Frändén: Det sista landslaget behövde
PARIS. Efter år av spelarstrejker, prostitutionsskandaler och interna stridigheter var Les Bleus på väg att plåstra ihop såren och sminka upp anseendet inför sommarens hemma-EM.
Vi vet inte exakt vad som hänt i sexvideo-härvan, men vi vet en sak med säkerhet: Det finns inget landslag i hela världen som behövde den här skandalen mindre än det franska.
Didier Deschamps såg ut ungefär som han brukar när han satte sig ner i pressalen på franska fotbollsförbundets träningsanläggning i Clairefontaine för att presentera truppen till Frankrikes två träningsmatcher nästa vecka. Men innan han släppte ordet fritt förklarade han att varken Karim Benzema eller Mathieu Valbuena fanns med på listan.
Benzema för att han är ”skadad” (fniss).
Valbuena för att han ”inte är i bästa skick efter omständigheterna”.
Han hade kunnat tillägga att det dessutom finns ett rättsligt beslut på att de två inte får ha kontakt och därmed inte vistas på samma plats under utredningen av den misstänkta utpressningen av Valbuena med anledning av den förmodade sexvideon.
I övrigt vägrade Didier Deschamps svara på några som helst frågor kring fallet, med motiveringen att rättsprocessen måste få ha sin gång.
Finns snart inga åtalspunkter kvar
Som förbundskapten för det franska herrlandslaget i fotboll ingår numer den frasen i standardvokabulären. Det finns snart inga åtalspunkter kvar i den franska brottsbalken som inte testats mot någon av landets fotbollsstjärnor de senaste åren.
Les Bleus moraliska genomklappning som började med spelarstrejken under VM i Sydafrika 2010 (där hela truppen stängdes av kommande höst) har emellanåt varit snudd på komisk att studera från utsidan.
Den går via Samir Nasris bråk med en journalist under EM 2012, som kostade honom hans plats i landslaget, ”fallet Zahia”, då Benzema tillsammans med bland andra Franck Ribéry misstänktes för sexköp av minderårig och Yann M’Vilas och Antoine Griezmanns legendariska avstickare till en nattklubb i Paris, när U20-landslaget hade samling i Le Havre 20 mil därifrån, där fem spelare stängdes av från allt landslagsspel i ett respektive ett och ett halvt år.
Under kvalet till VM i Brasilien gick vänsterbacken Patrice Evra till våldsamt verbalt angrepp på flera av landets fotbollsexperter, däribland gamle lagkamraten Bixente Lizarazu, och skapade en mindre jordbävning i hemlandet. Lite i skymundan har Newcastles Loïc Rémy anklagats för våldtäkt och Olivier Giroud hängts ut på bild i säng med en ”eskortflicka” i brittisk tabloidpress.
Landslagsledningen gjort vad man kan för att reparera moraset och istället för att dra igen dörren har man generöst bjudit in medier och tv-tittare till lagfrukostar och tv-spelsturneringar på Clairefontaine. Taktiken att inte bli ”det stängda landslaget” har emellertid inte kunnat dölja det faktum att Les Bleus varit Europas mest avstängda landslag de senaste fem åren.
Idrottshistoriens mest lyckade integrationsprojekt
Efter VM 2010 tvingades det franska fotbollsförbundet att skriva ett avtal med sina sponsorer, där man deklarerar sig återbetalningsskyldig i händelse av nya skandaler.
Det franska folket har i undersökning efter undersökning visat historiskt hysteriskt låga sympatier med sitt herrlandslag, men inför nästa sommars hemma-EM har trenden varit svagt positiv. Fransmännen må vara luttrade efter de senaste årens stormar, men minnena av VM-guldet 1998 i Frankrike, då Zidane, Thuram och Djorkaeff blev en symbol för idrottshistoriens mest lyckade integrationsprojekt, sitter djupt i folksjälen.
Didier Deschamps var en viktig kugge i det kompisgäng som erövrade världen och krossade fördomar kring millennieskiftet. Han har sex månader på sig att föra landets mest utskällda idoler till ett EM-guld. Klarar han det förutsätter jag att Frankrikes president François Hollande lämnar sin post vakant.