Bank: Spanien är ett VM-vrak
SALVADOR. Det som var nytt blev utbuat, det som var gammalt kom tillbaka och gav igen.
I fyra år har Arjen Robben fått svara på frågor om Iker Casillas fot.
I kväll är det Spanien som står med frågorna.
De har inte fyra år på sig att hitta svaren.
Den sista presskonferensen i torsdags hade knappt hunnit börja innan Arjen Robben log både snett och trött.
För fyra år sedan kom han fri och hade sitt livs chans att avgöra en VM-final, men Iker Casillas högra stortå kom i vägen. Nu ville en reporter veta hur han såg på saken.
– Tänk att det dröjde hela fem frågor innan den kom…, suckade han.
– Jag är färdig med Casillas tåräddning nu. Det tillhör det förflutna. Det är historia.
Jo, den är väl det nu.
Jag har suttit på en blöt arena i Brasilien och sett en annan sorts historia, ett mästarlag som inlett sitt titelförsvar med en krasch av bibliska dimensioner. Om hundra experter fått gissa i hundra år hade ingen av dem pekat på den här premiären och sagt att den skulle sluta 5–1, med bud på mer. Det var en krasch, en chock, en ofattbar smäll som ekar i fyra väderstreck och fem kontinenter.
Oavsett vad Xavi säger
Ska vi prata om de som föll eller de som fällde?
Vi kan väl börja med Spanien.
De är bevisligen världsmästare, men det här var en match som visade att de faktiskt inte – alldeles oavsett vad Xavi säger – vet exakt vilka de är 2014. När de plockade med sig Diego Costa hit utökade de sin vapenarsenal, men de planterade tydligen lite tvivel i truppen på samma gång.
Den första halvtimmen visade att de fortfarande har Barcelonas bollrull, att de kan komplettera det med Real Madrids rakare spel, men att en vital bit saknas innan de kan se ut som ett mästarlag igen.
De hade behövt Atlético Madrids beslutsfattande.
Atleti byggde sin supersäsong på att alltid veta när de skulle stanna, när de skulle gå, när de skulle rulla och när de skulle slå. Här fick vi se ett Spanien där Xavi slog bollar mot Diego Costas fötter, bara för att se en försvinnande rygg på väg i djupet.
En vilsen Diego Costa kom hem till sin bakgård – han växte upp på jordplaner ett par timmars bilfärd norr om Salvador – och fick genom hela matchen höra hemmapubliken förklara för honom vad man är om man väljer ett annat land före faderslandet:
– Dieeego… Viaaaado! Bög.
Hur är det ens möjligt
Spaniens dubbla spelidéer tog dem trots allt fram till en 1–0-straff, men det är det ingen som kommer att skriva om idag.
Hur är det över huvud taget möjligt att ett världsmästarlag kan släppa in fem mål på en dryg halvtimme?
För att förklara det kan vi inte bara stirra oss blinda på ett spanskt skeppsbrott, vi måste titta på vad Holland faktiskt gjorde.
De är det enda land i världen som sjunger om Spanien i sin nationalsång (”Jag har alltid hedrat Spaniens kung”), och i år är det exakt fyrahundra år sedan de spanska nederländerna – från Wesley Sneijders Utrecht till Robin van Persies Rotterdam – föll ur spanska händer.
Här gav de tillbaka, efter fyra års väntan och med fyrahundra års ränta.
Det här var ingen fotbollsmatch, det var en enda lång begravning av spöken. Louis van Gaals 5-3-2-system är nytt, men efter en halvtimmes knypplande föll bitarna på plats. De fattade rätt beslut, hamnade i 3-4-1-2 när de vann boll och kontrade med extrem spelbredd.
En hel vår har vi skrivit om Sergio Ramos fantastiska mål, men när Daley Blind slog ett långt inlägg visade han sin andra sida också: den blinda fläcken. Ramos sjönk när Piqué klev, Iker Casillas kom på mellanhand och Robin van Persie gjorde en ballistisk bollekvation på en tiondels sekund.
1–1. Och Spanien var ett VM-vrak (dagens nederländska glosa: ”wraak” betyder ”revansch”).
I sin sista intervju före VM tyckte van Persie att det var dags att påminna världen om en sak.
– Spanien är bäst i världen, sa han. Men vi är också väldigt bra. Glöm inte det.
Nä. Jo.
Tragiskt förlorad Casillas
Hela andra halvlek var en orgie av nederländska bollvinster och blixtkontringar, av desorienterade spanska mittbackar och en tragiskt förlorad Iker Casillas.
Ett Blind-inlägg till som Robben vände in. Ett inlägg som de Vrij tryckte in bakom en vilsen Casillas. En gåva av Casillas till van Persie. En Robben-kontring hela vägen in i öppet mål.
5–1. Det kunde blivit åtta, så låt oss tala om hur revansch kan se ut.
Arjen Robben var spelaren som missade frilägen i VM-finaler och straffar i Champions League-finaler – han blev spelaren som avgör Champions League-finaler och strimlar spanjorer i stycken.
Wesley Sneijder dömdes ut av sin förbundskapten för mindre än ett år sen. Han petades ur laget, blev av med sin kaptensbindel. Nu är han tillbaka som playmaker i ett Holland som krossar.
Och Rob van Persie… första gången han pratade med Louis van Gaal fick han veta att han inte längre var förstavalet i landslagets anfall. Vad han tyckte om samtalet?
– Det var underbart. Vi pratade bara lite om min roll, resten handlade om fotboll. Vi lärde känna varandra, det klickade från första stund.
När van Persie nickade in Holland i matchen ställde sig van Gaal ute vid linjen och höll upp sin högerhand, som en lite för ocool slöjdlärare.
Ett hav av holländska hjältar kramades i en lycklig hög. Van Persie fick springa femtio meter för att få sin high five.
Gudarna ska veta att han fått slita hårdare än så.
Jag är säker på att de tittade. Den här smällen hördes hos dem också.