Zlatan om att lägga av: ”Det skrämmer mig”

Fredrik Andersson

40 år i oktober.

Zlatan Ibrahimovic närmar sig slutet av karriären.

– Det skrämmer mig, säger han till France Football.

Efter skadan – här tränar Ibrahimovic igen

På söndag kan Zlatan Ibrahimovic, 40 år om några veckor, göra comeback efter sin skada när Milan tar emot Lazio i Serie A.

Svensken, som i april förlängde sitt avtal över nuvarande säsong, börjar däremot att se slutet på en lång och framgångsrik karriär – men vill inte tänka på det.

Inte riktigt ännu.

– Det är svårt för alla spelare när de lägger av, under din karriär är du programmerad. Du går upp varje morgon, äter frukost, tränar, äter, vilar och umgås med familjen. Nästa dag är precis likadan. Du trycker bara på repeat. Så har det varit för mig i 20, 25 år. Den dagen du lägger av, den första morgonen, kommer du vakna upp och säga till dig själv: ”Vad fan ska jag göra nu?”. Du inleder ett nytt kapitel i ditt liv – och det skrämmer mig. Vad ska jag göra? Men jag är inte där ännu, jag vill inte tänka på det, säger 39-åringen i en lång intervju med France Football.

– Efter min karriär vill jag bara försvinna och njuta av mitt liv.

”Tar ni mig verkligen för en ganster?”

I intervjun får Milan-anfallaren även frågan om vad han är mest stolt över.

– Jag är stolt över vad jag har åstadkommit. Jag kommer från ett ställe där alla dömde mig, där de sa att det inte var möjligt. Folk pratade om mig: ”Han är inte bra nog”. Och jag är fortfarande här, 39 år gammal. Det är jag stolt över.

Ibrahimovic är känd för den han är – och i intervjun får han frågan om han fortfarande kan vara ”en tuff kille” vid 40 års ålder.

– Tar ni mig verkligen för en gangster? Haha. Ni har en bild av mig… jag är ingen gangster. När du känner mig vet du att jag har ett stort hjärta. När du inte känner mig, då hatar du mig.

Som bäst har svensken slutat fyra i Ballon d’Or. Om han tycker det är ologiskt att han inte kammat hem utmärkelsen?

– Jag menar… alla vill vinna ett pris som säger att du är den bästa spelaren i världen. Innerst inne tycker jag att jag är världens bästa spelare. Det skulle vara prestigefyllt att vinna det, men de som röstar bestämmer.