Stora oron mitt i U21-framgången
Publicerad 2016-10-28
Nu vill Håkan Ericson agera: Är uppsatt på agendan
Bättre än Spanien och Kroatien och i ett nytt mästerskap med chans att försvara det sensationella guldet från EM 2015.
Vid en första anblick ser svensk U21-fotboll ut att må bättre än någonsin men det finns skuggor i det bländande framgångsskenet.
Nu vill förbundskapten Håkan Ericson starta ett större arbete för att säkra framtiden för svensk landslagsfotboll.
Håkan Ericson kommer direkt från en konferens med Sveriges övriga förbundskaptener på herr- och pojksidan när vi möts i en hotellobby i centrala Stockholm. En omstart på samarbetet som haltat de senaste åren men som ska utveckla svensk landslagsfotboll med hjälp av kunskapsutbyte och diskussioner.
”Det är konstgräsgenerationen”
Visst ser det också ljust ut. A-landslagets förbundskapten Janne Andersson kommer med sju poäng på tre matcher i bagaget och Håkan Ericsons U21-landslag stod för en ny bragdinsats när de slog Kroatien och säkrade platsen i EM-slutspelet nästa sommar.
– Hur vi än vrider och vänder på det så blir den en ny fotbollsera efter Zlatan. Det blir ett annat sätt att bygga lag och lita mer på kollektivet än på individen. Sedan hoppas jag att framgångarna på ungdomssidan ska generera en bättre bredd än vi haft tidigare. Jag vill säga att en ny era är på gång, säger Håkan Ericson.
Varför går det så bra för svensk ungdomsfotboll just nu?
– Jag tror det beror på en förhöjd tränarutbildning, att fler klubbar blivit tvungna att satsa på att utveckla egna talanger av ekonomiska skäl, att vi börjat bygga upp en akademiverksamhet av högre kvalité och så tror jag att konstgräsgenerationen som vi kan kalla det vi har här nu har en mycket större träningsmängd i sig när de kommer upp på seniornivå. Då är man bättre förberedd och en bättre spelare både fysiskt och tekniskt.
Men det finns också en oro i den eufori svensk fotboll känner och bör känna kring U21-landslaget. Det räcker att titta på startelvan från avgörandet mot Kroatien. Där har ingen från mittfältet och framåt ordinarie speltid i sitt klubblag, bortsett anfallaren Pawel Cibicki som är på lån i Jönköpings Södra. Till och med nyckelspelaren Kristoffer Olsson kom till samlingen inför avgörandet efter att ha suttit på bänken två matcher i rad i danska Midtjylland.
”Var tunnsått under Eriks tid”
Att ingen av de åtta utlandsproffsen i truppen är ordinarie i sitt klubblag väcker frågan hur Olsson, Strandberg, Hallberg, Tibbling och de andra ska lyckas ta det sista steget till en absoluta fotbollseliten som svenska spelare haft så förtvivlat svårt med de senaste åren.
– Om du tittar på Erik Hamréns år så har det varit svårt att bygga ett slagkraftigt lag. Det måste alla erkänna som ser nyktert på det. Det har varit tunnsått med spelare i riktigt bra lag i bra ligor som spelar varje år. Då måste man ställa sig frågan varför.
Så varför?
– Jag har själv inget riktigt bra svar men det är något jag vill ta upp på de här förbundskaptensträffarna. Hur kan vi förbereda spelarna ännu mer individuellt? Är det något vi kan göra som förbund eller vi som förbundskaptener? Är det något den enskilde spelaren kan få tips om? Jag vill titta på alla delar, fysiken, det taktiska kunnandet och det mentala men för att få svaret skulle vi behöva intervjua en mängd spelare och en mängd klubbar som tar svenska spelare för att få veta hur deras syn på det är. Det är ett arbete som vore intressant och som jag personligen tycker att vi skulle behöva börja titta ännu mer noggrant på. Det är också uppsatt på en slags agenda över saker vi kommer ta upp framöver.
”Vill inte gissa utan veta”
Håkan Ericson har själv två teorier kring varför unga svenska spelare just nu har så svårt att ta plats i sina lag ute i Europa. Den ena går ut på att svenska ledare är bättre på att se individen och förklara vad spelarna behöver utveckla. Den andra det svenska försvarsspelet.
– Många länder utgår ifrån att du ska söka en mot en-situationer och slå din spelare. Att du ska klara det offensivt men också klara dig själv defensivt. Här jobbar vi mer med att vi ska sitta ihop, agera som lag och undvika en mot en-situationer. Jag tror vi vinner enorma fördelar i landslagssammanhang för att motståndarna inte riktigt är vana vid att det inte går att skapa ytor på samma sätt men det kan bli en lång anpassningsperiod för backar och mittfältare till att spela ett mycket mer markeringsinriktat försvarsspel. Men nu sitter jag bara här och gissar. Jag skulle vilja veta.
Problemet är inte bara långsiktigt utan kan också bli akut för Håkan Ericson själv med tanke på nästa sommars U21-slutspel.
– Det är klart att det skulle vara väldigt negativt om den trenden fortsätter under våren. Men vi har också lärt oss att det inte finns några mallar där heller. Vi åkte till EM förra året med Oscar Hiljemark som inte hade spelat en tävlingsmatch sedan oktober och John Guidetti som inte hade många matcher i Celtic i kroppen heller. Dessutom hade vi Joseph Baffo som inte fick många minuter i Halmstad och Victor Nilsson Lindelöf som bara hade spelat b-lagsfotboll på en annan position i 2,5 års tid men de gick ändå in och levererade. Så man får akta sig för att vara för förutsägbar. Har man bara en fotbollskunskap och framförallt sköter sin fysik på ett bra sätt så finns det alltid en möjlighet.