Bank: Det är så nyckeln till Blåvitts framtid ser ut
30 år gammal, stukad i Europa, judas och fitta på Gamla Ullevi, utsatt för misshandel och spjutkastare.
IFK Göteborg möter Falkenberg i kväll, Tobias Sana är tillbaka.
Jag hoppas att de förstår att det är så nyckeln till Blåvitts framtid ser ut.
Det är bara tre år sedan, men det känns väldigt avlägset nu. Tobias Sana var tillbaka på Gamla Ullevi med sin nya klubb, jag satt på läktaren och blicken skymdes av en vägg av hat.
IFK Göteborg hade halkat långt, långt efter det Champions League-jagande Malmö FF, och hela frustrationen kring det faktumet landade i knäet på en avbytare med speciell frisyr som joggade nere vid hörnflaggan.
Ni vet vad som hände, alla vet det, alla är trötta på det.
Finns inget kontroversiellt med det
”Hora” från hundratals blåvita supportrar. ”Fitta”. ”Judas”. Ett inkastat knallskott som landade bredvid Tobias Sana, en kastad hörnflagga mot ståplats, avstängning, åtal och dom.
Och nu är han alltså hemma igen.
Min bestämda upplevelse är att det inte finns något kontroversiellt kring Sanas hemkomst, inte längre. År har gått, vatten har runnit under Götaälvbron, när ett avstängningsplågat IFK möter Falkenberg på Gamla Ullevi är Sana en av dem igen, en del av den blåvita familjen.
Det är en familj i förändring, det är det som gör Tobias Sana intressant även 2019 och 2020 och 2021.
Strunt i historien, det här handlar om en förenings framtidsarbete.
Förortskids har valt andra klubbar
Tobias Sana var ju inte vem som helst när han dansade ut i a-laget förra gången, när han slog igenom, spelade landslagsfotboll med Zlatan Ibrahimovic, hamnade i Ajax. Han var ett undantag i en klubb som trots alla enorma framgångar haft stora problem med att bli hela Göteborgs lag.
Malmö FF erövrade 2000-talet när de byggde in Seved, Nydala, Lindängen och Rosengård i sin klubbidentitet. AIK målade SM-pokalen och landslagstruppen svartgul när de gav tunnelbanans blå linje en hållplats i omklädningsrummet.
I Göteborg har det väldigt länge sett väldigt annorlunda ut, förortskids har hellre valt andra klubbar än stora, homogena Blåvitt. De som gav IFK chansen roterade ut genom första bästa svängdörr och vittnade om utanförskap.
De senaste åren har klubben ansträngt sig för att styra om utvecklingen, de har förändrat sin ungdomsverksamhet, de har försökt öppna sig mot andra stadsdelar.
Tobias Sana kommer från Lövgärdet, han var en ambassadör för Angered. En snäll liten grabb med flygande fötter, och när han återvände med en annan klubb så fick han tusen sorters fientlighet kastad rakt i ansiktet.
Avgörande hur de tar emot honom
Nu är han tillbaka, och alla undrar vilken sorts Sana det är som finns med i truppen. Det är förstås viktigt för den här säsongen och nästa, men på sikt är det viktigare vilken sorts IFK Göteborg det är som tar emot honom.
Blåvitt arbetar med att öppna sig mot andra världar, i kväll finns Amin Affane från Hjällbo med i truppen, Adil Titi från Rannebergen, Koffe da Graca från Hisings Backa är avstängd. Hosam Aiesh från Majorna har flyttat hem från Östersund. Niclas Alexanderssons och Magnus Erlingmarks grabbar går in i ett omklädningsrum som faktiskt kan göra anspråk på att befolkas av hela Göteborgs lag.
IFK möter Falkenberg i kväll, jag tror verkligen inte att Tobias Sanas historik är ett problem för några andra än en handfull nätkrigande låtsassupportrar.
Han kommer från Lövgärdet, han spelar för Blåvitt, det avgörande för IFK Göteborg är hur de lyckas ta hand om spelare med den bakgrunden i framtiden.