Tre pekas ut – som Sveriges näst bäste

Patrik Brenning

Tre gör upp om titeln: Den förste hånades av Gerrard, den andre ville bara åka hem och den tredje fick Wenger att bryta en presskonferens

Zlatan Ibrahimovic är bäst – men vem är tvåa bakom lagkaptenen?

Efter att fansen och spelarna sagt sitt vände sig Sportbladet till tv-spelet Football Manager och fick en tredje kandidat.

Tre spelare som alla provade på proffslivet i tidig ålder – men med helt skilda upplevelser.

Fansen röstade fram Alexander Kacaniklic och spelarna lanserade Andreas Isaksson. I ett försök att få reda på vem som egentligen är Sveriges näst bäste fotbollsspelare vände vi oss till en tredje part.

Enligt manager-spelet Football Manager, som många gånger rosats för sin ambitiösa scouting, så är ingen i duon Zlatan Ibrahimovics kronprins. Den kronan faller istället på Sebastian Larssons huvud.

Oavsett vem man föredrar så har de tre gemensamt att samtliga fick delar av sin fotbollsfostran utanför Sverige. Men deras upplevelser av den har varit vitt skilda.

Kacaniklic hånades av Gerrard

Alexander Kacanilic kom till Liverpool som 16-åring 2007. När han 2010, innan övergången till Fulham, fick beskriva tiden i klubben var det mycket positiva ord. Framförallt om stjärnornas uppträdande mot de yngre talangerna.

– Man träffar dem nästintill varje dag. När vi kör spel så hjälper de till och säger vad man ska göra bättre. (Jamie) Carragher och (Steven) Gerrard tar mycket ansvar, de är ju Liverpool. De försöker hjälpa till och är alltid trevliga, sa Kacaniklic till Sportbladet 2010.

Kacaniklic dundrade också in med en vinnarattityd. När ungdomstränaren inför svenskens första säsong samlade laget och frågade vilken klubb varje spelare drömde om att representerade svarade samtliga Liverpool. Kacaniklic sa Barcelona.

Ryktet spred sig sedan på träningsanläggningen att svensken dessutom föredrog Manchester United i Premier League. Något som inte heller landade väl hos alla spelare i laget.

– De kan helt enkelt inte stå emot att reta honom när han missar en målchans eller liknande. Gerrard säger att ”han måste ha sett Wayne Rooney spela” eller någonting som att han är en ”Man United bastard”, sa då 20-åriga Jay Spearing till Fotbollsverige.se 2009.

Liverpool tog hand om sina talanger och såg till att ungdomarna inte hade för mycket dötid över. Den som ändå uppstod fyllde Kacaniklic framför tv-spelet.

– Det är träning varje dag och en match i veckan. Vi kommer till anläggningen vid tio och käkar frukost. Sedan tränar vi, äter lunch och kör eventuellt ett pass till på eftermiddagen. Det finns inte så mycket tid att gå ut och leva livet, det hinner man inte med. Det är mest träning som gäller. Men jag håller på att ta körkort nu, men annars blir det mest Playstation.

Problemen talangen då beskrev var, milt sagt, av mindre betydelse. Som vilken bil han skulle välja.

– Jag är sugen på en Audi A5 eller en BMW. Vi får se. Vi tjänar ju bra med pengar. För mycket kan jag tycka. Jag är ju bara 18 år och än så länge ingenting inom fotbollen. Ändå får man rätt mycket pengar om du fattar vad jag menar.

Isaksson ville bara flytta hem

För Andreas Isaksson var upplevelsen av tiden i Juventus annorlunda. Målvakten var 18 år när han anslöt till Turin-klubben 1999 och upplevde genast svårigheter.

– Jag tränade på morgonen sedan gick jag hem och sov. Snackade lite i telefonen kanske. Det var väldigt tufft socialt. Erik Edman var i Torino samtidigt så jag hängde lite med honom. Men han var bara där ett halvår, sedan flyttade han vidare. Det var tråkigt. Efter det var jag mycket själv. Det var jobbigt på den tiden och inte speciellt kul i slutet. Då ville jag bara flytta hem och börja om igen, mindes Andreas Isaksson i en intervju med Sportbladet inför EM 2012.

Fyra år efter att Isaksson kom till Juventus anslöt en annan svensk-export till Serie A när 17-årige Martin Bengtsson lämnade Örebro SK för Inter. Det slutade i en nio månader lång mardröm med identitetskris, sexmissbruk, tränarbråk och droger som drev Bengtsson till att försöka ta sitt liv.

– Han mådde ju väldigt dåligt och skulle ta sitt eget liv. På ett sätt jag kan jag också förstå honom. Att han mådde så jävla dåligt. Att vara ensam. Att aldrig komma in i det. Det är en tuff värld, säger Isaksson.

