Frändén: Kvällens stjärna är en 62-årig föredetting
PARIS. Världens största klubbmatch står för dörren och kvällens stjärna är en 62-årig föredetting. Carlo Ancelotti har räknats ut, tvingats bort och kommit tillbaka fler gånger än kanske någon annan inom toppfotbollen i Europa.
Italienaren framstår ofta som den mänskligaste av alla tränare, men den här Champions League-säsongen är det som att hans Real Madrid varit rörda av Gud.
Fråga vilken spelare som helst som haft med honom och göra och de kommer säga att Carlo Ancelotti är något extra. Eller något annat, i alla fall. En udda fågel i fotbollsvärlden.
– Jag har aldrig varit med om en tränare som tar sig tid att förklara för varje bänkspelare varför de inte får starta, sa Zlatan Ibrahimovic en gång om tränaren som han spelade under säsongen 2012/2013 i Paris Saint-Germain.
– Carlo är som feng shui. Han tar bort negativ energi och för med sig ordning och harmoni, förklarade hans fru Mariann en gång i en intervju med Corriere dello sport.
Marcelo, på presskonferensen inför finalen i Paris:
– Utöver att förstå fotboll väldigt bra vet han hur man handskas med ett omklädningsrum. Alla vill vara med och känna sig viktiga och den här säsongen har vi knappt haft något problem på den fronten. Han säger alltid sanningen till oss.
Själv gav Carlo Ancelotti en nyckel till sin personlighet häromdagen på en presskonferens:
– Jag har varit i fotbollsvärlden sedan 1977, jag har ingen tid eller lust att bråka.
Det är sällsynt hos en topptränare
Carlo Ancelottis och Real Madrids europaöde har verkat beseglat många gånger den här säsongen. I åttondelsreturen mot PSG, när Karim Benzema gjorde hattrick i andra halvlek och tog Real Madrid vidare med två mål i 76:e och 78:e minuten. Mot Chelsea i kvarten, när Real vände igen och Benzema gjorde enda målet i förlängningen. I semifinalen där Rodrygo reducerade i 90:e minuten, kvitterade i 91:a och Benzema – vem annars? – avgjorde dubbelmötet med mål i förlängningens femte minut. I minst två av dubbelmötena stod Real Madrid för minst en genomdålig match – mot PSG gjorde man ärligt talat bara 30 bra minuter av 180 – och det kan förstås kännas lite ansträngt att försöka förklara den här typen av sista sekunden-vändning med ett tränargeni. Men har det hänt tre gånger beror det ju på något.
Inför förlängningen mot Manchester City i semifinalen frågade Carlo Ancelotti Marcelo och Toni Kroos vem de tyckte han skulle byta in. Det är en modern demokratisk reflex som är mycket sällsynt hos tropptränare, allra minst av den äldre generationen och, vågar jag påstå, en italienare född på 1950-talet.
När jag själv satt ner med Ancelotti för en intervju hösten 2012 beskrev han sin tränarfilosofi:
– Jag tror inte att auktoritet är bra när man ska ha en relation och bygga något ihop. Jag har en idé om fotboll och mina spelare måste genomföra den idén på planen. Om relationen med spelarna inte är bra så blir det svårt att få igenom sina idéer på planen.
Supportrarna trodde på en mellansäsong
Milan, Chelsea, PSG, Real Madrid, Bayern München. Titlar på alla adresser. Men ändå uteblev febern när Carlo Ancelotti presenterades som Zinedine Zidanes efterträdare i början av förra sommaren. Tränarkarriären var av allt att döma på nedgång. Uppdragen i Napoli och därefter Everton såg ut att bevisa just detta. Ändå ringde Florentino Pérez och gav italienaren vad han själv skulle komma att beskriva som ”en oväntad möjlighet”. Real Madrids supportrar förberedde sig mentalt på en mellansäsong, skiftet efter ZZ, och fotbollsvärlden tittade åt annat håll.
Lite från bakhåll, om man nu får lov att kalla tränaruppdraget i Real Madrid så, började Ancelotti jobba med sin gamla spanska klubb igen. Och i takt med att Barcelona föll i bitar och Atlético Madrid underpresterade blev man allt tydligare titelfavoriter under hösten.
Under våren, när saken var mer eller mindre klar, gav man sig ut på berg- och dalbana i Champions League-slutspelet.
– Fotbollen har lärt mig att vara mer tålmodig än jag egentligen är av naturen. Tålamod är en väsentlig del av mitt arbete. Utöver balansen. Jag blir inte exalterad när jag vinner och jag blir inte nedslagen när jag förlorar, har Carlo Ancelotti berättat under tiden i Napoli.
Han fångar knappast dagen
Det är tveksamt om han håller fast vid den filosofin efter den sanslösa våren i Champions League. Real Madrids supportrar gör det knappast. Efter semifinalvändningen mot Manchester City satte den spanska huvudstadstidningen Marca rubriken: ”Gud måste komma ner och förklara det här”.
Carlo Ancelotti har själv berättat att han ber till Gud, men inte för fotbollsresultat eftersom ”Gud har bättre saker för sig”. Som troende madridista lär det hursomhelst ligga nära till hands att tro på hjälp från högre makter under våren.
I kväll leder han sin femte Champions League-final, men Carlo Ancelotti är inte typen som fångar dagen rakt av när det är dags för stormatch.
– För mig är det jobbigaste tre, fyra timmar före avspark. Det är ett fysiskt illamående som jag slitit med lite mer den här säsongen: Jag har svettats mer och haft högre hjärtrytm. Negativa tankar kryper sig in. Men tack och lov slutar allt det när matchen börjar, berättade han häromdagen.
På presskonferensen på Stade de France dan före dan menar Ancelotti att hans gäng förtjänar att vara där de är, men att matchen mot Liverpool är en annan historia.
– Laget har visat på stort engagemang, klubbens historia har hjälpt oss framåt i svåra lägen. Vi förtjänar att vara i final, men huruvida vi förtjänar att vinna den måste vi visa imorgon.