”Jag är rädd för Zlatans skull”
Exklusivt: Capello om förskräckelsen när Zlatan värvades och oron inför Europa League-finalen
Publicerad 2017-05-24
Dagen när Zlatan Ibrahimovic ska kröna sin fotbollskarriär med en europeisk titel kommer 35-åringen till sitt Friends Arena på kryckor.
Av en slump sitter hans stora läromästare samtidigt i Stockholm och ser med oro på hur svenskens stora chans kan glida honom ur händerna.
– Jag är rädd för Zlatans skull, säger Fabio Capello i en exklusiv intervju med Sportbladet.
Det är som om en högre makt målat upp Europa League-finalen 2017 för Zlatan Ibrahimovics skull. Här är svensken på besök i hemlandet tillsammans med en av världens största klubbar, på jakt efter en Europa-titel han saknar, på arenan han vill ha omdöpt efter sig själv och i en final mot klubben där hans proffskarriär en gång började.
Som av en slump inträffar allt det här dessutom samtidigt som en viss Fabio Capello också är i Stockholm. Italienaren som Zlatan har beskrivit var tränaren som under de gemensamma åren i Juventus 2004–2006 gjorde honom till den spelare han är i dag.
Men den som skrev manuset till Europa League-finalen missade en avgörande detalj: Zlatans skada i kvartsfinalen mot Anderlecht som gör att han i dag är i Stockholm på kryckor.
– Jag är rädd, för hans skull. Det här var en väldigt viktig möjlighet för honom att vinna en europeisk titel. Det var också viktigt för Manchester United. Men jag hoppas att han är redo att bli en fantastisk spelare igen om fyra-fem månader, säger Fabio Capello.
Reaktionen på Zlatan-köpet: ”Är inte möjligt”
Fabio Capello är inte in Stockholm i första hand för Europa League-finalen utan i egenskap av ambassadör för stiftelsen Laureus sport for good foundation. På idrottscentret på Bosön utanför Stockholm träffar italienaren under tisdagen och onsdagen eldsjälar från hela världen som jobbar för att genom idrotten förbättra det dagliga livet för utsatta personer.
När Sportbladet anländer sitter Capello mitt i ett i gruppsamtal där en brittisk organisation beskriver hur de hjälper unga i utsatthet att hitta en mening med livet med hjälp av löpning. 70-åringen, tidigare en av världens bäst betalda fotbollstränare, är här som volontär och beskriver hur han brinner för att genom idrotten hjälpa och framförallt utbilda ungdomar.
Men i fotbollen handlar allt om att vinna, finns det verkligen tid och energi över till att utbilda spelarna till att bli bra förebilder också?
– Absolut. Jag jobbade för akademin i Milan i sex år och det var en av de viktigaste erfarenheterna i mitt liv. Jag hade en väldigt viktig spelare, (Alessandro) Costacurta, som bara var 13 år när hans pappa plötsligt gick bort. Då åkte jag till klubben och sa att jag ville hjälpa hans familj. Det fanns ytterligare ett par spelare som hade problem med sina familjer och jag hjälpte till. För det här var mitt liv. Det var därför. Jag hade levt samma liv. Jag lämnade min by när jag var 15 år utan telefon eller någonting. Jag fick skriva två brev i veckan hem till min pappa. Jag minns problemen jag hade och av den anledningen så talar jag alltid om det med ungdomarna och jag älskar att se hur de växer. Med utbildning och respekt kan de bli helt andra människor på bara sex månader. Det är otroligt. Det är som att plantera ett träd, vattna det och se det växa. Fantastiskt.
När Zlatan kom till oss var han perfekt. Perfekt!
Zlatan var ju väldigt ung när han kom till Juventus och har själv berättat hur svårt han hade det innan i Ajax utan sin familj. Hjälpte du honom på något sätt?
– I Ajax hade han problem ja. Vi köpte honom för 16 miljoner euro och gav honom ett fyraårskontrakt. Ett otroligt högt pris. När presidenten sa till mig att ”vi har köpt Ibrahimovic för 16 miljoner euro” sa jag bara ”Nej! Det är omöjligt”, eftersom han hade de problemen i Ajax. Men när han kom till oss var han perfekt. Perfekt. Jag förklarade för honom vad han var bra på och vad han behövde utveckla, framförallt sina avslut, och han stannade kvar varje dag för att träna extra.