Målvakten kämpade på fram till 2001 innan han tog beslutet att flytta hem till Djurgården.

– Första tiden var grym men sedan längtade jag hem väldigt mycket. Det var jobbigt. Att vara där själv. Jag kunde inte språket och de pratade bara italienska så efter ett tag, ett halvt eller ett år ville jag bara åka hem. Jag mådde givetvis inte lika dåligt som han (Martin Bengtsson) gjorde men det var tufft. När man är ensam så mycket blir det jobbigt.

Bland ungdomsproffsen är Sebastian Larsson Sveriges förmodligen mest lyckade exempel.

– Han är en av få unga spelare, de är nog räknade på en hand, som har lyckats gå hela vägen utan att vända hem igen. Han flyttade när han var väldigt ung. Bara det tyder på bra karaktär. Han har gjort väldigt bra i från sig, sa dåvarande förbundskapten Lars Lagerbäck till TT när mittfältaren för första gången kom med i landslaget 2007.

– Jag tror inte många fattar hur tufft det är att komma över som ung spelare och bli behandlad som skit många gånger. En tuff bransch att överleva i. Det är starkt gjort, sa kollegan Roland Andersson och jämförde Larsson med Niclas Alexandersson.

Wenger avbröt presskonferens för att få Larsson

Sebastian Larssons resa började 2001 när tre talanger från pojklandslaget fick chansen att åka till London och träna med Arsenal. Kalle Ljungberg, Christian Söderberg och den då 16-årige Larsson hade valts ut av Arsenal och chefsscouten Liam Brady fastnade snabbt för den blonde killen från Eskilstuna.

– Vi hade några fantastiska dagar men det var allt. Jag tänkte faktiskt inte mer på det. Sedan ringde telefonen hos mina föräldrar och det var Liam Brady på andra sidan linjen. Det var förmodligen större för min pappa än för mig. Efter det förändrades mitt liv dramatiskt, sa Larsson till Telegraph 2011.

Svensken utvecklades enormt och tog sig hela vägen till a-laget, något han till stor del tackar landslagsbacken Ashley Cole för. Det var honom en ung Larsson ställdes mot på träning efter träning när han fick chansen att göra a-truppen sällskap.

– Det är ingen tvekan om att det utvecklade mig. Han är så snabb att du verkligen måste vara fokuserad på att höja ditt eget spel. Du ville inte komma upp i a-laget och se ut som en idiot. Du var tvungen att hela tiden vara på tårna.

Men det fanns en baksida även på Sebastian Larssons ungdomstid i en av världens största klubbar. När Sportbladets Stefan Holm 2012 gick i våra EM-spelares fotspår berättade pappa Svante om hur hans son fick kämpa för att klara av livet i England. Först vägrade också föräldrarna att släppa iväg sin son till London.

– Det blev en lång process. Arsenal ville ha över honom med en gång, men det sa vi blankt nej till. Sebastian var 15 år, gick i nian och skulle gå klart grundskolan. Det tyckte de var konstigt. Det sa till och med (Arsène) Wenger, som avbröt en presskonferens för att prata med oss. ”Det är klart att pojken ska hit. Alla andra skulle släppa allt för att få komma till Arsenal.” Vi är inte sådana, men det förstod han inte. Vi var väldigt måna om miljön och var över tre gånger. Mycket kittlade, men var ska han bo? Skräckscenariot var ju att han skulle sitta ensam i en lägenhet med kokvrå, sa Svante Larsson.

Sebastian hamnade hos en värdfamilj i samma område som Cesc Fabregas, Gaël Clichy och Sebastian Svärd. Att hitta nya vänner var inga problem men tiden var ändå tuff för en ung grabb som rivit upp alla sina rötter för att följa en dröm. Sensommaren 2001 hälsade pappa Svante och morfar Bengt på i London.

– Första kvällen sa han: ”Pappa, tror du att jag kan vara kvar i Arsenal men att de lånar ut mig till IFK Eskilstuna?” Då, när vi satt där på hotellrummet, var han inte så stor. Jag svarade att han får ge det en chans, men att det bara är att komma hem om det inte funkar. Kontraktet var skrivet så, att han under det första året kunde åka hem när han ville.

Andreas Isaksson vände hem och började om innan han nådde hela vägen till landslaget. Alexander Kacaniklic lämnade för Fulham innan han tog sig hela vägen. Sebastian Larsson bet ihop och nådde a-lagsdebuten. Deras vägar till landslaget var annorlunda – men alla nådde dit. Nu hyllas de från respektive sida som svensk fotboll näst bäste spelare efter omöjlige Zlatan Ibrahimovic.