Stressen och italienska demoner knäcker Zlatan

ROM

Stress är ett galopperande problem i den italienska ligan.

Det drabbar spelare, tränare och domare, supportrar och fotbollsskribenter. För många matcher, för tätt inpå varandra, är roten till det onda.

Såg ni Inters Adriano klippa till Valencias klisterpapper Caneira i tisdags kväll? Självförsvar och stress.

Har ni sett Zlatan när han missar passningar och jagar chimärer? Stress.

Har ni sett för många tråkiga italienska matcher hittills i år? Stress.

Det är förstås en enkel diagnos och väldigt bekväm att ta till. Men bilden av "il calcio" som helvete snarare än paradis, framträder allt tydligare.

Från och med i år innehåller Serie A 20 lag i stället för 18. Därtill kommer Champions League, Uefa-cupen, italienska cupen och landslagsmatcherna.

Det gör att spelarna i de stora klubbarna har spelat i genomsnitt en match var tredje dag sedan ligan började i mitten av september. Alessandro Nesta och Paolo Maldini har redan påpekat att med den här rytmen går man sönder, antingen fysiskt eller psykiskt.

Spelarna klagar på att de inte hinner vila ut mellan matcherna. Tränarna är frustrerade över att tiden inte räcker till regelrätt träning. Publiken klagar ofta på att skådespelet inte är vad det borde vara.

Trött på eländet

Ja, till och med La Repubblicas gamle fotbollskrönikör Gianni Mura är trött på eländet. "Jag brukar drabbas av fotbollsillamående i april", skriver han. "Nu mår jag redan tjuvtjockt och det är bara oktober."

Trycket är inte fullt så hårt på de mindre klubbarna och det är kanske orsaken till att årets tabell är rätt originell. Efter nio speldagar är Juventus den enda av de stora klubbarna som ostörd seglar vidare mot en, som det tycks, förutbestämd ligaseger. Milan håller på att ta sig.

Men sedan kommer Lecce, Cagliari och Chievo före Inter. Och Lazio, Sampdoria, Messina, Fiorentina, Palermo, Bologna och Brescia före Roma! Sådär brukar det faktiskt inte se ut.

Antonio Cassano är en av de få, vars märkliga uppträdande nog inte beror på stress.

Först hette det att klubben ville bli av med honom och sedan att supportrarna inte stod ut med hans divalater längre.

Nu börjar vi tro att hans omöjliga humör är en medveten strategi för att lämna Roma, som är i upplösning.

Inga pengar och fruktansvärt mycket negativ stress.

Flera klubbar uppvaktar Roma och Cassanos agent. Bland dem finns Juventus och dit dras Cassano som av en osynlig magnet.

Ojämn kamp för Zlatan

Min psykologiska femörestolkning är att Cassano ser någon sorts faderfigur i den koleriske Fabio Capello, den ende som behandlat honom som en liten skit och (nästan) bara har fått tacksamhet och lysande spel tillbaka.

Om nu Cassano faktiskt hamnar i Juventus, blir det ännu mer stress för Zlatan, som för en ojämn kamp mot demonerna på de italienska arenorna.

Hans insats mot Bayern München i går betraktas med all rätt som utmärkt. Men i matchen mot Chievo i söndags fick han dåligt betyg i de italienska tidningarna, trots att han gjorde mål igen för första gången på mer än en månad.

Fabio Capello påpekade nyligen att han är nöjd med att Zlatan producerar målpassningar. Men är ett sådant ärkeego som Zlatan nöjd med den rollen?

Spelare och tränare må göra fel. Men det inflytelserika och omedvetet komiska fotbollsprogrammet Il Processo del Luned? (Måndagsrättegången) koncentrerar sig på en kategori de medverkande älskar att hata:

Domarna.

Programmet lobbar stenhårt för att filmade bevis på domarfel ska kunna användas för att ändra matchresultat. Varje domarmiss granskas under lupp och runtomkring dem byggs de mest otroliga konspirationsteorier. Stress.

Giulio Andreotti brukar säga att det är syndigt att tänka illa om folk, men man har aldrig fel när man gör det.

I så fall är domarna köpta av de stora klubbarna.

Men före Andreotti var det någon gammal romare som sade att det är mänskligt att fela. "Il calcio" skulle må bättre av den tolkningen.

Kristina Kappelin (sport@aftonbladet.se)