Glömda skriften som kunde rånat Zlatan
Här är statuterna som juryn tappade bort
Publicerad 2017-11-20
Ska Zlatan Ibrahimovics landslagsnobb ha någon betydelse, borde Andreas Granqvists svaga resultat i klubblaget fälla honom och är Emil Forsbergs prestation mindre värd när hans rekord mäts i assist istället för mål?
Sanningen är att juryn till Aftonbladets Guldbollen under en majoritet av prisets livslängd själva inte visste vad som egentligen gällde.
Först nu, inför utdelande av den 72:a Guldbollen, kan vi visa de ursprungliga statuterna i sin helhet.
Aftonbladets Guldbollen är svensk herrfotbolls finaste individuella pris. Sedan 1946 har den åtråvärda trofén delats ut, först av Stockholms-Tidningen och sedan 1967 av Aftonbladet, till Sveriges främste herrfotbollsspelare under det gångna året.
Men vad krävs egentligen av vinnaren? Sanningen är att ingen än i dag varit riktigt säker på det.
– Under den tid jag satt i juryn var det väldigt svävade, säger gamle Aftonbladet-medarbetaren Lasse Sandlin som satt i juryn i omgångar från 1968 fram till 2006.
Men mot vilken grund utsåg ni vinnarna?
– Ungefär på att det skulle vara ”avgörande insatser i klubb och/eller landslag”. Det var aldrig något snack egentligen.
Fanns aldrig något nedtecknat
Lasse Sandlin säger att statuterna, alltså bestämmelserna som slår fast mot vilket underlag de olika spelarnas prestationer ska vägas mot varandra, aldrig fanns nedtecknade under hans tid i juryn. Samma sak säger Stefan Thylin, jurymedlem för Sportbladets räkning mellan 1978 och 1994 och författare till boken ”Guldbollen”.
– Jag var med i många år och det där var en ständig fråga. Jag vill minnas att det sista gången jag var med 1994 fortfarande var lite svävande men grundförutsättningen var alltid att det skulle vara ”avgörande insatser i klubb och landslag”. Sedan har det gjorts avsteg från den principen ett par gånger, med Rolf Zetterlund 1980 och Torbjörn Nilsson 1982 när han vägrade vara med i landslaget. Vi lyckades få igenom att de skulle få den ändå, säger Thylin.
Men det fanns inga nedskrivna statuter?
– Jag har aldrig sett något nedskrivet. Det efterlystes ett par gånger och sista gången jag var med fick någon uppdraget att skriva ner det en gång för alla. Men om det faktiskt gjorts vågar jag inte svara på.
En som borde veta om det faktiskt skett är Simon Bank. Sportbladets krönikör är en av personerna som förra onsdagen var med och tog beslutet om vem som ska få årets Guldboll. Bank bekräftar samtidigt att de ursprungliga statuterna från 1946 helt enkelt är borttappade.
– Det har funnits ursprungliga statuter men i dag finns bara delar av dem kvar, säger Bank.
Var har de tagit vägen?
– Så länge jag varit med i juryn (sedan 2005) har det bara funnits utdrag.
Bank redogör för följande utdrag som är de juryn i dag lutar sig mot:
"Fotboll är ett lagspel och att det är samspelet, lagarbetet, som ger bästa utbytet och som skall premieras. Inte själviskhet och målsugenhet."
Här gäller det inte premiering av en spelare efter någon särskild match utan efter en hel säsongs insatser, och i bestämmelserna för priset trycks det särskilt på att det är den för LAGET nyttigaste spelaren som skall ihågkommas. Den som "…med skickligt och föredömligt spel främst bidragit till sitt lags framgångar och hedrat sin klubb och sitt land."
Under senare år har juryn dessutom gjort två tillägg:
1. Det är perioden mellan jurymötena som räknas som kvalificerande, för att undvika en "blind period" i november-december.
I år är det 1 november 2016–15 november 2017.
2. Tidigare guldbollsutdelningar ska inte påverka alls. Huruvida en spelare vunnit en eller flera guldbollar ska inte ha någon inverkan på nuvarande periods bedömning.
Det är beslutsunderlaget i dag men det här räcker inte för att stilla en nyfiken. I jakt på de ursprungliga statuterna har vi inget annat väl än att återvända till 1946.
Priset var länge förbjudet
Det finns än så länge inga fungerande tidsmaskiner men visst kan du på flera sätt komma bra nära i alla fall informationsmässigt genom att besöka Kungliga Biblioteket i Stockholm. I källaren under hundtoaletten Humlegården finns samtliga tryckta skrifter i Sverige sparade på mikrofilm – så även den 71 år gamla upplagan av Stockholms-Tidningen.
Måndagen den 11 november 1946 proklamerar tidningen stolt att de fått dispens från Svenska fotbollförbundet för att införa ett pris till landets bäste fotbollsspelare. Det här är den första skrivelsen om Guldbollen.
”Enligt Svenska Fotbollsförbundets bestämmelser får individuella priser inte delas ut i fotboll, som är och bör vara ett typiskt lagspel. I fråga om Guldbollen har emellertid Förbundets verkställande utskott beslutat göra ett undantag och ger St-T-projektet sin varma välsignelse”, skriver tidningen.
Dagen efter motiverar ordföranden för fotbollsförbundets verkställande utskott, fabrikör Hilding Hallgren, det historiska beslutet.
