Fagerlund: En speciell kväll på The Emirates
LONDON. Arsenal hamnade i underläge.
Arsenal tryckte, tryckte och tryckte.
De var ett lag på planen, ett lag på läktarna.
Arenan kokar över. Det är känslor av frustration, ilska, uppgivenhet. En åskådare nära pressläktaren tappar ansiktet helt och släpas ut av fem storvuxna matchvärdar.
Dessa rader beskrev stämningen på The Emirates en ruggig oktoberkväll 2019. 2–2 slutade mötet med Crystal Palace, vilket förstås var två förlorade poäng snarare än en vunnen.
Blött, kallt och självförtroenden körda i botten.
Jag inleder med denna negativa tillbakablick eftersom kvällens drabbning med Manchester United så tydligt visar på förändringen som Arsenal genomgått sedan dess.
Självkänslan smittar av sig
Det är inget nytt för säsongen. De rödklädda spelarna har backats märkbart av supportrarna ända sedan första omgången. Men när åskådarna reste sig upp i 17:e minuten för att överrösta de tillresta fansens jubel över Marcus Rashfords briljanta ledningsmål syntes evolutionen mer än någonsin.
”Ar-seenal, Ar-seenal, Ar-seenal”.
Nuförtiden spelar det ingen roll om Arsenal hamnar i underläge. Det kvittar fullständigt vilka som står på andra sidan. Mikel Artetas gäng vet att de har kapacitet att besegra vem som helst och självkänslan smittar av sig på läktarna.
Trots 0–1 på tavlan öste hemmalaget på som om inget hade hänt och när David de Gea spelade ut bollen till Aaron Wan-Bissaka högg Gabriel Martinelli direkt. Man United trycktes tillbaka och till slut dök kvitteringen upp genom Eddie Nketiah.
Saka Arsenal personifierad
Nketiah är inte Gabriel Jesus, men han förtjänar att benämnas med ett större ord än ”reserv”. Wan-Bissaka stod som en staty medan 23-åringen jobbade på och tog rätt löpningar. Även om rampljuset förflyttades till Bukayo Saka under andra halvleken så fick Nketiah välförtjänt sista ordet med sitt segermål.
Saka är bara 21 år men är redan Londonklubben personifierad, en av de största. Om – ja, om – Arsenal skulle gå och vinna titeln denna säsong blir han odödlig för all framtid.
Visst är det speciellt att tänka att en svensk har haft ett finger med i Sakas utveckling. När ynglingen drog in sitt fantastiska distansskott från höger bakom De Gea blev han den tredje Arsenal-spelaren att göra mål mot Man United i tre raka ligamatcher.
Efter Thierry Henry och – så klart – gamla tränaren Fredrik Ljungberg.
En betydelsefull kväll
Man Uniteds motsvarighet, Antony, hade å sin sida en kväll att glömma. Christian Eriksen förlorade för många dueller centralt (avstängda Casemiro var saknad). I dag fungerade det inte att förlita sig på omställningar.
En brasiliansk kollega, med Arsenal-sympatier, avslöjade skamset efteråt att han hade frågat efter landsmannen Martinellis tröja.
– Det är första gången jag har gjort något liknande i karriären, men... Detta känns som en betydelsefull kväll, säger han och tittar lidelsefullt på tröjan som han visar under jackan.
Potentiellt kan detta bli ett oerhört betydelsefullt resultat för fotbollsklubben Arsenal. Men framför allt var insatsen en påminnelse om hur långt de har kommit.