Fem punkter: Gais-Malmö FF
Uppdaterad 08.06 | Publicerad 2024-09-18 21.13
GÖTEBORG. Per Bohmans fem punkter från Gais-Malmö FF på Gamla Ullevi.
1. Laget stjärnor hatar att möta
Etablerade, välbetalda allsvenska toppspelare hatar att möta Gais. Jag har inte sett nykomlingen göra en enda dålig insats mot ett så kallat storlag under 2024. Gais har den sortens spelare som kryper under skinnet på förfinade stjärnor.
Jag skulle gå så långt som att beskriva Gais som en mer sofistikerad, uppdaterad version av Varberg (när de var som bäst/värst under Joakim Persson). Göteborgarna springer som svin. De drar på sig näst flest frisparkar i allsvenskan. Skickar en motståndare i backen och skrattar åt honom. Gais leder också varvningsligan överlägset med 55 gula kort (Elfsborg tvåa på 44). Själva faktumet att det också är tekniskt underskattade och taktiskt väldrillade spelare – de kan verkligen lira! – som utför den sortens ödmjuka, icke-ursäktande och raka kampfotboll har gjort Gais till en synnerligen obehaglig motståndare.
2. Malmö hade bollen, Gais hade chanserna
Det blev en precis så jobbig start som Malmö nog befarat. Gais var, som vanligt, totalt respektlösa och skåningarna borde ha legat under tidigt.
Först vann Haruna Ibrahim boll, vinklade ut den mot Axel Henriksson som grävde in ett inlägg mot bortre som Mervan Celik brände. Ett par minuter senare hade samme Celik en boll inne efter Gustav Lundgrens fina framspelning, som (felaktigt?) dömdes bort.
Sergio Peña var landslagsuppdrags-svag mot AIK och fick vila från start. I stället säkrade Henrik Rydström upp med Otto Rosengren och Oliver Berg runt Lasse Berg Johnsen för att kontrollera de centrala ytorna. Ingen hederlig person kan påstå att de överglänste Gais väloljade innermittfält med strategen Joackim Åberg och löparna Axel Henriksson/William Milovanovic.
För Malmö hade problem, även om de hade mycket (ofarligt, oprecist) bollinnehav. Hysteriskt formstarke Gustav Lundgren tilläts söka sig in centralt och fördela passningar, vilket gav ett missat friläge för Alexander Ahl Holmström. Gais förtjänade ett mål.
3. Ni skrämmer ingen just nu
Malmös offensiv som startade mot Gais var förstås… bra. Åtminstone på pappret. Det vore oförskämt att påstå något annat. Men de är inte i närheten av att skrämma motståndarna på samma sätt som tidigare. Syndigt slarvige Otto Rosengren saknar självförtroende, en sökande Oliver Berg letar efter sitt bästa jag och Taha Alis poängproduktion har sinat. 37-årige truppspelaren Sören Rieks kan man inte ha för höga krav på numera och Erik Botheim kämpade på bra i targetspelet men på ett olyckligt, tröstlöst vis eftersom han inte tog sig till några farliga lägen.
Den x-faktor och spetskompetens som Sebastian Nanasi, Hugo Bolin, Anders Christiansen, Sergio Peña och Isaac Kiese Thelin bidragit med under 2024 var plågsamt frånvarande. Malmö såg ut som ett högst ordinärt allsvenskt lag i stora delar av den här matchen.
4. Den malmöitiska kontrollen fanns inte där
Planen var väl att bearbeta, nöta ner och metodiskt tvinga Gais till underkastelse medelst bollinnehav. Visst fick Malmö ner hemmalaget i kortare perioder och kunde då skapa farligheter tack vare inlägg och fasta situationer. Som när duktige mittbacken Axel Norén fläkte sig och räddade Pontus Janssons nick genom att rensa bort bollen via egen ribba.
Men jag såg inte den där tydliga malmöitiska kontrollen, mycket på grund av ständiga felpass och viss okoncentration med bollen. Det blev i stället en rätt böljande, öppen matchbild i den andra halvleken där Gais länge kom till fler chanser och halvchanser.
Henrik Rydström tittade på den ovanlig tunna bänken och tog in den kvalitet som fanns. Hugo Bolin och Sergio Peña kunde dock inte få fason på matchbilden. Stackars Sebastian Jörgensen? Nja, det tåget har nog gått.
Det blev 0–0.
5. Inte ens en kvällstidning vågar skrämma upp det här
Om MFF inte haft ett riktigt så stort försprång hade det absolut funnits fog för oro. Inte minst då Europaspelet kommer sätta den något sargade truppen på svår prov samtidigt som laget tappats på extrem spetskvalitet (Nanasi, Cornelius). Men nej, inte ens en tabloid kvällstidningsreporter vågar skrämma upp guldstriden i det här skedet. Då måste mästarna faktiskt börja förlora matcher.
Malmö har satt sig själva i en så gyllene situation att kryss borta och segrar hemma kommer räcka för att knipa SM-guldet. Malmö FF har fem fajter kvar på Stadion, och blott två utanför Skåne.
Det är verkligen ingen skam att spela 0-0 borta mot ett beundransvärt Gais, som ännu inte förlorat mot något storlag på Gamla Ullevi. På ett plan är det till och med starkt att ordna ett godkänt resultat i en match där spelet inte stämmer, där flera stjärnor saknas och motståndaren inte viker en tum.
Den enorma insatsen mot Djurgården verkar dock ha varit ett prestationsmässigt undantag. Formen är helt enkelt inget vidare, och Malmö tar nu sina poäng via gedigna, vuxna arbetsinsatser snarare än förhäxande fotboll.