BÄST

Simon Bank

Simon Bank: Halvnio börjar den, en vanvettig match

Ursäkta i öst, ursäkta i väst, men klockan halvnio i kväll spelas det NM-final här på Råsunda.

Ett rasande Danmark mot ett tryggt Sverige.

Åt ena hållet finns alla helvetets kval, åt andra hållet en hel sommars fotbollsfest.

Så hvad gør vi nu, lille du?

Till slut kom den, osäkerheten.

I en vecka och mer har jag gått runt och lyssnat till en hjärna som sagt, om och om igen, att Sverige är ett tryggare lag än Danmark. Ett defensivt starkare lag, ett mentalt bekvämare lag, ett lag som har Zlatan Ibrahimovic och Johan Elmander och åtta poäng som airbag när det smäller på Råsunda i kväll.

Men det är ju just det.

Det kommer att smälla i kväll.

Det kommer att bli fysiskt, frustande, otäckt. En derbymatch med ett uppretat lejon i den andra buren.

”Vinna mot sin gubbe”

Jon Dahl Tomasson kommer att få sina lägen, rättvänd mot en svensk backlinje (oftare om Bendtner spelar, mer sällan om han är spets framför Kahlenberg), Rommedahl kommer att få sina en-mot-en-lägen, och hur man än garderar sig så är det som Erik Edman sa häromdan:

– Fotboll är rätt enkelt i grunden. Det handlar om att vinna mot sin gubbe.

Det enda som gjort att jag tillåtit mig att vara lite arrogant är övertygelsen om att de svenska spelarna inte är arroganta. Att de gör sitt, att de inte viker sig, att de vinner mot sina gubbar.

En sak till:

Hela veckan har det pratats vitt och brett om att Danmark är här för att ta revansch; för 0–3 i Parken, för 0–4 mot Irland. Men har ni glömt att det var Sverige som blev överkört och manglat efter paus i Parken? Det var Sverige som släppte in tre mål på en timme och läckte värre än något svenskt gjort i en tävlingsmatch sedan Wasa sjönk.

Anarkistfotboll

Det är ju Sverige som ska ta revansch i kväll. För misstagen senast, för att defensiven rasade, för att de inte klarade att styra en match.

– Det blev lite anarkistfotboll i den matchen, sa Kim Källström.

Du vill ha lite mer socialdemokratisk systemfotboll nu? frågade jag.

– Kanske det... det är i alla fall lättare att kontrollera en match om man har en struktur, sa Kim.

Så hamnar vi där igen, där vi alltid hamnar när det är stora matcher mot stora lag. Lars Lagerbäck pratade om att ”minimera beslutsfattandet hos spelarna i försvarsspelet”. Det är väl ingen mening man börjar en erotisk novell med, men det är och förblir början för ett framgångsrikt svenskt landslag.

System. Ordning och reda. Anti-anarki.

Jag ser helst Rami Shaaban i målet, eftersom han har matchvana och det är viktigt för målvakter. Jag ser helst Kim Källström som mittfältshjärta, eftersom mittfältet som helhet – med Alexandersson istället för Fredrik Ljungberg – är mer defensivt balanserat än i Köpenhamn. Och jag ser helst Tobias Linderoth halvvägs innanför skinnet på Jon Dahl Tomasson från klockan 20.28 i kväll och två timmar framåt.

Världens ensammaste

Sverige kommer inte att byta chanser med Danmark som de gjorde i Köpenhamn. Det stora problemet då var avståndet mellan mittfält och backlinje; att danskarna utan vidare hittade uppspel i mitten och matade Rommedahl och Jesper Grönkjaer med bollar. Mikael Nilsson var världens ensammaste man, och Sverige var elva delar som inte hängde ihop.

Det kommer inte att hända i kväll. Det får inte hända i kväll.

Det svåra för Sverige blir att balansera taktisk kyla mot rent jävla adrenalin. De första 20 minuterna kommer vi att få se fler långbollar än på hela matchen senast, och det är inte särskilt dumt. Det gäller att få Danmark att ha det lite tråkigt ett tag.

Låter två man göra jobbet

Morten Olsen kommer att täta sitt mittfält genom att vända sin mittfältstriangel och låta två man göra Christian Poulsens jobb (de kan klara det). Lars Lagerbäck kommer att täta sitt mittfält med Linderoths dobbar och en taktisk pekpinne.

Och det är väldigt enkelt att förstå vad som händer om Sverige misslyckas. Det räcker med att kunna läsa en tabell.

Blir det vinst är vi i Alperna. Punkt. Då löser jag biljett, köper träskor och tar en kurs i fondue.

Blir det förlust förvandlas grupp F till ett hela-havet-stormar.

Halvnio börjar den, en vanvettig match som tar oss halvvägs in i vintern eller hela vägen till nästa sommar.

Antingen eller. Det hänger på er, Elmander och Ibrahimovic och Linderoth och Mellberg,

Så hvad gør vi nu?