Rydén: Var lika kylig som oktoberkvällen
Uppdaterad 2024-10-30 11.07 | Publicerad 2024-10-29 21.32
GÖTEBORG. Peter Gerhardsson ville se mål, han ville se glädje.
Då är det tacksamt att Rebecka Blomqvist är tillbaka.
Det var längesen det syntes ett så stort leende på Gamla Ullevi.
Soft Hooligans sjöng framåt, framåt, framåt Sverige och Blågult lydde. Det var kattens lek med råttan i returmötet mot Luxemburg och det blev till slut en övertygande storseger.
Det trots att Sverige valde att ändra om en del i startelvan. Att den offensiva trion var densamma vittnar ändå om att Peter Gerhardsson inte var helt nöjd med det han såg i fredags. Det är en trio som behöver leverera när Blågult möter vassare motstånd än det här.
Linda Sembrant och Amanda. Nildén som fick 90 minuter i första mötet förpassades till läktaren, inte på grund av skador eller för att de var dåliga sista. Tvärtom, det är två spelare som Gerhardsson vet var han har.
Magdalena Eriksson visade inga tecken på att hon hämmades av den knäskada som hållit henne borta i två månader, Hanna Wijk verkar inte tycka det är någon större skillnad på att spela i Häcken eller landslaget och Julia Zigiotti Olme växte in i matchen och var precis lika stabil som hon varit under det här landslagsåret.
Välkommen tillbaka
På mitten lekte Filippa Angeldahl, till höger hade Johanna Rytting Kaneryd show. Chelseayttern är Sveriges bästa spelare nu och lär belönas med en diamantboll innan det här året är över.
Även om Angeldahl och Rytting Kaneryd var på spelhumör får de ursäkta. Det absolut roligaste att se i kväll var Sveriges egen supersub Rebecka Blomqvist.
Senast hon spelade en landskamp var i bronsmatchen mot Australien i VM, mästerskapet där hon var Sveriges effektivaste spelare.
Trots sparsamt med speltid gjorde hon tre mål i det mästerskapet. Sen rök korsbandet.
I kväll gjorde hon två. Det första kom redan vid hennes första bolltouch. Det är svårt att ta in att hon gjorde comeback i mitten på september. Hon var lika kylig i boxen som oktoberkvällen var för åskådarna.
Men de lämnar förmodligen Gamla Ullevi med ett leende. För de fick se den där målfesten som Blågult strävade efter och de fick se en efterlängtad comeback.
Inget leende kan dock vara större än det som Rebecka Blomqvist bjöd på efter 7–0 målet.
Välkommen tillbaka.