”Zlatan var bara en spelare bland alla andra”
Zlatan säger att du var tränaren som formade honom. Hur känns det att höra?
– Jag hjälpte honom men det hade inte gått utan talang och utan viljan han hade att lära sig och utvecklas. Det är det viktigaste. Han ville vara en ledare. Det gick kanske bra i Ajax, där var han en ledare, men när han kom till Juventus var han bara en av spelarna. En normal spelare som de andra. Men han var stolt och ville bli bäst. Och jobbade för det. Att bli bäst.
Zlatan Ibrahimovic har sagt att han inte kommer låta knäskadan bli slutet på hans karriär och Fabio Capello utrycker sig positiv till svenskens chanser att ta sig tillbaka till världsfotbollen. Men för italienaren själv är situationen en annan.
– Jag är nöjd nu för nu vinner jag varje match, skrattar italienaren lite ansträngt på frågan om hans framtidsambitioner.
Är du intresserad av ett nytt tränarjobb?
– Någon gång kanske jag tar ett nytt jobb. Du vet att när jag ser Real på tv nu och Zidane gör något kan jag ibland bara sucka. För man kan inte stänga av det här jobbet bara sådär.
Zinedine Zidane tränar i dag det Real Madrid Fabio Capello styrde i två sejourer, 1996-1997 och 2006-2007. Men samtidigt som den 44-årige fransmannen bara inlett sin tränarkarriär går 70-årige Capellos ofrånkomligen mot sitt slut. Om den inte redan är över.
Efter att ha fått sparken från arbetet som förbundskapten för Ryssland i juli 2015 är Capellos gamla ledarstil inte längre lika eftersökt. Italienaren som en gång var världens hetaste tränare ser nu inte bara karriären utan även livet försvinna från honom. Utan fotbollen beskriver han hur det är väldigt svårt att hålla sig ung.
– När man tränar ett lag får man hela tiden kontakt med de unga och det är väldigt roligt. Du kan lära dig saker av dem, vad som verkligen händer i samhället. De unga spelarna vet vad som händer just nu men om du som jag bara umgås med äldre människor så förstår du inte musiken, tv:n... De unga kan modet och musiken. Jag umgås bara med min fru och andra i min ålder. Så jag saknar det. Verkligen.
”Skrek att du är kommentator”
Capello har fortfarande samma framgångsglänsade solbränna, stilrena blåa glasögon och oklanderliga italienska framtoning. Men det är någonting som också skvallrar om en man som sett mycket. När vi ska ta i hand ursäktar sig Capello och förklarar att han gjort illa handen och när 70-åringen nu lägger ut texten landar det oftare i anekdoter än i visioner.
Men det är samtidigt en lycklig Fabio Capello. Den ungdomliga hungern är kanske borta men har i så fall ersatts av den äldre insikten.
Har du någonting kvar som du vill uppnå inom fotbollen eller i livet?
– Just nu: Nej. Jag har inga nya mål.
Du är helt nöjd med allt?
– Ja. Jag har precis börjat med mitt tv-program på Fox i Italien. Jag intervjuade Zlatan för någon månad sedan och det var fantastiskt. Men min första erfarenhet av tv var annorlunda. Den var galen. Det var 1982, en match i Birmingham mellan Aston Villa och Juventus i Champions League och jag skulle vara expertkommentator framför tv:n. Vi var i Monte Carlo, eftersom det inte gick att sända matchen i Italien utan bara via Tele Monte Carlo, vi kom dit och de sa åt mig att ”du är expertkommentator och så kommer huvudkommentatorn strax”. Men när det bara var två timmar kvar till matchen var det fortfarande inte någon annan där. Sedan ingen, ingen och ingen. Till sist startar matchen och då skriker de till mig ”Fabio, kör! Du är kommentator!”.
– Det var helt omöjligt eftersom det inte ens gick att veta namnet på spelarna på den tiden. Det var inte som nu med tidningar, internet och information så jag hade inte laguppställningarna när matchen började. Men spelarna kom in och ställde upp för match och sen ropar någon plötsligt ”Reklam!”. Det var tre minuters reklam och då gjorde Juventus mål så när vi kom tillbaka tvingades jag säga att ”vi har fina nyheter från Birmingham där Juventus leder med 1-0 men ni måste vänta till halvtid innan ni får se målet”. Det var starten på min tv-karriär.