– Vi i fotbollsförbundet har alltid och kommer alltid att hålla hårt på vår princip att ej tillåta individuella pris till spelarna. En pokal till ”bäste man i laget” är alltid vansklig att fördela rättvist och risken finns att själviskhet och målsugenhet uppmanas. Fotboll är ett lagspel, och det är samspelet, lagarbetet, som ger bästa utbytet och som skall premieras. Följaktligen får icke bravurprestationer av enstaka spelare övervärderas, säger Hallgren och fortsätter med att understryka hur viktigt det var för förbundet att en lagspelare skulle premieras:
– När vi först delgavs Stockholms-Tidningens förslag ställde jag mig personligen av andragna skäl tveksam. Liknande projekt har vi behandlat tidigare i förbundsledningen och konsekvent avslagit. När vi fick del av detaljerna kom saken emellertid i ett annat läge. Här gäller det inte premiering av en spelare efter någon enskild match utan efter en hel säsongs insatser, och i bestämmelserna för priset trycks det särskilt på att det är en för l a g e t nyttigaste spelaren som skall ihågkommas. VU tog ställning till saken och beslutade frångå sina vanliga principer i detta speciella fall.
”Kan erövras en gång av samme idrottsman”
Det första priset, som skulle komma att tillfalla Gunnar Gren, utses 1946 genom att tidningens läsare röstar fram tio kandidater. Bland dem väljer sedan juryn bestående av Hilding Hallgren och Rudolf Kock från Svenska fotbollförbundet samt experterna Sven Rydell och Eric Persson, ”Nalle” Halldén och Stockholms-Tidningens representanter Bengt Ahlbom och Wille Engdahl vinnaren.
De lutar sig helt mot den skrivelse som publiceras i Stockholms-Tidningen den 13 november 1946. För där finns de, inklämt på sportsidorna mellan den sorgliga nyheten att ”Petterson-Sverige” dött och notisen om att ”Norrköping blev champangeavfestade”: Guldbollens borttappade och ursprungliga statuter.
”Bestämmelserna för priset, enkla och lättfattliga, är följande: Stockholms-Tidningen skänker varje år ett speciellt konstruerat hederspris, kallat Guldbollen, till årets bäste svenske fotbollsspelare. Med årets bäste bör förstås den spelare, som med skickligt och föredömligt spel främst bidragit till sitt lags framgångar och hedrat sin klubb eller sitt land. Särskild hänsyn ska tas till hans egenskaper som lag-spelare.
Priset, som endast kan erövras en gång av samme idrottsman, blir vinnarens ständiga egendom.”
Här finns två detaljer att konstatera. Två saker som inbjuder till diskussion om såväl kommande som tidigare Guldbollen-vinnare.
”Behöver inte ha spelat för landslaget”
Klart är att någonting hänt med de ursprungliga statuterna och de statuter som dagens jury dömer efter. För istället för att spelaren som i dag måste ha ”hedrat sin klubb och sitt land” handlade det ursprungligen alltså om ”sin klubb eller sitt land”.
En viktig skillnad om du med ”land” ska utläsa landslag. Det menar dock Simon Bank att du ändå inte ska göra.
– Du behöver inte ha spelat i landslaget men du ska däremot ha representerat Sverige på ett bra sätt, säger Bank.
En tolkning som alltså nu bekräftas av ursprungsstatuterna. Den andra skillnaden mot dagens skrift är bestämmelsen att en och samma spelare bara kan vinna priset en gång.
Under Guldbollens första 26 år var det också just det som gällde men 1973 justerades reglerna efter åtta års påtryckningar om att priset skulle förlora sin prestige om inte en överlägsen spelare kunde belönas flera gånger. Bosse Larsson blev då förste spelare att ta dubbeln och bäddade samtidigt för efterföljare som Ralf Edström, Ronnie Hellström, Glenn Hysén, Tomas Brolin, Patrik Andersson, Henrik Larsson och Fredrik Ljungberg som också fått priset två gånger.
Och så Zlatan Ibrahimovic förstås som redan har elva troféer hemma.
Men hade ursprungsstatuterna hedrats hade Zlatan alltså stått kvar på en Guldboll och spelare som Kim Källström, Andreas Isaksson och Anders Svensson kanske inte gått lottlösa. Nu används bara till viss del justerade delar av dem och frågan är om de egentligen gör oss så mycket klokare kring vem som kommer få priset i år.
Zlatan som vunnit förut kan nu trots det få bollen igen, Emil Forsberg är med sitt lagspel (assistrekord i Bundesliga) i allra högsta grad också en kandidat och Andreas Granqvist hedrade med sin fläckfria och avgörande insats i playoffspelet mot Italien kanske mer än någon annan spelare under det här året sitt land.
Samtidigt kan man undra hur ursprungsjuryn hade ställt sig till att Granqvists insatser till stor del begränsas till en enskild match då klubblaget Krasnodars framgångar uteblivit. Det går även – om vi bortser från att han fått priset tidigare – att fråga sig hur de hade sett på Zlatan Ibrahimovics val att inte spela för sitt land.
Det går inte att fråga dem – och det går av förklarliga skäl inte heller att fråga den nuvarande juryn om hur de röstat – men vi kan i alla fall fråga de som verkade däremellan.
– Jag tycker att de måste välja någon ur landslaget i år. Jag hade röstat på Granqvist, säger Lasse Sandlin.
– Jag tycker Granqvist ska få den. Insatserna i landslaget ska vara grundande ett sånt här år och han är en härförare där, säger Stefan Thylin.
På måndagskvällen får vi veta om årets jury håller med.
- Dokument: Kan Zlatan göra det omöjliga? Vinna 12:e Guldbollen
- Utmanare 1: Andreas Granqvist – så blev han en av våra bäst betalda fotbollsproffs
- Utmanare 2: Mikael Lustig – ”Förtjänar mer cred för det han gjort”
- Utmanare 3: Emil Forsberg – ”Hade aldrig kunnat gissa att han skulle bli så bra”
- Utmanare 4: Victor Nilsson Lindelöf – från IK Franke till Old Trafford