samlar min familj så fort det bara går.