Nu finns chansen att ta ställning mot dopningen

Kristina Kappelin: Men vågar fotbollsvärlden ta den?

Fallet Juventus ger den italienska och internationella fotbollsvärlden en chans att en gång för alla ta klar ställning för eller emot dopning.

Men vågar de ta den?

I går kväll lämnade Juventus gruppspelet i Champions League utan att ha förlorat en enda match och efter att ha släppt in ett enda mål.

Suveränt anfall och utmärkt försvar.

Och inte bara på fotbollsplanen.

En domstol i Turin har visserligen dömt Juventus chefsläkare till fängelse för att han systematiskt dopat klubbens spelare mellan 1994 och 1998.

Men fotbollsrättvisan tiger.

Fotbollens domstol, som verkligen skulle kunna göra domen ekonomiskt och sportmässigt kännbar för Juventus, uttalar sig inte.

Den har låst in sig i ett bakre rum och sitter och tycker att hela saken är pinsam. Den visar sig inte.

Den hoppas att alltihop ska rinna ut i sanden, så att den inte behöver ta ställning.

Varken i Italien eller utomlands.

Men en som bestämt sig för att inte tiga och lida är Ajax före detta tränare Louis Van Gaal.

Det var hans lag som förlorade finalen i Champions League mot Juventus på Olympiastadion i Rom den 22 maj 1996. Nu tycker Van Gaal att Juventus borde tvingas lämna ifrån sig sin seger på grund av dopingdomen.

Två gånger har han sagt ifrån.

Van Gaal gör rätt

Två gånger har hans ord flutit omkring i mediarymden utan att något har tagit någon större notis av dem.

Men Van Gaal gör alldeles rätt.

Ju fler som uttalar sig i frågan, i Italien och utomlands, desto svårare blir det för Uefa och de italienska fotbollsmyndigheterna att låtsas som det regnar.

Jag tror inte att man ska vänta sig att de agerar utan påtryckningar.

Man hamnar inte i Uefa:s och italienska fotbollsfederationens styrelser för att man säger obehagliga sanningar, öppnar fönstren och vädrar ut, kräver nya regler och att reglerna ska hållas.

Där hamnar man för att man har visat att man är en del av etablissemanget och vill fortsätta att vara det.

Det mest effektiva vore naturligtvis om någon som inte är direkt inblandad ryter till. Van Gaal har ju nackdelen att tala i egen sak.

Generaldirektören för den internationella dopingbyrån Wada gjorde ett försök häromdagen. Han sade att ”Juventus-skandalen är mycket allvarlig”.

Även den före detta ansvarige för den italienska olympiska kommitténs antidopingorgan, säger att hans efterträdare borde ta upp fallet till granskning.

Fotbollsdomstolen kan ju göra så mycket mer än det vanliga rättsväsendet. Att stryka segrar och poäng svider betydligt mer än ett villkorligt fängelsestraff till en läkare.

Zola sa ifrån

Uttalandet som verkligen tog skruv, gjorde Gianfranco Zola i en presskonferens nyligen. När han fick en fråga om Juventus dom, sade han att dopning är uselt och fegt och en förolämpning mot seriösa idrottsmän.

Alla tolkade det som ett frontalangrepp på Juventus.

Feta rubriker i alla sporttidningarna. Äntligen någon som vågar ta ställning, tänkte tusentals italienska ”tifosi”.

Men Zola blev rädd och tog delvis tillbaka vad han sagt.

Jag talade om fotbollen i allmänhet, inte om Juventus i synnerhet, sade Zola.

Zola är 38 år, har fått medalj av engelska drottningen för sina insatser för brittisk fotboll och är höstens fotbollshjälte i Italien.

Ändå är han rädd för hur den italienska fotbollsvärlden skulle kunna skada honom om han sticker ut näsan för långt.

Frågan är alltså minst sagt känslig.

Men fotbollens överstepräster måste vara modigare än Zola. Juventus, den enda klubb som någonsin dömts för systematisk dopning, har goda chanser att vinna både Champions League och italienska ligan i år. Ska de få lov att göra det, utan att Uefa och fotbollsfederationen säger så mycket som ett pip?