Här är årets tio bästa spelare i allsvenskan

Patrik Brenning

Sjögrens lista

Sportbladets Patrik Sjögren har listat allsvenskan efter varje omgång.

Efter att Lennart Johanssons pokal och andra obetydliga priser delats ut är det nu dags för den riktigt prestigefyllda galan.

Här är årets tio bästa spelare:

1) Pär Hansson

Den enskilt viktigaste spelaren för mästarlaget Helsingborg. Som Erik Edman sade efter säsongens sista match: ”Utan Pär hade det inte blivit något guld”. De orden sammanfattar allsvenskans bäste spelare. Han var guld värd.

2) Mathias Ranégie

18 mål på 22 matcher för Häcken och tre nya på sju för Malmö FF. Mathias Ranégie är allsvenskans skyttekung, och en av de mer otippade på senare år.  Ett häftigt genombrott vid 27 års ålder. Jag är också tacksam för att Ranégie strök planen att klä ut sig till hockeystjärna och valde nummer 13 i MFF istället.

3) May Mahlangu

Allsvenskans bäste mittfältare. Pålitligt, kreativ, disciplinerad och sevärd i en och samma spelare. Det negativa när någon är så bra? Vi kommer inte att få se honom i allsvenskan nästan säsong.

4) Peter Larsson

Tydligen för dålig för Roland Nilssons FCK. Bäst bland allsvenskans försvarsspelare. Om inte Nilsson vill ha tillbaka honom nu borde garanterat hela allsvenskan, halva Hollands liga, och ett par tyska lag vara intresserade.

5) Teteh Bangura

Hade kunnat vara etta på den här listan om han inte lämnat allsvenskan efter 17 matcher. På de 17 matcherna, i en helt ny klubb, en helt ny liga, med ett helt nytt liv gjorde Teteh Bangura 15 mål. Jag tror aldrig att AIK:s publik kommer få se två spelare av The Banguras kvalité i laget samtidigt igen.

6) Tobias Hysén

IFK Göteborg misslyckades totalt och tvingades i krisens tider övergå till den snålbrittiska spelstilen. Som ett League Two-lag skickades bollar på djupet. Tur då att laget haft en anfallare av landslagsklass längst fram. Hur tacksam jag än är att få se spelare som Hysén (och Anders Svensson) i allsvenskan kan jag inte låta bli att gräma mig över att aldrig få reda på exakt hur långt de hade kunnat nå i Fotbollseuropa.

7) Wanderson

Det har inte snackats lika mycket om Wanderson under hösten. Kanske beror det på att vi börjat bli bortskämda? Faktum är att brassen blev hela allsvenskans poängkung med tio mål och tolv assist. Gais hade aldrig varit bäst i Göteborg utan Wanderson. Gais hade varit sämst i Göteborg utan Wanderson.

8) Rasmus Jönsson

Inte den störste målskytten och inte den bäste poängspelaren. Men den mest talangfulle svenske spelaren i allsvenskan. Om Jönsson inte gör som Marcus Berg (och tar tre veckors semester istället för försäsong i Tyskland) så kan han nå långt. Med tio kilo muskler till så skulle Jönsson inte bara se normal ut utanför planen utan även exceptionell ut på densamma.

9) Alexander Milosevic

Var kom den här killen ifrån egentligen? AIK gjorde ytterligare ett osannolikt klipp när de plockade upp Milosevic från Vasalund. För ett år sedan slet han i elljus på ojämna planer i division 1. Nu spelar han på Sveriges största arenor och skämtar på Twitter med John Guidetti. Fortsätter det i samma takt kanske någon av finbesöken AIK haft på Råsundas läktare i år gör slagen i saken och lägger en portföljd med pengar på kanslibordet i Solna.

10) Mervan Celik

14 mål på 26 matcher, ofta från en utgångsposition som yttermittfältare. Några av Turkiets största klubbar ryktas nu ha ögonen på 21-åringen. Jag hoppas att Celik har lite is i magen och kanske tar ett år till i allsvenskan i väntan på det perfekta erbjudandet istället för att hoppas på miljonerna i Turkiet. Eller så är det bara min egoism som kräver att Celik blir kvar för allsvenskans och min arbetssituations skull. Det är ju en allsvensk säsong nästa år också. Jag har redan börjat längta…