Bank: Ett VM som kan gå vilse på tusen olika sätt
Guidetti: "Får se nu när jag kommer in på plan"GELENDZJIK. Julen Lopetegui förlorade aldrig en landskamp, men på tröskeln till mästerskapet förlorade han jobbet.
Ego-politik på onsdagen, geopolitik på torsdagen.
Nu börjar ett VM som kan gå vilse på tusen olika sätt.
Jag ska inte ljuga: det är alldeles underbart att vara här. Världens största party ska kicka igång, solen skiner, och eftersom fotbollen ska vara en mötesplats så är det med stor glädje vi kan konstatera att Saudiarabien och Ryssland sätter bollen i rullning.
Skoja.
Man skulle inte kunna fantisera ihop det här ens om man försökte.
Vladimir Putins största prestigeprojekt hittills, och så får han värma upp inför öppningsmatchen på Luzjniki-stadion med ett möte med den saudiske kronprinsen. Snacka lite om oljeavtal, sjunkande priser och maktbalansen i Mellanöstern.
Antar jag. Eller så pratar de bara om vem som har det sämsta fotbollslaget.
Kommer förblinda oss
Det som spelas i Moskva på torsdagskvällen är hur som helst en diamant i VM-kronan – en perfekt symbolmatch för ett mästerskap som måste hanka sig förbi så väldigt många hinder innan det har förblindat oss på det där sättet som de flesta mästerskap förr eller senare gör. Har vi pratat tillräckligt om arenor som byggts på arbetares blod? Har vi pratat tillräckligt om Gazprom och oljan, och var pengarna egentligen kommer ifrån? Har vi pratat tillräckligt om rasismen på ryska läktare, om huliganismen, om den statsorkestrerade dopningen, om hur Fifa står och bugar för Vladimir Putin?
Har vi ens pratat en tiondel lika mycket om terrorhotet som vi gjorde under EM i Frankrike för två år sedan?
Kriget i Syrien är den definierande konflikten i vårt tid, och här har vi ett VM i Ryssland, med lag från Saudiarabien, Iran, England, Tyskland, Frankrike. För två år sedan pratade alla om hotet från Daesh, den här gången är det som att just terrorhotet drunknat i alla annat. Allt är politik, allt är laddat, allt är allt på en gång. Allt kan gå fel, och inget får göra det.
På torsdagen är allt Ryssland–Saudiarabien.
På onsdagen såg jag Sverige träna.
Han, vars basföda är korv med bröd?
Janne Andersson var tydligen lite småsur på en grej, det handlade om en vinkel i en Aftonbladet-artikel om spelarhotellet här på Svartahavskusten. Det hade gjorts rubrik på att förbundskaptenen ”fått lyxsviten” vilket var rätt och riktigt, men från landslagshåll ville man ändå korrigera själva tonen.
– Det är ju inte bara ett rum, det ska ju vara ett kontor och mötesrum också, fick vi veta.
Och det fanns något väldigt gulligt i hela situationen, i tanken på att det här är en förbundskapten som får panik av bara tanken att någon skulle få för sig att han liksom skulle vara lite förmer.
Han? Som går runt på träningarna med husvagnskeps och gymnastiklärarpipa om halsen? Han, vars basföda är korv med bröd?
Nej, det är nog ingen som inbillar sig att Andersson kräver Idi Amin-behandling när det ska väljas hotellrum, eller i något annat sammanhang heller.
Jag vet inte riktigt vad som hände här på Sveriges träning, landslaget har krympt bubblan, träningarna är öppna en kvart innan dörrarna stängs till så att ingen får se när Sverige för tusende gången repeterar grunderna i sitt försvarsspel.
Vi såg spelarna jogga, stretcha, spela kvadraten en liten stund och – som det heter – ”ta vätska”. Vi fick höra Radio Guidetti, rösten som hörs dygnet runt. Sedan gick vi in i ett presstält och distansföljde en Fifa-kongress och en spansk Kafka-konferens.
Ego mot ego
Första gången jag såg Julen Lopetegui var när han svimmade i en spansk tv-studio under VM 2006. Det här är väl något liknande: en krasch med enbart förlorare, en unik händelse i den moderna VM-historien.
Men som typkonflikt handlade det väl om samma sak som det allra mesta i vår fotboll nu för tiden.
Klubb mot landslag. Pengar mot pengar. Makt mot makt. Och, i allra högsta grad: ego mot ego.
Lopetegui kunde inte säga nej till Real Madrid, förbundsbasen Rubiales kände sig ”förrådd” och så blev det som det blev. Minns ni hur Champions League-finalen slutade när den hade slutat? Gareth Bale hade blivit matchhjälte och såg en perfekt chans att hota att lämna Real Madrid. Cristiano Ronaldo hade inte blivit matchhjälte, och hotade indirekt att lämna klubben eftersom han inte kunde stå ut med tanken att varken få rubriker eller kärlek. När VM ska börja skriver Spaniens förbundskapten på för Real Madrid, medan Antoine Griezmann håller presskonferenser om en övergång till Barcelona som blir av eller inte blir av. För tjugo år sedan var Frankrikes guldlag förbjudet att sköta övergångar under själva VM, nu skvallras det om spelaraffärer kring snart sagt hela deras trupp.
Allt har blivit så stort, alla har blivit så stora. Och allt rapporteras vidare av reportrar som ivrigt snickrar på sina egna varumärken.
Vad jag vill ha sagt med det?
Att VM börjar nu, och här går Janne Andersson runt med sin aura av normalitet och bondförnuft och välorganiserat försvarsspel.
Så länge som inte allt går åt helvete har vi väldigt mycket att se fram emot.
Sveriges trupp till fotbolls-VM i Ryssland 2018LÄS MER: Stor guide till VM – lag för lag
LÄS MER: Alla artiklar om fotbolls-VM
LÄS MER: VM i tv – så sänds matcherna
LÄS MER: Alla trupper – spelare för spelare
LÄS MER: Resultat i fotbolls-VM – live och tabeller